Príslovia 7
1 Synu můj, ostříhej řečí mých, a přikázaní má schovej u sebe.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Ostříhej přikázaní mých, a živ budeš, a naučení mého jako zřítelnice očí svých.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Přivaž je na prsty své, napiš je na tabuli srdce svého.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Rci moudrosti: Sestra má jsi ty, a rozumnost přítelkyní jmenuj,
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 Aby tě ostříhala od ženy cizí, od postranní, jenž řečmi svými lahodí.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Nebo z okna domu svého okénkem vyhlédaje,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Viděl jsem mezi hloupými, spatřil jsem mezi mládeží mládence bláznivého.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Kterýž šel po ulici vedlé úhlu jejího, a cestou k domu jejímu kráčel,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 V soumrak, u večer dne, ve tmách nočních a v mrákotě.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 A aj, žena potkala ho v ozdobě nevěstčí a chytrého srdce,
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Štěbetná a opovážlivá, v domě jejím nezůstávají nohy její,
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Jednak vně, jednak na ulici u každého úhlu úklady činící.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 I chopila jej, a políbila ho, a opovrhši stud, řekla jemu:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 Oběti pokojné jsou u mne, dnes splnila jsem slib svůj.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Protož vyšla jsem vstříc tobě, abych pilně hledala tváři tvé, i nalezla jsem tě.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Koberci jsem obestřela lůže své, s řezbami a prostěradly Egyptskými,
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Vykadila jsem pokojík svůj mirrou a aloe a skořicí.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Poď, opojujme se milostí až do jitra, obveselíme se v milosti.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Nebo není muže doma, odšel na cestu dalekou.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Pytlík peněz vzal s sebou, v jistý den vrátí se do domu svého.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 I naklonila ho mnohými řečmi svými, a lahodností rtů svých přinutila jej.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Šel za ní hned, jako vůl k zabití chodívá, a jako blázen v pouta, jimiž by trestán byl.
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Dokudž nepronikla střela jater jeho, pospíchal jako pták k osídlu, nevěda, že ono bezživotí jeho jest.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Protož nyní, synové, slyšte mne, a pozorujte řečí úst mých.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Neuchyluj se k cestám jejím srdce tvé, aniž se toulej po stezkách jejích.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Nebo mnohé zranivši, porazila, a silní všickni zmordováni jsou od ní.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
