Ecclesiastes 4
1 And I returned and saw all the oppressions that are done under the sun: and behold, the tears of the oppressed, and they had no comforter; and on the side of their oppressors was power, and they had no comforter.
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 Then I praised the dead who are already dead more than the living who are yet alive;
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 and more fortunate than both is he who hath not yet been, who hath not seen the evil work that is done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 And I saw all labour, and all success of work, that it is man's jealousy of his neighbour. This also is vanity and pursuit of the wind.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool foldeth his hands together, and eateth his own flesh.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 Better is a handful with quietness, than both hands full with labour and pursuit of the wind.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 And I returned and saw vanity under the sun.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There is one [alone] and without a second; also he hath neither son nor brother: yet is there no end of all his labour, neither is his eye satisfied with riches, and [he saith not], For whom then am I labouring, and depriving my soul of good? This also is vanity and a grievous occupation.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 Two are better than one; because they have a good reward for their labour.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 For if they fall, the one will lift up his fellow; but woe to him that is alone when he falleth, and who hath not another to lift him up!
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Again, if two lie together, then they have warmth; but how can one alone be warm?
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And if a [man] overpower the one, the two shall withstand him; and a threefold cord is not quickly broken.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 Better is a poor but wise youth than an old and foolish king, who knoweth no more how to be admonished.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For out of the prison-house he came forth to reign, although he was born poor in his kingdom.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I saw all the living that walk under the sun, with the child, the second, that should stand up in his stead.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 [There is] no end of all the people, of all that stood before them; those however that come after shall not rejoice in him. Surely this also is vanity and a striving after the wind.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
