Psalmen 17

1 Gebed van David. Jahweh, hoor naar de stem van het recht, Luister naar mijn smeken; Verhoor mijn gebed, Van eerlijke lippen gevloeid.

Drottinn, ó hjálpa þú mér, því að ég er heiðvirður og breytni mín réttlát. Hlustaðu þegar ég hrópa til þín!

2 Van uw aanschijn gaat mijn oordeel uit, Uw ogen zien scherp;

Úrskurða mig réttlátan svo að allir heyri, þú réttvísi Drottinn.

3 Gij peilt mijn hart, doorzoekt het des nachts, Beproeft mij: maar iets verkeerds vindt Gij niet.

Þú hefur prófað mig, já jafnvel um nætur, en engar illar hugsanir fundið hjá mér, né vond orð mér á vörum.

4 Ik overtrad uw gebod niet, zoals de mensen dat doen, Maar volbracht het bevel uwer lippen;

Boðorðum þínum hef ég hlýtt og forðast félagsskap við illmenni og rudda.

5 Op het pad uwer wetten heb ik mijn schreden gezet, Mijn voet heeft nooit op uw wegen gewankeld.

Ég hef fylgt leiðsögn þinni og ekki farið villur vegar.

6 Nu roep ik tot U; want Gij zult mij verhoren, o God; Luister naar mij, en hoor naar mijn smeken!

Ég ákalla þig því að ég veit að þú svarar mér! Já, hlustaðu á bæn mína.

7 Doe wonderen van goedheid, o Redder van die op U hopen, En die op uw rechterhand steunen.

Sýndu mér kærleika þinn og náð, þú sem frelsar hina ofsóttu.

8 Behoed mij als de appel van uw oog, Verberg mij in de schaduw uwer vleugelen:

Vernda mig eins og sjáaldur augans. Hyl mig í skjóli vængja þinna.

9 Voor de bozen, die mij bespringen, Voor mijn vijanden, die mij woedend omringen.

Óvinir mínir umkringja mig með morðsvip í augum.

10 Ze hebben hun hart met vet afgesloten, En blijven zwetsen met hun mond;

Þeir eru óguðlegir og beita mig ofbeldi. Hlustaðu á tal þeirra! Hvílíkur hroki!

11 Ze omsingelen mij, waar ik ook ga, Loerend, om mij ter aarde te werpen.

Þeir koma nær og nær, ákveðnir í að troða mig undir.

12 Ze zijn als een leeuw, die hunkert naar buit, Als een leeuwenwelp, dat in hinderlaag ligt.

Þeir líkjast gráðugum ljónum sem vilja rífa mig á hol – ungum ljónum sem liggja í leyni og bíða eftir bráð.

13 Op, Jahweh, hem tegemoet, stort hem neer, En red mijn ziel van den boze!

Drottinn, rís þú upp og hastaðu á þá! Rektu þá frá!

14 Uw zwaard moge ze doden, Jahweh, uw hand ze van de aarde verdelgen! Dit zij hun deel in het leven; En hebt Gij nog meer, vul er hun buik mee; Laat hun zonen er zich aan vergasten, En de rest aan hun kinderen vermaken.

Komdu og frelsaðu mig frá hinum óguðlegu sem aðeins leita jarðnesks ávinnings, þeim sem þú hefur gefið auð og völd og ótal afkomendur.

15 Maar laat mij door mijn gerechtigheid uw aanschijn aanschouwen, Mij aan uw glorie verzadigen na het ontwaken!

En ég sækist ekki eftir veraldlegum auði, heldur því að þekkja þig og lifa réttvíslega – vera sáttur við þig. Ég vil hugsa um þig jafnt á degi sem nóttu og þegar ég vakna mun ég sjá auglit þitt og gleðjast!