Psalmen 101

1 Een psalm van David. Van vroomheid en recht wil ik zingen, U loven, o Jahweh!

Ég vil syngja um réttlætið og miskunnsemina. Ég vil lofsyngja þér, ó Guð!

2 Op de wandel der vromen gaan dichten: Ach, mocht hij mijn deel zijn! Rein van hart wil ik leven Binnen mijn huis;

Ég, konungurinn, vil kappkosta að lifa heiðarlega og ganga um heimili mitt í grandvarleik – hjálpaðu mér til þess!

3 Voor mijn ogen niets dulden Wat slecht is. Uitspatting haat ik, En neem er geen deel aan;

Gefðu mér að forðast allt sem er gróft og ljótt – að fyrirlíta hið illa.

4 Een bedorven hart blijft verre van mij, En van kwaad wil ik niets weten.

Já, ég vil ekki vera sjálfselskur og vondur.

5 Wie heimelijk zijn naaste belastert, Doe ik verstommen; De hoogmoedige blik en het trotse hart Kan ik niet uitstaan.

Ég umber ekki þá sem baktala nágranna sinn, og hroka og dramb mun ég ekki þola.

6 Mijn ogen zijn gericht op de getrouwen in het land, Om ze bij mij te doen wonen; En wie een onberispelijk leven leidt, Mag mij dienen.

Ég leita uppi réttláta menn í landinu og kalla þá til starfa, að þeir búi hjá mér, – þeir einir sem grandvarir eru.

7 Maar niemand blijft in mijn huis, Die zich schuldig maakt aan bedrog; En wie leugens spreekt, Houdt geen stand voor mijn ogen.

Svikara og lygara þoli ég ekki í mínum húsum.

8 Iedere morgen delg ik Alle boosdoeners uit in den lande; En drijf uit Jahweh’s stad Alle misdadigers weg.

Ég þagga niður í illmennunum í landinu og útrými úr borginni öllum óguðlegum.