Job 37
1 At this also my heart is troubled, and moved out of its place.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hear thou a report by the anger of the Lord's wrath, and a discourse shall come out of his mouth.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 His dominion is under the whole heaven, and his light is at the extremities of the earth.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 After him shall be a cry with a [loud] voice; he shall thunder with the voice of his excellency, yet he shall not cause men to pass away, for one shall hear his voice.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 The Mighty One shall thunder wonderfully with his voice: for he has done great things which we knew not;
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 commanding the snow, Be thou upon the earth, and the stormy rain, and the storm of the showers of his might.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 He seals up the hand of every man, that every man may know his own weakness.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 And the wild beasts come in under the covert, and rest in [their] lair.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Troubles come on out of the secret chambers, and cold from the mountain-tops.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 And from the breath of the Mighty One he will send frost; and he guides the water in whatever way he pleases.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 And [if] a cloud obscures [what is] precious [to him], his light will disperse the cloud.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 And he will carry round the encircling [clouds] by his governance, to [perform] their works: whatsoever he shall command them,
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 this has been appointed by him on the earth, whether for correction, [or] for his land, or if he shall find him [an object] for mercy.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Hearken to this, O Job: stand still, and be admonished of the power of the Lord.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 We know that god has disposed his works, having made light out of darkness.
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 And he knows the divisions of the clouds, and the signal overthrows of the ungodly.
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 But thy robe is warm, and there is quiet upon the land.
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Wilt thou establish with him [foundations] for the ancient [heavens? they are] strong as a molten mirror.
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Wherefore teach me, what shall we say to him? and let us cease from saying much.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Have I a book or a scribe my me, that I may stand and put man to silence?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 But the light is not visible to all: it shines afar off in the heavens, as that which is from him in the clouds.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 From the [north] come the clouds shining like gold: in these great are the glory and honour of the Almighty;
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 and we do not find another his equal in strength: [as for] him that judges justly, dost thou not think that he listens?
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Wherefore men shall fear him; and the wise also in heart shall fear him.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
