Job 6
1 A Job progovori i reče:
Job svarade, och sade:
2 “O, kad bi se jad moj izmjeriti mog'o, a nevolje moje stavit' na tezulju!
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 Teže one jesu od sveg pijeska morskog, i stoga mi riječi zastraniti znaju.
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 Strijele Svesilnoga u mojem su mesu, ljuti otrov njihov ispija mi dušu, Božje se strahote oborile na me.
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 TÓa, kraj svježe trave njače li magarac, muče li goveče kraj punih jasala?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 Zar hranu bljutavu jedemo bez soli? Zar kakove slasti ima u bjelancu?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 Al' ono što mi se gadilo dotaći, to mi je sada sva hrana u bolesti.
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 O, da bi se molba moja uslišala, da mi Bog ispuni ono čem se nadam!
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 O, kada bi me Bog uništiti htio, kada bi mahnuo rukom da me satre!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 Za mene bi prava utjeha to bila, klicati bih mog'o u mukama teškim što se ne protivljah odluci Svetoga.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 Zar snage imam da mogu čekati? Radi kakve svrhe da ja duže živim?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 Zar je snaga moja k'o snaga kamena, zar je tijelo moje od mjedi liveno?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 Na što se u sebi osloniti mogu? Zar mi svaka pomoć nije uskraćena?
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 Tko odbija milost bližnjemu svojemu, prezreo je strah od Boga Svesilnoga.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 Kao potok me iznevjeriše braća, kao bujice zimske svoje korito.
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 Od leda mutne vode im se nadimlju, 'bujaju od snijega što se topit' stao;
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 al u doba sušno naskoro presahnu, od žege ishlape tada iz korita.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Karavane zbog njih skreću sa putova, u pustinju zađu i u njoj se gube.
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 Karavane temske očima ih traže, putnici iz Šebe nadaju se njima.
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 A kad do njih dođu, nađu se u čudu, jer su se u nadi svojoj prevarili.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 U ovom ste času i vi meni takvi: vidjeste strahotu pa se preplašiste.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 Rekoh li vam možda: 'Darujte mi štogod, poklonite nešto od svojega blaga;
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 iz šake dušmanske izbavite mene, oslobodite me silnikova jarma?'
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Vi me poučite, pa ću ušutjeti, u čem je moj prijestup, pokažite meni.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 O, kako su snažne besjede iskrene! Al' kamo to vaši smjeraju prijekori?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 Mislite li možda prekoriti riječi? TÓa u vjetar ide govor očajnikov!
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 Nad sirotom kocku zar biste bacali i sa prijateljem trgovali svojim?
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 U oči me sada dobro pogledajte, paz'te neću li vam slagati u lice.
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 Povucite riječ! Kakve li nepravde! Povucite riječ, neporočan ja sam!
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 Zar pakosti ima na usnama mojim? Zar nesreću svaku okusio nisam?
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
