Psalms 88
1 A song. A psalm of the descendants of Korah. For the music director. To the tune “Mahalath Leannoth.” A maskil by Heman the Ezrahite Lord, God of my salvation, I cry out to you day and night.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Please listen to my prayer; hear my words as I plead with you.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I'm counted among the dying; a man with no strength.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 I am abandoned among the dead, lying like a corpse in the grave, forgotten and beyond your care.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 You have placed me in a deep pit, in the depths of darkness.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Your hostility crushes me; you are drowning me under your crashing waves. (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 You have made my friends avoid me by making me look repulsive to them. I'm trapped, I can't go out.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 I've cried my eyes out begging you every day for your help, Lord, holding out my hands to you.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Do you do miracles among the dead? Do the dead stand up to praise you? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Your faithful love—is it mentioned in the grave? Your trustworthiness—is it discussed in the place of destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Are the wonderful things you do known in the darkness? Is your goodness known in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But I cry out to you for help; every morning I pray to you.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Lord, why do you reject me? Why do you turn away from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I have been sick since I was young, often at death's door. I have had to bear the terrible things you've done to me. I'm in despair!
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Your anger has overcome me; the terrible things you do have destroyed me.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They surround me all the time like floodwaters, swallowing me up.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 You have made my family and friends avoid me. Darkness is my only friend.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
