Proverbs 5
1 My son, pay attention to my wisdom; incline your ear to my insight,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 that you may maintain discretion and your lips may preserve knowledge.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Though the lips of the forbidden woman drip honey and her speech is smoother than oil,
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 in the end she is bitter as wormwood, sharp as a double-edged sword.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 She does not consider the path of life; she does not know that her ways are unstable.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 So now, my sons, listen to me, and do not turn aside from the words of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Keep your path far from her; do not go near the door of her house,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 lest you concede your vigor to others, and your years to one who is cruel;
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 lest strangers feast on your wealth, and your labors enrich the house of a foreigner.
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 At the end of your life you will groan when your flesh and your body are spent,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 and you will say, “How I hated discipline, and my heart despised reproof!
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 I did not listen to the voice of my teachers or incline my ear to my mentors.
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 I am on the brink of utter ruin in the midst of the whole assembly.”
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drink water from your own cistern, and running water from your own well.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Why should your springs flow in the streets, your streams of water in the public squares?
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Let them be yours alone, never to be shared with strangers.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 May your fountain be blessed, and may you rejoice in the wife of your youth:
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 A loving doe, a graceful fawn— may her breasts satisfy you always; may you be captivated by her love forever.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Why be captivated, my son, by an adulteress, or embrace the bosom of a stranger?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 For a man’s ways are before the eyes of the LORD, and the LORD examines all his paths.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 The iniquities of a wicked man entrap him; the cords of his sin entangle him.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 He dies for lack of discipline, led astray by his own great folly.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
