Psalms 141
1 A Psalm of David. I call upon You, O LORD; come quickly to me. Hear my voice when I call to You.
En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
2 May my prayer be set before You like incense, my uplifted hands like the evening offering.
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
3 Set a guard, O LORD, over my mouth; keep watch at the door of my lips.
Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
4 Do not let my heart be drawn to any evil thing or take part in works of wickedness with men who do iniquity; let me not feast on their delicacies.
Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
5 Let the righteous man strike me; let his rebuke be an act of loving devotion. It is oil for my head; let me not refuse it. For my prayer is ever against the deeds of the wicked.
Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
6 When their rulers are thrown down from the cliffs, the people will listen to my words, for they are pleasant.
Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
7 As when one plows and breaks up the soil, so our bones have been scattered at the mouth of Sheol. (Sheol h7585)
Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
8 But my eyes are fixed on You, O GOD the Lord. In You I seek refuge; do not leave my soul defenseless.
Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
9 Keep me from the snares they have laid for me, and from the lures of evildoers.
Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
10 Let the wicked fall into their own nets, while I pass by in safety.
De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
