Psalmen 37
1 Van David. Wees niet afgunstig op zondaars, En benijd de boosdoeners niet;
Öfundaðu aldrei vonda menn,
2 Want snel versmachten zij als gras, Verkwijnen als het groen gewas.
því að fyrr en varir eru þeir fallnir og visna eins og grasið.
3 Vertrouw op Jahweh, doe enkel wat goed is, Blijf in het land en wees trouw;
Treystu heldur Drottni, vertu góðgjarn og sýndu kærleika. Þá muntu búa öruggur í landinu og farnast vel.
4 Dan zult gij uw vreugde in Jahweh vinden, En Hij schenkt u wat uw hart maar begeert.
Þú skalt gleðjast í Drottni – og hann mun veita þér það sem hjarta þitt þráir.
5 Laat Jahweh uw weg maar bestieren, Verlaat u op Hem: Hij zal hem banen;
Fel Drottni framtíð þína, áform þín og verk, og treystu honum. Hann mun vel fyrir öllu sjá.
6 Als de dageraad doet Hij uw gerechtigheid stralen, En als de middagzon uw recht.
Heiðarleiki þinn og hreinskilni verða öllum augljós, og Drottinn mun láta þig ná rétti þínum.
7 Berust in Jahweh, En blijf op Hem hopen. Benijd niet den man, wien het goed gaat, Ofschoon hij bedriegt.
Hvíldu í Drottni og treystu honum. Bíð þess í þolinmæði að hann hefjist handa. Öfunda ekki vonda menn sem vegnar vel.
8 Word niet toornig en maak u niet boos, Wind u niet op: gij maakt het maar erger;
Láttu af reiðinni! Slepptu heiftinni. Vertu ekki svekktur og áhyggjufullur – slíkt leiðir ekki til góðs.
9 Want de zondaars worden vernietigd, Maar die op Jahweh vertrouwen, bezitten het Land!
Þeir sem illt fremja verða þurrkaðir út, en þeir sem treysta Drottni eignast landið og gæði þess.
10 Een ogenblik maar: en de zondaar is er niet meer; Gij zoekt naar zijn plaats: hij is weg.
Innan skamms verða guðleysingjarnir á bak og burt. Þegar þú leitar þeirra eru þeir horfnir.
11 Maar de rechtschapenen bezitten het Land, En genieten een heerlijke vrede.
En hinir hógværu fá landið til eignar, þeir munu hljóta blessun og frið.
12 De zondaar belaagt den rechtvaardige, En knarst tegen hem op zijn tanden;
Drottinn hlær að þeim sem brugga launráð gegn hans trúuðu.
13 Maar de Heer lacht hem uit, Want Hij ziet zijn Dag al nabij.
Hann hefur þegar ákveðið daginn er þeir verða dæmdir.
14 De bozen trekken hun zwaard en spannen hun boog, Om ongelukkigen en armen te doden, en vromen te slachten;
Óguðlegir hyggja á illt gegn réttlátum, undirbúa blóðbað.
15 Maar het zwaard dringt in hun eigen hart, En hun bogen worden gebroken.
En þeir munu farast fyrir eigin sverði og bogar þeirra verða brotnir.
16 Beter het weinige, dat de rechtvaardige heeft, Dan de geweldige rijkdom der bozen;
Betra er að eiga lítið og vera guðrækinn, en óguðlegur og hafa allsnægtir,
17 Want de arm der bozen wordt gebroken, Maar voor de rechtvaardigen is Jahweh een stut.
því að óguðlegir munu falla, en Drottinn annast sína trúuðu.
18 Jahweh zorgt voor de dagen der vromen, En hun erfdeel blijft eeuwig bijeen;
Daglega skoðar Drottinn réttlætisverk trúaðra og reiknar þeim eilíf laun.
19 Ze staan niet verlegen in tijden van rampspoed, Maar worden verzadigd bij hongersnood.
Hann styður þá í kreppunni og heldur lífinu í þeim í hallæri.
20 Maar de goddelozen gaan zeker te gronde, En hun kinderen bedelen om brood; Jahweh’s vijanden vergaan als de glorie der velden, En verdwijnen als rook.
Vantrúaðir farast og óvinir Guðs visna eins og grasið. Eins og sinu verður þeim brennt, þeir líða burt eins og reykur.
21 De boze moet lenen, en kan niet betalen, De gerechte kan mild zijn en geven;
Guðlaus maður tekur lán og borgar ekki, en hinn guðrækni er ónískur og gefur með gleði.
22 Want wien Hij zegent, bezit het Land, Maar wien Hij vervloekt, wordt vernietigd.
Þeir sem Drottinn blessar eignast landið, en bannfærðum verður útrýmt.
23 Jahweh leidt de schreden der mensen, Hij richt overeind, wiens gedrag Hem behaagt;
Drottinn stýrir skrefum hins guðrækna og gleðst yfir breytni hans.
24 En mocht hij al wankelen, toch zal hij niet vallen, Want Jahweh houdt hem bij de hand.
Þótt hann falli þá liggur hann ekki flatur því að Drottinn reisir hann á fætur.
25 Ik was jong, en nu ben ik oud: Maar nooit heb ik een vrome verlaten gezien;
Ungur var ég og nú er ég gamall orðinn, en aldrei sá ég Drottin snúa baki við guðhræddum manni né heldur börn hans biðja sér matar.
26 Steeds kan hij nog mild zijn en aan anderen lenen, Zijn nageslacht tot zegen zijn.
Nei, guðræknir menn eru mildir og lána og börn þeirra verða öðrum til blessunar.
27 Houd u ver van het kwaad, en doe enkel wat goed is, Dan woont gij veilig voor eeuwig;
Viljir þú búa við frið og lifa lengi, þá forðastu illt en gerðu gott,
28 Want Jahweh heeft de gerechtigheid lief, En nimmer verlaat Hij zijn vromen. De bozen worden voor eeuwig vernietigd, En het geslacht van de zondaars vergaat;
því að Drottinn hefur mætur á góðum verkum og yfirgefur ekki sína trúuðu, hann mun varðveita þá, en uppræta niðja óguðlegra.
29 Maar de rechtvaardigen bezitten het Land, En blijven er altijd in wonen.
Hinir réttlátu fá landið til eignar og búa þar mann fram af manni.
30 De mond van den rechtvaardige verkondigt de wijsheid, En zijn tong spreekt wat recht is.
Guðrækinn maður talar speki, enda réttsýnn og sanngjarn.
31 Hij draagt de Wet van zijn God in zijn hart; Nooit wankelen zijn schreden.
Lögmál Guðs er í hjarta hans og hann kann að greina gott frá illu.
32 De boze loert op den vrome, En zoekt hem te doden;
Ranglátir menn njósna um réttláta, vilja þá feiga.
33 Maar Jahweh laat hem niet in zijn macht, En duldt geen veroordeling, als men hem richt.
En Drottinn stöðvar áform illvirkjanna og sýknar réttláta fyrir dómi.
34 Blijf op Jahweh vertrouwen, En bewandel zijn wegen; Dan stelt Hij u in het bezit van het Land, En zult gij de verdelging der zondaars aanschouwen.
Óttastu ekki, því að Drottinn mun svara bæn þinni! Gakktu hiklaust á hans vegum. Á réttum tíma mun hann veita þér velgengni og uppreisn æru. Þá muntu sjá illvirkjunum útrýmt.
35 Ik heb een zondaar gezien in zijn vermetele trots, Hoog als een Libanon-ceder;
Ég sá vondan mann og hrokafullan – hann þandi sig út eins og laufmikið tré –
36 Ik ging voorbij: zie, hij was er niet meer; Ik zocht hem, hij was niet te vinden.
en svo var hann horfinn! Ég leitaði eftir honum, en fann hann ekki framar.
37 Geef acht op den vrome en let op den brave: Het kroost van dien man leeft in vrede;
En hvað um hinn ráðvanda og hreinskilna? Það er önnur saga! Því að góðir menn og friðsamir eiga framtíð fyrir höndum.
38 Maar de zondaars gaan allen te gronde, De kinderen der bozen worden vernietigd.
Illum mönnum verður útrýmt og þeir eiga enga framtíðarvon.
39 Jahweh is het heil van de vromen, Hun toevlucht in tijden van nood;
Drottinn bjargar hinum guðræknu. Hann er þeim hjálp og skjól á neyðartímum.
40 Jahweh helpt en beschermt hen tegen de bozen, Hij redt hen, als ze vluchten tot Hem!
Þeir treysta honum og því hjálpar hann þeim og frelsar þá frá vélráðum óguðlegra.
