Psalms 35
1 [A Psalm] of David. Strive, O Jehovah, with them that strive with me; fight against them that fight against me:
En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
2 Take hold of shield and buckler, and stand up for my help;
Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
3 And draw out the spear, and stop [the way] against my pursuers: say unto my soul, I am thy salvation.
Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
4 Let them be put to shame and confounded that seek after my life; let them be turned backward and brought to confusion that devise my hurt:
Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
5 Let them be as chaff before the wind, and let the angel of Jehovah drive [them] away;
Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
6 Let their way be dark and slippery, and let the angel of Jehovah pursue them.
Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
7 For without cause have they hidden for me their net [in] a pit; without cause they have digged [it] for my soul.
Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
8 Let destruction come upon him unawares, and let his net which he hath hidden catch himself: for destruction let him fall therein.
Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
9 And my soul shall be joyful in Jehovah; it shall rejoice in his salvation.
Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
10 All my bones shall say, Jehovah, who is like unto thee, who deliverest the afflicted from one stronger than he, yea, the afflicted and the needy from him that spoileth him!
All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
11 Unrighteous witnesses rise up; they lay to my charge things which I know not.
Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
12 They reward me evil for good, [to] the bereavement of my soul.
De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
13 But as for me, when they were sick, my clothing was sackcloth; I chastened my soul with fasting, and my prayer returned into mine own bosom:
Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
14 I behaved myself as though [he had been] a friend, a brother to me; I bowed down in sadness, as one that mourneth [for] a mother.
Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
15 But at my halting they rejoiced, and gathered together: the slanderers gathered themselves together against me, and I knew [it] not; they did tear [me], and ceased not:
Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
16 With profane jesters for bread, they have gnashed their teeth against me.
Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
17 Lord, how long wilt thou look on? Rescue my soul from their destructions, my only one from the young lions.
Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
18 I will give thee thanks in the great congregation; I will praise thee among much people.
Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
19 Let not them that are wrongfully mine enemies rejoice over me; let them not wink with the eye that hate me without cause.
Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
20 For they speak not peace; and they devise deceitful words against the quiet in the land.
Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
21 And they opened their mouth wide against me; they said, Aha! aha! our eye hath seen [it].
Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22 Thou hast seen [it], Jehovah: keep not silence; O Lord, be not far from me.
Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23 Stir up thyself, and awake for my right, for my cause, my God and Lord!
Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24 Judge me, Jehovah my God, according to thy righteousness, and let them not rejoice over me.
Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25 Let them not say in their heart, Aha! so would we have it. Let them not say, We have swallowed him up.
Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26 Let them be ashamed and brought to confusion together that rejoice at mine adversity; let them be clothed with shame and dishonour that magnify themselves against me.
Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27 Let them exult and rejoice that delight in my righteousness; and let them say continually, Jehovah be magnified, who delighteth in the prosperity of his servant.
Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
28 And my tongue shall talk of thy righteousness, [and] of thy praise, all the day.
Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
