Luke 23
1 And the whole multitude of them, rising up, led him to Pilate.
Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 And they began to accuse him, saying, We have found this [man] perverting our nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying that he himself is Christ, a king.
Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
3 And Pilate demanded of him saying, Art thou the king of the Jews? And he answering him said, Thou sayest.
Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
4 And Pilate said to the chief priests and the crowds, I find no guilt in this man.
Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 But they insisted, saying, He stirs up the people, teaching throughout all Judaea, beginning from Galilee even on to here.
Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
6 But Pilate, having heard Galilee [named], demanded if the man were a Galilaean;
När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 and having learned that he was of Herod's jurisdiction, remitted him to Herod, who himself also was at Jerusalem in those days.
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 And when Herod saw Jesus he greatly rejoiced, for he had been a long while desirous of seeing him, because of hearing many things concerning him, and he hoped to see some sign done by him;
När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 and he questioned him in many words, but he answered him nothing.
Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 And the chief priests and the scribes stood and accused him violently.
Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 And Herod with his troops having set him at nought and mocked him, having put a splendid robe upon him, sent him back to Pilate.
Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 And Pilate and Herod became friends with one another the same day, for they had been at enmity before between themselves.
Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 And Pilate, having called together the chief priests and the rulers and the people,
Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 said to them, Ye have brought to me this man as turning away the people [to rebellion], and behold, I, having examined him before you, have found nothing criminal in this man as to the things of which ye accuse him;
och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 nor Herod either, for I remitted you to him, and behold, nothing worthy of death is done by him.
Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 Having chastised him therefore, I will release him.
Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
17 (Now he was obliged to release one for them at the feast.)
18 But they cried out in a mass saying, Away with this [man] and release Barabbas to us;
Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 who was one who, for a certain tumult which had taken place in the city, and [for] murder, had been cast into prison.
(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Pilate therefore, desirous to release Jesus, again addressed [them].
Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 But they cried out in reply saying, Crucify, crucify him.
Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
22 And he said the third time to them, What evil then has this [man] done? I have found no cause of death in him: I will chastise him therefore and release him.
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 But they were urgent with loud voices, begging that he might be crucified. And their voices [and those of the chief priests] prevailed.
Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 And Pilate adjudged that what they begged should take place.
Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 And he released him who, for tumult and murder, had been cast into prison, whom they begged for, and Jesus he delivered up to their will.
Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 And as they led him away, they laid hold on a certain Simon, a Cyrenian, coming from the field, and put the cross upon him to bear it behind Jesus.
När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 And a great multitude of the people, and of women who wailed and lamented him, followed him.
Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 And Jesus turning round to them said, Daughters of Jerusalem, do not weep over me, but weep over yourselves and over your children;
Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 for behold, days are coming in which they will say, Blessed [are] the barren, and wombs that have not borne, and breasts that have not given suck.
Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 Then shall they begin to say to the mountains, Fall upon us; and to the hills, Cover us:
Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 for if these things are done in the green tree, what shall take place in the dry?
Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
32 Now two others also, malefactors, were led with him to be put to death.
Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 And when they came to the place which is called Skull, there they crucified him, and the malefactors, one on the right hand, the other on the left.
Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 And Jesus said, Father, forgive them, for they know not what they do. And, parting out his garments, they cast lots.
Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 And the people stood beholding, and the rulers also [with them] sneered, saying, He has saved others; let him save himself if this is the Christ, the chosen one of God.
Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
36 And the soldiers also made game of him, coming up offering him vinegar,
Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 and saying, If thou be the king of the Jews, save thyself.
och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
38 And there was also an inscription [written] over him in Greek, and Roman, and Hebrew letters: This is the King of the Jews.
Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
39 Now one of the malefactors who had been hanged spoke insultingly to him, saying, Art not thou the Christ? save thyself and us.
Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
40 But the other answering rebuked him, saying, Dost thou too not fear God, thou that art under the same judgment?
Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 and we indeed justly, for we receive the just recompense of what we have done; but this [man] has done nothing amiss.
Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
42 And he said to Jesus, Remember me, [Lord, ] when thou comest in thy kingdom.
Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
43 And Jesus said to him, Verily I say to thee, To-day shalt thou be with me in paradise.
Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 And it was about [the] sixth hour, and there came darkness over the whole land until [the] ninth hour.
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 And the sun was darkened, and the veil of the temple rent in the midst.
i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 And Jesus, having cried with a loud voice, said, Father, into thy hands I commit my spirit. And having said this, he expired.
Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 Now the centurion, seeing what took place, glorified God, saying, In very deed this man was just.
Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
48 And all the crowds who had come together to that sight, having seen the things that took place, returned, beating [their] breasts.
Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 And all those who knew him stood afar off, the women also who had followed him from Galilee, beholding these things.
Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 And behold, a man named Joseph, who was a councillor, a good man and a just
Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 (this [man] had not assented to their counsel and deed), of Arimathaea, a city of the Jews, who also waited, [himself also, ] for the kingdom of God
som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 — he having gone to Pilate begged the body of Jesus;
Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 and having taken it down, wrapped it in fine linen and placed him in a tomb hewn in the rock, where no one had ever been laid.
Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 And it was preparation day, and [the] sabbath twilight was coming on.
Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 And women, who had come along with him out of Galilee, having followed, saw the sepulchre and how his body was placed.
Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 And having returned they prepared aromatic spices and ointments, and remained quiet on the sabbath, according to the commandment.
Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
