Psalms 22
1 Unto the end, for the morning protection, a psalm for David. O God my God, look upon me: why hast thou forsaken me? Far from my salvation are the words of my sins.
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 O my God, I shall cry by day, and thou wilt not hear: and by night, and it shall not be reputed as folly in me.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 But thou dwellest in the holy place, the praise of Israel.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 In thee have our fathers hoped: they have hoped, and thou hast delivered them.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 They cried to thee, and they were saved: they trusted in thee, and were not confounded.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 But I am a worm, and no man: the reproach of men, and the outcast of the people.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 All they that saw me have laughed me to scorn: they have spoken with the lips, and wagged the head.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 He hoped in the Lord, let him deliver him: let him save him, seeing he delighteth in him.
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 For thou art he that hast drawn me out of the womb: my hope from the breasts of my mother.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 I was cast upon thee from the womb. From my mother’s womb thou art my God,
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 Depart not from me. For tribulation is very near: for there is none to help me.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Many calves have surrounded me: fat bulls have besieged me.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 They have opened their mouths against me, as a lion ravening and roaring.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 I am poured out like water; and all my bones are scattered. My heart is become like wax melting in the midst of my bowels.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 My strength is dried up like a potsherd, and my tongue hath cleaved to my jaws: and thou hast brought me down into the dust of death.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 For many dogs have encompassed me: the council of the malignant hath besieged me. They have dug my hands and feet.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 They have numbered all my bones. And they have looked and stared upon me.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 They parted my garments amongst them; and upon my vesture they cast lots.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 But thou, O Lord, remove not thy help to a distance from me; look towards my defence.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 Deliver, O God, my soul from the sword: my only one from the hand of the dog.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Save me from the lion’s mouth; and my lowness from the horns of the unicorns.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 I will declare thy name to my brethren: in the midst of the church will I praise thee.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Ye that fear the Lord, praise him: all ye the seed of Jacob, glorify him.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 Let all the seed of Israel fear him: because he hath not slighted nor despised the supplication of the poor man. Neither hath he turned away his face from me: and when I cried to him he heard me.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 With thee is my praise in a great church: I will pay my vows in the sight of them that fear him.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 The poor shall eat and shall be filled: and they shall praise the Lord that seek him: their hearts shall live for ever and ever.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 All the ends of the earth shall remember, and shall be converted to the Lord: And all the kindreds of the Gentiles shall adore in his sight.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 For the kingdom is the Lord’s; and he shall have dominion over the nations.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 All the fat ones of the earth have eaten and have adored: all they that go down to the earth shall fall before him.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 And to him my soul shall live: and my seed shall serve him.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 There shall be declared to the Lord a generation to come: and the heavens shall shew forth his justice to a people that shall be born, which the Lord hath made.
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
