< Esajas 36 >

1 I Kong Ezekias's fjortende Regeringsaar drog Assyrerkongen Sankerib op mod alle Judas befæstede Byer og indtog dem.
Hezekiah leng vaihom kum somle li lhinin, Assyria lengpa Sennacherib in Juda te khopi kulpi ho chu ano khumin alo gamtam ahi.
2 Assyrerkongen sendte saa Rabsjake med en anselig Styrke fra Lakisj til Kong Ezekias i Jerusalem, og han gjorde Holdt ved Øvredammens Vandledning, ved Vejen til Blegepladsen.
Hichen Assyria lengpan a sepai jalamkai Lachish akonin galsat sepai tamtah toh Jerusalem'a leng Hezekiah satdin asolin ahi. Assyria ten sahlam dilneo, ponsopna lou lampia longlha vacha achun panmun akisemun ahi.
3 Da gik Paladsøversten Eljakim, Hilkijas Søn, Statsskriveren Sjebna og Kansleren Joa, Asafs Søn, ud til ham.
Hiche lamkai chenghin aga lamdot uvin ahi: Kilkiah chapa Eliakim, leng inpi'a vaihom; Shebna, thutanna munna thuching; chuleh Asaph, thutanna munna thuching; chuleh Asaph chapa Joah, leng insung thuching ahiuve.
4 Rabsjake sagde til dem: »Sig til Ezekias: Saaledes siger Storkongen, Assyrerkongen: Hvad er det for en Fortrøstning, du hengiver dig til?
Hichun Assyria lengpa sepai jalamkai pachun Hezekiah thuhil aneichu aseipeh tan ahi: “Hiche hi Assyria leng hatchung nungin asei ahi: Ipi tahsan um nanei uva hibanga hi tahsan detkheh a naum uham?
5 Du mener vel, at et blot og bart Ord er det samme som Plan og Styrke i Krig? Og til hvem sætter du egentlig din Lid, siden du gør Oprør imod mig?
Thucheng mai mai ja galsat thepna, hatna kineitheija nagel uham? Koi nakison pi uva, keima nei dou uham?
6 Se, du sætter din Lid til Ægypten, denne brudte Rørkæp, som river Saar i Haanden paa den, der støtter sig til den! Thi saaledes gaar det alle dem, der sætter deres Lid til Farao, Ægyptens Konge.
Egypt chunga nakison uham? Egypt'a na kingai uleh pumpeng agei hem in nakhut asuh vang pai tobang ding ahi. Egypt Lengpa Pharaoh chu tahsan thei ahi naisai poi.
7 Men vil du sige til mig: Det er HERREN vor Gud, vi sætter vor Lid til! er det saa ikke ham, hvis Offerhøje og Altre Ezekias skaffede bort, da han sagde til Juda og Jerusalem: Foran dette Alter skal I tilbede!
Ahin, hitia hi nahin seimaithei u ahi, 'Pakai ka Pathen uva katahsan nao uma ahi!' Ahin amachu hilou ham, Hezekiah in ana jumso chu? Hezekiah hilou ham ahouin leh amaicham jouse sumanga, Judah leh Jerusalem'a cheng jousen maicham kisem na Jerusalem a bou agahou thei diu chu?
8 Og nu, indgaa et Væddemaal med min Herre, Assyrerkongen: Jeg giver dig to Gange tusinde Heste, hvis du kan stille Ryttere til dem!
“Ipi ham naseipeh unge! Ka lamkai pu Assyria lengpa toh kidehto nakhat neijin. Keiman sakol sangni nape jeng inge, achung cheh a touding mi namu poupouleh!
9 Hvorledes vil du afslaa et Angreb af en eneste Statholder, en af min Herres ringeste Tjenere? Og du sætter din Lid til Ægypten, til Vogne og Heste?
Hiche galsat sepai lhomcha neijan, iti kapupa sepai hon khat alhasam pen jong joulou dinga, Egypt te sakol kangtalai holeh atolho panpinan jong joulou dinga, chouding nati ham?
10 Mon det desuden er uden HERRENS Vilje, at jeg er draget op mod dette Land for at ødelægge det? Det var HERREN selv, der sagde til mig: Drag op mod dette Land og ødelæg det!«
Gah seibe din, Pakai puihoina beija nagam kahung bulu u nahisah ham? Pakai amatah in hitia hi eiseipeh u ahi, 'hiche gamchu satnun lang, sumang un!'
11 Men Eljakim, Sjebna og Joa sagde til Rabsjake: »Tal dog Aramaisk til dine Trælle, det forstaar vi godt; tal ikke Judæisk til os, medens Folkene paa Muren hører paa det!«
Hichun Eliakim, Shebna, chule Joah chun Assyria jalamkai pa henga aseijin, “Lungset tah in Aramaic paovin nei houlim piuvin ajehchu hoitah in kahechen set uve. Hebrew paovin neihou hih un ajehchu bang ninglanga umho khun jaget unte.”
12 Men Rabsjake svarede dem: »Er det til din Herre og dig, min Herre har sendt mig med disse Ord? Er det ikke til de Mænd, der sidder paa Muren hos eder og æder deres eget Skarn og drikker deres eget Vand?«
Ahin Sennacherib jalamkai pan hitin ahin donbut in, “Hiche thuhil hi ka lengpan nangma leh na pupa dinga bou ahin thot nahisah ham? Aman mijouse jah dinga adei ahi. Ajehchu keihon hiche khopi hi kahin lo teng uleh mipi ho chu nangho toh thohgim thading ahi. A gilkel dan uchu a eh u geija anehdiu, adang chah dan uchu ajun geijuva adon dingu ahi”
13 Og Rabsjake traadte hen og raabte med høj Røst paa Judæisk: »Hør Storkongens, Assyrerkongens, Ord!
Hichun, sepai jalamkai pachu adingdoh in Hebrew paovin bang panga umho jah achun asamtan, “Assyria leng hatpa akona thuhil hi ngaijun!
14 Saaledes siger Kongen: Lad ikke Ezekias vildlede eder, thi han er ikke i Stand til at frelse eder!
Lengpan asei hiche hi ahi: Hezekiah chu kilheplhah sah hih un. Aman a imatih'a na huhdoh joulou diu ahi.
15 Og lad ikke Ezekias forlede eder til at sætte eders Lid til HERREN, naar han siger: HERREN skal sikkert frelse os, og denne By skal ikke overgives i Assyrerkongens Haand!
Pakai'a tahsan na neijin, tin kisuh ngol sah hih uvin. Hitia hi aseiding, “Pakai in itinama jong leh eihuhdoh diu ahi. Hiche khopi hi Assyria lengpa khutna lhulou helding ahi,” tia aseiding ahi.
16 Hør ikke paa Ezekias, thi saaledes siger Assyrerkongen: Vil I slutte Fred med mig og overgive eder til mig, saa skal enhver af eder spise af sin Vinstok og sit Figentræ og drikke af sin Brønd,
Hezekiah thusei chu ngai hih un! Assyria lengpan phat tepna apeh ho ahi: Keima toh kichamna semun-nakot hou hongun lang hungpot un. Chutileh khat cheh in na lengpi theiga cheh naki neh diu, theiga natheiga phunguva kon'a nakilo diu, chuleh na twikul uva na twi cheh u naki don diu ahi.
17 indtil jeg kommer og tager eder med til et Land, der ligner eders, et Land med Korn og Most, et Land med Brød og Vingaarde.
Chuteng leh hitobang gam dang khatna pui dinga kagon ding-chang leh lengpitwi umna gam, changlhah leh lengpi lei umna gam.
18 Lad ikke Ezekias forføre eder med at sige: HERREN vil frelse os! Mon nogen af Folkenes Guder har kunnet frelse sit Land af Assyrerkongens Haand?
“Hezekiah in, 'Pakai in eihuhdoh diu ahi!' tia aseichu kilhep lhah sah hih un. Chidang namdang pathen hon amiteu Assyria lengpa akon ahuhdoh khah mong uvem?
19 Hvor er Hamats og Arpads Guder, hvor er Sefarvajims Guder, hvor er Landet Samarias Guder? Mon de frelste Samaria af min Haand?
Hamath leh Arpad pathen chu ipi tia hitam? Chuleh Sepharvaim pathen ho chu itiuva hitam? Koi pathenin Samaria chu kathunei na'a kon'a ahung huhdoh khah em?
20 Hvor er der blandt alle disse Landes Guder nogen, der har frelst sit Land af min Haand? Mon da HERREN skulde kunne frelse Jerusalem?«
Koi chidang namdang pathen hileh ka thanei na'a kon'a amite ahung huhdoh thei khah uvem? Pakai in Jerusalem chu keija konin hin huhdoh thei inte tia lunggel na neiju ham?”
21 Men de tav og svarede ham ikke et Ord, thi Kongens Bud lød paa, at de ikke maatte svare ham.
Ahin mipi chu athipchet jengun chuleh thucheng khat jong a uhpoh pouve. Ajehchu Hezekiah in thupeh ananei jin, “Ana donbut hih un,” ati ahi.
22 Derpaa gik Paladsøversten Eljakim, Hilkijas Søn, Statsskriveren Sjebna og Kansleren Joa, Asafs Søn, med sønderrevne Klæder til Ezekias og meddelte ham, hvad Rabsjake havde sagt.
Hichun, Hilkiah chapa Eliakim, leng inpi vaihom; Shebna, thutanna'a thuching; chuleh Asaph chapa Joah, lengte thusim ching hochu Hezekiah henga akile un ahi. Lunghem in avon hou abot telun, lengpa kimupi din acheuvin, Assyrian sepai jalamkai pa thusei chu asei peh tao vin ahi.

< Esajas 36 >