Luke 9
1 Then called hee his twelue disciples together, and gaue them power and authoritie ouer all deuils, and to heale diseases.
Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;
2 And hee sent them foorth to preach the kingdome of God, and to cure the sicke.
Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;
3 And he sayd to them, Take nothing to your iourney, neither staues, nor scrip, neither bread, nor siluer, neither haue two coates apiece.
Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.
4 And whatsoeuer house ye enter into, there abide, and thence depart.
Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.
5 And howe many so euer will not receiue you, when ye goe out of that citie, shake off the very dust from your feete for a testimonie against them.
Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.
6 And they went out, and went through euery towne preaching the Gospel, and healing euery where.
Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.
7 Nowe Herod the Tetrarch heard of all that was done by him: and he douted, because that it was sayd of some, that Iohn was risen againe from the dead:
Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;
8 And of some, that Elias had appeared: and of some, that one of the olde Prophets was risen againe.
Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.
9 Then Herod sayd, Iohn haue I beheaded: who then is this of whome I heare such things? and he desired to see him.
Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.
10 And when the Apostles returned, they tolde him what great things they had done. Then he tooke them to him, and went aside into a solitarie place, neere to the citie called Bethsaida.
Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.
11 But when the people knewe it, they followed him: and he receiued them, and spake vnto them of the kingdome of God, and healed them that had neede to be healed.
Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.
12 And when the day began to weare away, the twelue came, and sayd vnto him, Sende the people away, that they may goe into the townes and villages round about, and lodge, and get meate: for we are here in a desart place.
Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.
13 But he sayd vnto them, Giue ye them to eate. And they sayd, We haue no more but fiue loaues and two fishes, except we should go and buy meate for all this people.
Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.
14 For they were about fiue thousand men. Then he sayde to his disciples, Cause them to sit downe by fifties in a company.
Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.
15 And they did so, and caused all to sit downe.
Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.
16 Then he tooke the fiue loaues, and the two fishes, and looked vp to heauen, and blessed them, and brake, and gaue to the disciples, to set before the people.
Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket.
17 So they did all eate, and were satisfied: and there was taken vp of that remained to them, twelue baskets full of broken meate.
Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker.
18 And it came to passe, as hee was alone praying, his disciples were with him: and he asked them, saying, Whom say the people that I am?
Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara?
19 They answered, and sayd, Iohn Baptist: and others say, Elias: and some say, that one of the olde Prophets is risen againe.
Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden.
20 And he sayd vnto them, But whom say ye that I am? Peter answered, and sayd, That Christ of God.
Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ.
21 And he warned and commanded them, that they should tell that to no man,
Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga;
22 Saying, The Sonne of man must suffer many things and be reproued of the Elders, and of the hie Priests and Scribes, and be slaine, and the third day rise againe.
Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.
23 And he sayd to them all, If any man will come after me, let him denie himselfe, and take vp his crosse dayly, and follow me.
Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig.
24 For whosoeuer will saue his life, shall lose it: and whosoeuer shall lose his life for my sake, the same shall saue it.
Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla.
25 For what auantageth it a man, if he win the whole worlde, and destroy himselfe, or lose himselfe?
Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf?
26 For whosoeuer shall be ashamed of me, and of my wordes, of him shall the Sonne of man be ashamed, when hee shall come in his glorie, and in the glorie of the Father, and of the holy Angels.
Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet.
27 And I tell you of a suretie, there be some standing here, which shall not taste of death, till they haue seene the kingdome of God.
Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike.
28 And it came to passe about an eyght dayes after those wordes, that he tooke Peter and Iohn, and Iames, and went vp into a mountaine to pray.
Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja.
29 And as he prayed, the fashion of his countenance was changed, and his garment was white and glistered.
Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande.
30 And beholde, two men talked with him, which were Moses and Elias:
Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias;
31 Which appeared in glory, and tolde of his departing, which he shoulde accomplish at Hierusalem.
Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.
32 But Peter and they that were with him, were heauie with sleepe, and when they awoke, they saw his glorie, and the two men standing with him.
Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom.
33 And it came to passe, as they departed from him, Peter said vnto Iesus, Master, it is good for vs to be here: let vs therefore make three tabernacles, one for thee, and one for Moses, and one for Elias, and wist not what he said.
Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade.
34 Whiles he thus spake, there came a cloude and ouershadowed them, and they feared when they were entring into the cloude.
Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn.
35 And there came a voyce out of the cloud, saying, This is that my beloued Sonne, heare him.
Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer.
36 And when the voyce was past, Iesus was found alone: and they kept it close, and tolde no man in those dayes any of those things which they had seene.
Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade.
37 And it came to passe on the next day, as they came downe from the mountaine, much people met him.
Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk.
38 And beholde, a man of the companie cried out, saying, Master, I beseech thee, beholde my sonne: for he is all that I haue.
Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.
39 And loe, a spirit taketh him, and suddenly he crieth, and he teareth him, that he fometh, and hardly departeth from him, when he hath bruised him.
Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver.
40 Nowe I haue besought thy disciples to cast him out, but they could not.
Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke.
41 Then Iesus answered, and said, O generation faithlesse, and crooked, howe long now shall I be with you, and suffer you? bring thy sonne hither.
Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit.
42 And whiles he was yet comming, the deuill rent him, and tare him: and Iesus rebuked the vncleane spirite, and healed the childe, and deliuered him to his father.
Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.
43 And they were all amased at the mightie power of God: and while they all wondered at al things, which Iesus did, he said vnto his disciples,
Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar:
44 Marke these wordes diligently: for it shall come to passe, that the Sonne of man shalbe deliuered into the handes of men.
Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer.
45 But they vnderstood not that word: for it was hid from them, so that they could not perceiue it: and they feared to aske him of that worde.
Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet.
46 Then there arose a disputation among them, which of them should be the greatest.
Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara.
47 When Iesus sawe the thoughtes of their heartes, he tooke a litle childe, and set him by him,
Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;
48 And said vnto them, Whosoeuer receiueth this litle childe in my Name, receiueth me: and whosoeuer shall receiue me, receiueth him that sent me: for he that is least among you all, he shall be great.
Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst.
49 And Iohn answered and saide, Master, we sawe one casting out deuils in thy Name, and we forbad him, because he followeth thee not with vs.
Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss.
50 Then Iesus saide vnto him, Forbid ye him not: for he that is not against vs, is with vs.
Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.
51 And it came to passe, when the dayes were accomplished, that he should be receiued vp, he setled himselfe fully to goe to Hierusalem,
Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.
52 And sent messengers before him: and they went and entred into a towne of the Samaritans, to prepare him lodging.
Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.
53 But they woulde not receiue him, because his behauiour was, as though he would go to Hierusalem.
Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.
54 And when his disciples, Iames and Iohn sawe it, they saide, Lord, wilt thou that we commaund, that fire come downe from heauen, and consume them, euen as Elias did?
Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?
55 But Iesus turned about, and rebuked them, and said, Ye knowe not of what spirit ye are.
Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;
56 For the Sonne of man is not come to destroy mens liues, but to saue them. Then they went to another towne.
Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.
57 And it came to passe that as they went in the way, a certaine man said vnto him, I will follow thee, Lord, whithersoeuer thou goest.
Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre.
58 And Iesus saide vnto him, The foxes haue holes, and the birdes of the heauen nestes, but the Sonne of man hath not whereon to lay his head.
Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till.
59 But he said vnto another, Followe me. And the same said, Lord, suffer me first to goe and burie my father.
Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader.
60 And Iesus said vnto him, Let the dead burie their dead: but go thou, and preache the kingdome of God.
Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike.
61 Then another saide, I will follow thee, Lord: but let me first go bid them farewell, which are at mine house.
En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.
62 And Iesus saide vnto him, No man that putteth his hand to the plough, and looketh backe, is apt to the kingdome of God.
Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.
