Psalmen 18
1 Voor muziekbegeleiding. Van den Dienaar van Jahweh; van David, die tot Jahweh de woorden van dit lied heeft gericht, toen Jahweh hem had verlost uit de hand van al zijn vijanden en ook uit de hand van Saul. En hij sprak: Ik heb U lief, o Jahweh, mijn kracht;
Þennan sálm orti Davíð eftir að Drottinn hafði frelsað hann undan óvinum hans, þeirra á meðal Sál konungi. Drottinn – ég elska þig! Þú hefur gert stórkostlega hluti fyrir mig!
2 Jahweh, mijn toevlucht, mijn burcht en mijn veste; Mijn God, mijn rots, waarop ik kan schuilen, Mijn schild, de hoorn van mijn heil, en mijn schutse.
Drottinn er vígi mitt, þar er ég öruggur. Enginn getur veitt mér eftirför og unnið á mér. Hann er felustaður minn, frelsari og varðborg, kletturinn þar sem enginn getur náð mér! Hann er skjöldur minn. Styrkur hans er eins og uxans sem mundar horn sín í vígahug!
3 Ik roep: Geprezen zij Jahweh! En ben van mijn vijand verlost.
Mér nægir að ákalla hann – lof sé Guði! – og ég frelsast undan öllum óvinum mínum.
4 De branding van de dood had mij al gegrepen, De golven der onderwereld sloegen over mij heen;
Ég var bundinn hlekkjum dauðans og holskeflur óguðlegra risu ógnandi gegn mér.
5 De strikken van het dodenrijk hielden mij vast, De klemmen van de dood lagen voor mij gereed: (Sheol h7585)
Umkringdur og hjálparvana barðist ég um í netinu sem dró mig niður í djúp dauðans. (Sheol h7585)
6 Maar ik riep tot Jahweh in mijn nood, En schreide om hulp tot mijn God. En Hij hoorde mijn stem in zijn vorstelijke woning, Mijn hulpgeroep drong door tot zijn oren:
Þá hrópaði ég til Drottins. – Hróp mitt náði eyrum hans á himnum!
7 Daar schudde en beefde de aarde, Rilden en dreunden de fundamenten der bergen; Want Hij was in woede ontstoken,
Þá lyftist jörðin og nötraði og undirstöður fjallanna skulfu vegna bræði hans. Hvílíkur landskjálfti! Já, Drottinn reiddist.
8 Rook steeg op uit zijn neus, Verslindend vuur spoot uit zijn mond, En gloeiende kolen spatten er uit.
Eldsblossar gengu út af munni hans svo að jörðin sviðnaði og reykur streymdi um nasir hans.
9 Hij boog de hemel, en daalde neer, Grauwe wolken onder zijn voeten;
Hann sveigði himininn og steig niður mér til bjargar! Skýjasorti var undir fótum hans.
10 Hij besteeg den Cherub en vloog in het rond, Zwevend op de windewieken.
Hann steig á bak kerúbi og sveif til mín með hraða vindsins.
11 Hij sloeg de duisternis als een dek om Zich heen, Donkere nevels, dreigende wolken waren zijn tent;
Hann skýldi sér með myrkri, leyndi komu sinni með regnsorta og dimmu skýi.
12 En door de gloed, die voor Hem uitging, Braakten zijn wolken hagel en vurige kolen.
En svo birtist hann í skýjunum! Hvílík hátign! Eldingar leiftruðu og haglið dundi!
13 En in de hemel donderde Jahweh, Verhief de Allerhoogste zijn stem;
Himnarnir nötruðu í þrumugný Drottins. Guð allra guða hafði talað!
14 Hij schoot zijn pijlen en strooide ze rond, Slingerde zijn bliksems, en joeg ze uiteen.
Hann sendi út eldingar sínar sem örvar og tvístraði óvinum mínum. Sjá, hvernig þeir flýðu!
15 Open lag de bedding der zee, Het fundament van de aarde kwam bloot: Door uw dreigen, o Jahweh, Door het snuivend gebries van uw neus.
Þá hljómaði skipun Drottins – og hafið hopaði og það sá í mararbotn!
16 Van boven boog Hij Zich neer, greep mij vast, En trok mij weg uit de onstuimige wateren;
Þá seildist Drottinn niður frá himnum, greip mig og frelsaði mig úr neyðinni. Hann bjargaði mér úr hyldýpi dauðans.
17 Hij verloste mij van mijn grimmigen vijand En van mijn haters, want ze waren te machtig.
Hann frelsaði mig frá ofurafli óvinarins, úr höndum þeirra sem hötuðu mig, því í greipum þeirra mátti ég mín einskis.
18 Ze waren uitgetrokken op de dag van mijn rampspoed, Maar Jahweh was mijn beschermer;
Þeir réðust á mig þegar ég mátti mín einskis, en Drottinn studdi mig.
19 Hij beveiligde mij, En bracht mij redding, omdat Hij mij liefhad.
Hann leiddi mig í öruggt skjól, því að hann hefur velþóknun á mér.
20 Toen werd mijn gerechtigheid door Jahweh beloond, Mijn reinheid van handen vergolden:
Drottinn launaði mér réttlæti mitt og hreinleika.
21 Want ik had de wegen van Jahweh bewandeld, Niet gezondigd tegen mijn God;
Því að ég hef hlýtt boðorðum hans og ekki syndgað með því að snúa í hann baki.
22 Ik had al zijn geboden voor ogen gehouden, Niet zijn wetten ontweken;
Ég gætti lögmáls hans í hvívetna og lítilsvirti enga grein þess.
23 Ik was voor Hem zonder smet, Had mij zuiver van zonde bewaard;
Ég lagði mig fram við að halda það og forðaðist ranglæti.
24 Daarom werd mijn gerechtigheid door Jahweh beloond, En mijn reinheid van handen in zijn ogen.
Þess vegna hefur Drottinn launað mér með blessun, því að ég gerði það sem rétt var og gætti hreinleika hjarta míns. Allt þetta þekkti hann, enda vakir hann yfir hverju skrefi mínu.
25 Want voor getrouwen toont Gij U trouw, Voor rechtschapenen rechtschapen;
Drottinn, þú miskunnar þeim sem auðsýna miskunn og ert góður við ráðvanda.
26 Rein voor den reine, Maar voor de listigaards listig.
Þú blessar hjartahreina en snýrð þér frá þeim sem yfirgefa þig.
27 Ja, Gij redt het deemoedige volk, Maar vernedert hovaardige blikken;
Þú hlífir hinum hógværu, en ávítar stolta og hrokafulla.
28 Gij zijt, o Jahweh, mijn lamp, Mijn God, die licht in mijn duisternis straalt;
Já, þú lætur lampa minn skína. Drottinn, Guð minn, hefur lýst upp myrkrið sem umlukti mig.
29 Met U durf ik de stormloop beginnen, Met mijn God de wallen bespringen.
Með þinni hjálp stekk ég yfir múra og brýt niður borgarveggi óvinarins.
30 God! Volmaakt zijn zijn wegen, Jahweh’s woord is gelouterd. Hij is voor allen een schild, Die vluchten tot Hem.
Drottinn, hann er mikill Guð! Fullkominn í öllum hlutum! Orð hans standast öll. Skjöldur er hann öllum þeim sem til hans leita.
31 Wie toch is God, dan Jahweh alleen; Wie een rots, dan alleen onze God!
Því hver er hinn sanni Guð nema Drottinn? Og hver er bjargið nema hann?
32 God! Hij omgordt mij met kracht, En baant mij een veilige weg;
Hann styrkir mig og verndar hvar sem ég fer.
33 Hij maakt mijn voeten vlug als hinden, En doet mij de hoogste toppen beklimmen;
Hann gerir fætur mína fima sem geitanna á fjöllunum. Hann tryggir mér fótfestu á hæstu tindum.
34 Hij oefent mijn handen ten strijde, Mijn armen tot het spannen van de koperen boog.
Hann æfir hendur mínar til hernaðar og gerir mér kleift að spenna eirbogann.
35 Zo hebt Gij mij het schild van uw heil gereikt; Uw rechterhand heeft mij gestut, uw goedheid maakte mij groot.
Þú fékkst mér skjöld hjálpræðis þíns. Hægri hönd þín, Drottinn, styður mig, mildi þín hefur gert mig mikinn.
36 Gij hebt een weg voor mijn stappen gebaand, En mijn voeten wankelden niet.
Þú lagðir veg fyrir fætur mína og þar mun ég ekki hrasa.
37 Ik vervolgde mijn vijanden, haalde ze in, En keerde niet terug, eer ik ze had verslagen;
Ég veitti óvinum mínum eftirför, elti þá uppi og eyddi þeim.
38 Ik heb ze verpletterd, zodat ze niet opstaan, Maar onder mijn voet blijven liggen.
Ég tók þá einn af öðrum – þeir gátu enga vörn sér veitt – allir lágu í valnum að lokum.
39 Gij hebt mij met kracht omgord tot de strijd, Mijn tegenstanders voor mij doen bukken;
Hjálpin frá þér var eins og brynja í bardaganum. Óvini mína beygðir þú undir mig.
40 Gij liet mij de rug van mijn vijanden zien, Mijn haters heb ik verdelgd.
Þú stökktir þeim á flótta og ég eyddi öllum þeim sem ofsóttu mig.
41 Nu huilen ze, maar niemand helpt: Tot Jahweh zelfs, maar Hij antwoordt hun niet;
Þeir hrópuðu á hjálp, en fengu enga. Þeir æptu til Drottins, en hann ansaði ekki,
42 Ik vermaal ze als stof voor de wind, En vertrap ze als slijk op de straten.
en ég muldi þá mélinu smærra og dreifði þeim upp í vindinn. Ég fleygði þeim burt eins og rusli á haug.
43 Gij hebt mij gered uit de strijd met de volkeren, En mij aan het hoofd van de naties gesteld:
Þú veittir mér sigur í sérhverri orustu. Þjóðirnar komu og þjónuðu mér. Jafnvel þær sem ég þekkti ekki komu nú og veittu mér lotningu.
44 Volkeren, die ik niet kende, werden mij dienstbaar, Vreemden brachten mij hulde; Nauwelijks hadden ze van mij gehoord, Of ze gehoorzaamden mij;
Útlendingar sem aldrei höfðu mig augum litið lýstu sig reiðubúna til þjónustu.
45 Anderen lagen uitgeput neer, En kropen sidderend uit hun burchten.
Skjálfandi stigu þeir niður úr virkjum sínum.
46 Leve Jahweh! Gezegend mijn Rots; Hoogverheven de God van mijn heil!
Guð lifir! Lofaður sé hann, klettur hjálpræðis míns.
47 Gij hebt mij gewroken, o God, Volkeren aan mij onderworpen;
Hann er sá Guð sem endurgeldur þeim sem ofsækja mig og auðmýkir þjóðir fyrir augum mér.
48 Mij van mijn grimmigen vijand verlost, Zege over mijn bestrijders verleend, mij van geweldenaars bevrijd!
Hann frelsar mig frá óvinum mínum. Hann sér til þess að þeir ná ekki til mín og bjargar mér undan öflugum andstæðingum.
49 Daarom wil ik U prijzen, o Jahweh, Uw Naam verheerlijken onder de volken!
Fyrir þetta, Drottinn minn, lofa ég þig í áheyrn þjóðanna.
50 Machtige hulp verleent Hij zijn Koning, En genade aan zijn Gezalfde: Aan David en zijn geslacht voor altijd!
Oftsinnis hefur þú frelsað mig – það var kraftaverk í öll skiptin! Þú gerðir mig að konungi, þú hefur elskað mig og auðsýnt mér gæsku og eins muntu gera við afkomendur mína.
