Song of Solomon 1
1 The song of songs, which is Solomon’s.
Salomos Höga Visa.
2 Let him kiss me with the kisses of his mouth: for thy love is better than wine.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Because of the savour of thy good ointments thy name is as ointment poured forth, therefore do the virgins love thee.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Draw me, we will run after thee: the king hath brought me into his chambers: we will be glad and rejoice in thee, we will remember thy love more than wine: the upright love thee.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 I am black, but comely, O ye daughters of Jerusalem, as the tents of Kedar, as the curtains of Solomon.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Look not upon me, because I am black, because the sun hath looked upon me: my mother’s children were angry with me; they made me the keeper of the vineyards; but mine own vineyard have I not kept.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Tell me, O thou whom my soul loveth, where thou feedest, where thou makest thy flock to rest at noon: for why should I be as one that turneth aside by the flocks of thy companions?
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 If thou know not, O thou fairest among women, go thy way forth by the footsteps of the flock, and feed thy kids beside the shepherds’ tents.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 I have compared thee, O my love, to a company of horses in Pharaoh’s chariots.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Thy cheeks are comely with rows of jewels, thy neck with chains of gold.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 We will make thee borders of gold with studs of silver.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 While the king sitteth at his table, my spikenard sendeth forth the smell thereof.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 A bundle of myrrh is my wellbeloved unto me; he shall lie all night betwixt my breasts.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 My beloved is unto me as a cluster of camphire in the vineyards of En–gedi.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 Behold, thou art fair, my love; behold, thou art fair; thou hast doves’ eyes.
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Behold, thou art fair, my beloved, yea, pleasant: also our bed is green.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 The beams of our house are cedar, and our rafters of fir.
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
