Job 32
1 And his three friends also ceased any longer to answer Job: for Job was righteous before them.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Then Elius the son of Barachiel, the Buzite, of the kindred of Ram, of the country of Ausis, was angered: and he was very angry with Job, because he justified himself before the Lord.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 And he was also very angry with [his] three friends, because they were not able to return answers to Job, yet set him down for an ungodly man.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 But Elius had forborne to give an answer to Job, because they were older than he.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 And Elius saw that there was no answer in the mouth of the three men; and he was angered in his wrath.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 And Elius the Buzite the son of Barachiel answered and said, I am younger in age, and ye are elder, wherefore I kept silence, fearing to declare to you my own knowledge.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 And I said, It is not time that speaks, though in many years [men] know wisdom:
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 but there is a spirit in mortals; and the inspiration of the Almighty is that which teaches.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 The long-lived are not wise [as such]; neither do the aged know judgment.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Wherefore I said, Hear me, and I will tell you what I know.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Hearken to my words; for I will speak in your hearing, until ye shall have tried [the matter] with words:
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 and I shall understand as far as you; and, behold, there was no one of you that answered Job his words in argument,
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 lest ye should say, We have found that we have added wisdom to the Lord.
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 And ye have commissioned a man to speak such words.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 They were afraid, they answered no longer; they gave up their speaking.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 I waited, (for I had not spoken, ) because they stood still, they answered not.
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 And Elius continued, and said, I will again speak,
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 for I am full of words, for the spirit of my belly destroys me.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 And my belly is as a skin of sweet wine, bound up [and] ready to burst; or as a brazier's labouring bellows.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I will speak, that I may open my lips and relieve myself.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 For truly I will not be awed because of man, nor indeed will I be confounded before a mortal.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 For I know not how to respect persons: and if otherwise, even the moths would eat me.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
