Psalmen 94
1 Jahweh, wrekende God, God der wrake, treed op;
Drottinn, þú ert Guð hefndarinnar – sá Guð sem réttir hlut þeirra sem ranglæti eru beittir. Láttu dýrð þína birtast.
2 Verhef U, Rechter der aarde, Vergeld de trotsen wat ze verdienen!
Rís upp, þú dómari jarðar. Refsaðu ofstopamönnum fyrir illverk þeirra.
3 Hoelang nog zullen de zondaars, o Jahweh, Hoelang nog zullen de boosdoeners juichen?
Drottinn, hve lengi eiga óguðlegir að hrósa sigri?
4 Al die booswichten pochen en snoeven, En een hoge toon slaan ze aan!
Þeir eru að springa af monti! Hlustaðu á grobbið í þeim!
5 Jahweh, ze vertrappen uw volk, En verdrukken uw erfdeel;
Drottinn, líttu á hvernig þeir kúga þjóð þína og kvelja fólkið sem þú elskar.
6 Ze doden weduwen en wezen, Vermoorden die bij ons kwamen wonen.
Þeir myrða ekkjur og munaðarleysingja og líka útlendinga sem hér hafa sest að.
7 En dan zeggen ze nog: Jahweh ziet het niet eens, De God van Jakob merkt het niet!
„Drottinn sér þetta ekki, “segja þeir, „hann lætur sér fátt um finnast.“
8 Domme kudde, word toch verstandig; Gij dwazen, wanneer wordt gij wijs?
Heimskingjar!
9 Zou Hij het niet horen, die het oor heeft geplant, Niet zien, die het oog heeft geschapen;
Haldið þið að Guð sé blindur og heyrnarlaus, hann sem skapar bæði augu og eyru!
10 Zou Hij, die de volkeren tuchtigt, niet straffen, Onwetend zijn, die den mens onderricht?
Hann refsar þjóðunum – og nú er komið að ykkur. Enginn hlutur er honum hulinn. Eins og hann viti ekki hvað þið hafið gert!
11 Neen, Jahweh kent de gedachten der mensen, Hij weet, dat het hersenschimmen zijn.
Drottinn þekkir skammsýni og hégómleika mannanna
12 Jahweh, gelukkig de man, dien Gij onderricht, En dien Gij leert uit uw wet:
og því agar hann okkur til góðs.
13 Hoe hij gelaten moet zijn in dagen van rampspoed, Totdat voor den boze het graf is gedolven;
Það gerir hann til þess að við göngum á hans vegum og gefumst ekki upp í mótlæti.
14 Hoe Jahweh zijn volk niet verstoot, En nooit zijn erfdeel verlaat;
Drottinn afneitar ekki lýð sínum né yfirgefur þjóð sína.
15 Hoe de brave zijn recht weer verkrijgt, Alle oprechten van hart weer geluk!
Dómar hans eru réttlátir og fylgjendur hans fagna af hreinu hjarta.
16 Wie anders neemt het voor mij tegen de boosdoeners op, Wie staat mij tegen de booswichten bij?
Hver vill vernda mig fyrir illgjörðamönnum? Hver vill vera skjöldur minn?
17 Wanneer Jahweh mij niet te hulp was gekomen, Dan lag ik misschien al lang in het graf.
Án Drottins væri ég dauðans matur.
18 Maar als ik denk: nú wankelt mijn voet, Dan steunt mij uw goedheid, o Jahweh;
Ég æpti: „Drottinn, ég er að hrapa!“og af gæsku sinni frelsaði hann mig.
19 En wanneer zware zorgen mij innerlijk drukken, Dan verkwikt uw vertroosting mijn ziel.
Drottinn, þegar efasemdir ásækja mig og hjarta mitt er fullt af angist, þá gefðu mér frið þinn og endurnýjaðu gleði mína.
20 Zoudt Gij iets gemeen hebben met de zetel van onrecht, Die onheil sticht op gezag van de wet;
Vilt þú vernda og viðhalda spilltri valdsstjórn sem hallar réttlætinu? Leyfir þú slíkt?
21 Met hen, die het leven der braven belagen, En onschuldig bloed durven straffen?
Hefur þú þóknun á þeim sem dæma saklausa til dauða?
22 Neen, voor mij is Jahweh een toevlucht, Mijn God een veilige Rots;
Nei! Drottinn, Guð minn, er vígi mitt, kletturinn þar sem ég leita skjóls.
23 Maar hùn vergeldt Hij hun onrecht, En vernielt ze om hun boosheid: Jahweh, onze God!
Guð lætur syndir óguðlegra koma þeim sjálfum í koll. Illverk þeirra verða þeim að falli.
