Luke 10
1 Now after these things the Lord appointed seventy others also, and sent them two and two before his face into every city and place where he himself was about to come.
Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma
2 And he said to them, The harvest indeed [is] great, but the workmen few; supplicate therefore the Lord of the harvest that he may send out workmen into his harvest.
»Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.
3 Go: behold I send you forth as lambs in the midst of wolves.
Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.
4 Carry neither purse nor scrip nor sandals, and salute no one on the way.
Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.
5 And into whatsoever house ye enter, first say, Peace to this house.
Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över detta hus.'
6 And if a son of peace be there, your peace shall rest upon it; but if not it shall turn to you again.
Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända tillbaka över eder själva.
7 And in the same house abide, eating and drinking such things as they have; for the workman is worthy of his hire. Remove not from house to house.
Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.
8 And into whatsoever city ye may enter and they receive you, eat what is set before you,
Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så äten vad som sättes fram åt eder,
9 and heal the sick in it, and say to them, The kingdom of God is come nigh to you.
och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds rike är eder nära.'
10 But into whatsoever city ye may have entered and they do not receive you, go out into its streets and say,
Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder, så gån ut på dess gator och sägen:
11 Even the dust of your city, which cleaves to us on the feet, do we shake off against you; but know this, that the kingdom of God is come nigh.
'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är nära.'
12 I say to you that it shall be more tolerable for Sodom in that day than for that city.
Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva drägligare än för den staden.
13 Woe to thee, Chorazin! woe to thee, Bethsaida! for if the works of power which have taken place in you had taken place in Tyre and Sidon, they had long ago repented, sitting in sackcloth and ashes.
Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort bättring.
14 But it shall be more tolerable for Tyre and Sidon in the judgment than for you.
Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och Sidon än för eder.
15 And thou, Capernaum, who hast been raised up to heaven, shalt be brought down even to hades. (Hadēs g86)
Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. -- (Hadēs g86)
16 He that hears you hears me; and he that rejects you rejects me; and he that rejects me rejects him that sent me.
Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.»
17 And the seventy returned with joy, saying, Lord, even the demons are subject to us through thy name.
Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.»
18 And he said to them, I beheld Satan as lightning falling out of heaven.
Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.
19 Behold, I give you the power of treading upon serpents and scorpions and over all the power of the enemy, and nothing shall in anywise injure you.
Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.
20 Yet in this rejoice not, that the spirits are subjected to you, but rejoice that your names are written in the heavens.
Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»
21 In the same hour Jesus rejoiced in spirit and said, I praise thee, Father, Lord of the heaven and of the earth, that thou hast hid these things from wise and prudent, and hast revealed them to babes: yea, Father, for thus has it been well-pleasing in thy sight.
I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
22 All things have been delivered to me by my Father, and no one knows who the Son is but the Father, and who the Father is but the Son, and he to whomsoever the Son is pleased to reveal [him].
Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.»
23 And having turned to the disciples privately he said, Blessed are the eyes which see the things that ye see.
Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.
24 For I say to you that many prophets and kings have desired to see the things which ye behold, and did not see [them]; and to hear the things which ye hear, and did not hear [them].
Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.»
25 And behold, a certain lawyer stood up tempting him, and saying, Teacher, having done what, shall I inherit life eternal? (aiōnios g166)
Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
26 And he said to him, What is written in the law? how readest thou?
Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?»
27 But he answering said, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy strength, and with all thine understanding; and thy neighbour as thyself.
Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»
28 And he said to him, Thou hast answered right: this do and thou shalt live.
Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva,
29 But he, desirous of justifying himself, said to Jesus, And who is my neighbour?
Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då min nästa?»
30 And Jesus replying said, A certain man descended from Jerusalem to Jericho and fell into [the hands of] robbers, who also, having stripped him and inflicted wounds, went away leaving him in a half-dead state.
Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd.
31 And a certain priest happened to go down that way, and seeing him, passed on on the opposite side;
Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi.
32 and in like manner also a Levite, being at the spot, came and looked [at him] and passed on on the opposite side.
Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi.
33 But a certain Samaritan journeying came to him, and seeing [him], was moved with compassion,
Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom
34 and came up [to him] and bound up his wounds, pouring in oil and wine; and having put him on his own beast, took him to [the] inn and took care of him.
och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom.
35 And on the morrow [as he left], taking out two denarii he gave them to the innkeeper, and said to him, Take care of him, and whatsoever thou shalt expend more, I will render to thee on my coming back.
Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.' --
36 Which [now] of these three seems to thee to have been neighbour of him who fell into [the hands of] the robbers?
Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?»
37 And he said, He that shewed him mercy. And Jesus said to him, Go, and do thou likewise.
Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.» Då sade Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»
38 And it came to pass as they went that he entered into a certain village; and a certain woman, Martha by name, received him into her house.
När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
39 And she had a sister called Mary, who also, having sat down at the feet of Jesus was listening to his word.
Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord.
40 Now Martha was distracted with much serving, and coming up she said, Lord, dost thou not care that my sister has left me to serve alone? Speak to her therefore that she may help me.
Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.»
41 But Jesus answering said to her, Martha, Martha, thou art careful and troubled about many things;
Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda,
42 but there is need of one, and Mary has chosen the good part, the which shall not be taken from her.
men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»
