Psalms 17
1 A prayer of David. Lord, please hear my cry for justice! Please pay attention to my call for help! Listen to the prayer of an honest man!
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Vindicate me before you—for you see what is right.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 You have observed my thoughts, you have visited me at night, you have examined me—and you have found nothing wrong. I promised myself I wouldn't say anything I shouldn't.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 With regard to the actions of others: I have done what you told me and I have avoided what violent people do.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 I have not strayed from your path; my feet have not slipped from it.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 God, I call out to you because I know you will answer; please listen carefully to what I have to say.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Show me how wonderful your trustworthy love really is, Savior of those who come to you for protection against their enemies!
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me safe as someone you love; hide me underneath your wings.
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 Protect me from the attacks of the wicked who want to destroy me, from my enemies who surround me, intent on killing me.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They have no compassion, and all they have to say is pure arrogance.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 They hunt me down and surround me, looking for the chance to knock me down in the dust.
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 They are like lions, longing to tear their prey apart; like fierce lions crouching in ambush.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Lord, stand up and confront them! Force them to back down! By your sword rescue me from the wicked!
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 Lord, by your power, save me from people whose only thought is for this world. May they be filled with what you have in store for them, their children too, with left-overs for their grandchildren!
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 As for me, I shall see your face in all its goodness. When I awake, I will be so pleased to see you face to face.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
