John 1
1 In the beginning was that Word, and that Word was with God, and that Word was God.
I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.
2 This same was in the beginning with God.
Det samma var i begynnelsen när Gudi.
3 All things were made by it, and without it was made nothing that was made.
Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är.
4 In it was life, and that life was the light of men.
I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;
5 And that light shineth in the darkenesse, and the darkenesse comprehended it not.
Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.
6 There was a man sent from God, whose name was Iohn.
En man var sänd af Gudi, som het Johannes;
7 This same came for a witnesse, to beare witnesse of that light, that all men through him might beleeue.
Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.
8 He was not that light, but was sent to beare witnesse of that light.
Icke var han Ljuset; men ( han var sänd ) till att vittna om Ljuset.
9 This was that true light, which lighteth euery man that commeth into the world.
Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.
10 He was in the world, and the worlde was made by him: and the worlde knewe him not.
I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.
11 He came vnto his owne, and his owne receiued him not.
Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.
12 But as many as receiued him, to them he gaue prerogatiue to be the sonnes of God, euen to them that beleeue in his Name.
Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;
13 Which are borne not of blood, nor of the will of the flesh, nor of ye wil of man, but of God.
Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.
14 And that Word was made flesh, and dwelt among vs, (and we sawe the glorie thereof, as the glorie of the onely begotten Sonne of the Father) full of grace and trueth.
Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.
15 Iohn bare witnesse of him, and cryed, saying, This was he of whom I said, He that commeth after me, was before me: for he was better then I.
Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;
16 And of his fulnesse haue all we receiued, and grace for grace.
Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.
17 For the Lawe was giuen by Moses, but grace, and trueth came by Iesus Christ.
Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.
18 No man hath seene God at any time: that onely begotten Sonne, which is in the bosome of the Father, he hath declared him.
Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.
19 Then this is the record of Iohn, when the Iewes sent Priestes and Leuites from Hierusalem, to aske him, Who art thou?
Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?
20 And he confessed and denied not, and said plainely, I am not that Christ.
Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus.
21 And they asked him, What then? Art thou Elias? And he said, I am not. Art thou that Prophet? And he answered, No.
Då frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.
22 Then said they vnto him, Who art thou, that we may giue an answere to them that sent vs? What sayest thou of thy selfe?
Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?
23 He said, I am the voyce of him that cryeth in the wildernesse, Make straight the way of the Lord, as said the Prophet Esaias.
Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.
24 Nowe they which were sent, were of the Pharises.
Och de, som sände voro, voro af de Phariseer.
25 And they asked him, and saide vnto him, Why baptizest thou then, if thou be not that Christ, neither Elias, nor that Prophet?
Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?
26 Iohn answered them, saying, I baptize with water: but there is one among you, whom ye knowe not.
Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder står den I icke kännen.
27 He it is that commeth after me, which was before me, whose shoe latchet I am not worthie to vnloose.
Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.
28 These things were done in Bethabara beyond Iordan, where Iohn did baptize.
Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte.
29 The next day Iohn, seeth Iesus comming vnto him, and saith, Beholde that Lambe of God, which taketh away the sinne of the world.
Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd.
30 This is he of whom I saide, After me commeth a man, which was before me: for he was better then I.
Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag:
31 And I knewe him not: but because he should be declared to Israel, therefore am I come, baptizing with water.
Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten.
32 So Iohn bare recorde, saying, I behelde that Spirit come downe from heauen, like a doue, and it abode vpon him,
Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom;
33 And I knewe him not: but he that sent me to baptize with water, he saide vnto me, Vpon whom thou shalt see that Spirit come downe, and tary still on him, that is he which baptizeth with the holy Ghost.
Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.
34 And I sawe, and bare record that this is that Sonne of God.
Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.
35 The next day, Iohn stoode againe, and two of his disciples.
Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar.
36 And he behelde Iesus walking by, and said, Beholde that Lambe of God.
Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.
37 And the two disciples heard him speake, and followed Iesus.
Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.
38 Then Iesus turned about, and saw them follow, and saide vnto them, What seeke ye? And they saide vnto him, Rabbi (which is to say by interpretation, Master) where dwellest thou?
Då vände Jesus sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?
39 He saide vnto them, Come, and see. They came and sawe where hee dwelt, and abode with him that day: for it was about the tenth houre.
Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.
40 Andrew, Simon Peters brother, was one of the two which had heard it of Iohn, and that followed him.
Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.
41 The same founde his brother Simon first, and said vnto him, We haue founde that Messias, which is by interpretation, that Christ.
Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.
42 And he brought him to Iesus. And Iesus behelde him, and saide, Thou art Simon the sonne of Iona: thou shalt be called Cephas, which is by interpretation, a stone.
Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.
43 The day following, Iesus woulde goe into Galile, and founde Philip, and said vnto him, Followe me.
Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.
44 Nowe Philip was of Bethsaida, the citie of Andrew and Peter.
Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.
45 Philippe founde Nathanael, and saide vnto him, Wee haue founde him of whom Moses did write in the Lawe, and the Prophetes, Iesus that sonne of Ioseph, that was of Nazareth.
Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.
46 Then Nathanael sayde vnto him, Can there any good thing come out of Nazareth? Philip saide to him, Come, and see.
Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se.
47 Iesus sawe Nathanael comming to him, and saide of him, Beholde in deede an Israelite, in whom is no guile.
Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.
48 Nathanael sayde vnto him, Whence knewest thou mee? Iesus answered, and sayd vnto him, Before that Philip called thee, when thou wast vnder the figge tree, I sawe thee.
Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig.
49 Nathanael answered, and saide vnto him, Rabbi, thou art that Sonne of God: thou art that King of Israel.
Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.
50 Iesus answered, and sayde vnto him, Because I sayde vnto thee, I sawe thee vnder the figtree, beleeuest thou? thou shalt see greater things then these.
Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;
51 And he saide vnto him, Verely, verely I say vnto you, hereafter shall yee see heauen open, and the Angels of God ascending, and descending vpon that Sonne of man.
Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son.
