Psalms 50
1 A psalm of Asaph. The Lord, the Almighty God, speaks! He summons everyone on earth, from the east to the west.
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 God shines out of Mount Zion, perfect in beauty.
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 Our God arrives, and does not stay quiet. Fire flames before him, burning everything up; a violent storm rages around him.
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 He summons the heavens above and the earth to witness the judgment of his people.
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 “Bring me those who trust in me—those who confirmed the agreement with me through sacrifice.”
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 The heavens declare his decisions are right, for God himself is the judge. (Selah)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 “My people, listen to what I have to say. I am bringing charges against you, Israel. I am God, your God!
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 I'm not complaining about your sacrifices or burnt offerings that you offer all the time.
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 I do not require bulls from your barns or goats from your pens,
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 for I own all the animals of the forest, and the cattle on a thousand hills belong to me.
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 I know every bird of the mountains; all living things in the fields are mine.
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 If I were hungry, I wouldn't tell you, for the earth and everything in it are mine.
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Do I eat the flesh of bulls or drink the blood of goats?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Give an offering of thanks to God; keep the promises you made to the Most High,
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 and call on me when you're in trouble. I will rescue you, and you will thank me.”
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 But to the wicked God says, “What's the point of mechanically repeating my laws or making empty promises about obeying the agreement?
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 You hate my discipline, and you toss my words away, leaving them behind you.
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 When you see people stealing, you admire them; you associate with adulterers.
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 With your mouth you say evil things; you use your tongue to spread lies.
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 You sit there and speak against your brother, slandering your own mother's son.
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 I kept quiet when you did these things. You thought I was someone just like you. But now I confront you, and bring my charges against you.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Think again, you people who dismiss God, or I will tear you apart, and no-one will be able to save you.
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 But those who give an offering of thanks honor me, and to those who follow the right I will show them the salvation of God.”
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
