Song of Solomon 2
1 I am a narcissus of Sharon, A lily of the valleys.
"Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen."
2 As the lily among thorns, So is my love among the daughters.
"Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur."
3 As the apple-tree among the trees of the wood, So is my beloved among the sons: In his shadow have I rapture and sit down; And his fruit is sweet to my taste.
"Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 He hath brought me to the house of wine, And his banner over me is love.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Sustain ye me with raisin-cakes, Refresh me with apples; For I am sick of love.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek." ----
6 His left hand is under my head, And his right hand doth embrace me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 I charge you, daughters of Jerusalem, By the gazelles, or by the hinds of the field, That ye stir not up, nor awake [my] love, till he please.
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
8 The voice of my beloved! Behold, he cometh Leaping upon the mountains, Skipping upon the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My beloved is like a gazelle or a young hart. Behold, he standeth behind our wall, He looketh in through the windows, Glancing through the lattice.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 My beloved spake and said unto me, Rise up, my love, my fair one, and come away.
Min vän begynner tala, han säger till mig: "Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For behold, the winter is past, The rain is over, it is gone:
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers appear on the earth; The time of singing is come, And the voice of the turtle-dove is heard in our land;
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig-tree melloweth her winter figs, And the vines in bloom give forth [their] fragrance. Arise, my love, my fair one, and come away!
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 My dove, in the clefts of the rock, In the covert of the precipice, Let me see thy countenance, let me hear thy voice; For sweet is thy voice, and thy countenance is comely.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt." ----
15 Take us the foxes, The little foxes, that spoil the vineyards; For our vineyards are in bloom.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----
16 My beloved is mine, and I am his; He feedeth [his flock] among the lilies,
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Until the day dawn, and the shadows flee away. Turn, my beloved: be thou like a gazelle or a young hart, Upon the mountains of Bether.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
