Psalmen 2

1 Waarom woeden de heidenen, en bedenken de volken ijdelheid?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 De koningen der aarde stellen zich op, en de vorsten beraadslagen te zamen tegen den HEERE, en tegen Zijn Gezalfde, zeggende:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Laat ons hun banden verscheuren, en hun touwen van ons werpen.

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Die in den hemel woont, zal lachen; de HEERE zal hen bespotten.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Dan zal Hij tot hen spreken in Zijn toorn, en in Zijn grimmigheid zal Hij hen verschrikken.

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Ik toch heb Mijn Koning gezalfd over Sion, den berg Mijner heiligheid.

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Ik zal van het besluit verhalen: de HEERE heeft tot Mij gezegd: Gij zijt Mijn Zoon, heden heb Ik U gegenereerd.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Eis van Mij, en Ik zal de heidenen geven tot Uw erfdeel, en de einden der aarde tot Uw bezitting.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Gij zult hen verpletteren met een ijzeren scepter; Gij zult hen in stukken slaan als een pottenbakkersvat.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Nu dan, gij koningen, handelt verstandiglijk; laat u tuchtigen, gij rechters der aarde!

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Dient den HEERE met vreze, en verheugt u met beving.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Kust den Zoon, opdat Hij niet toorne, en gij op den weg vergaat, wanneer Zijn toorn maar een weinig zou ontbranden. Welgelukzalig zijn allen, die op Hem betrouwen.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.