< La Bu 109 >

1 O Elohim Pathen koiham kathangvah ding, kei a kon in thipbeh leh gamla tah in umdan lang,
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 miphalouten eihousetna thujou eiseikhum teng u jong le thipbeh in umdan.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Thet umtah thucheng ho pum in eiumkim vel un, ajeh beihel'in eikisat piuvin ahi.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Keiman amaho hi kangailui amaho dinga kataolai hin amahon thepmosah teiding leh suhmang dingin eigong jingun ahi.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Amahon thilpha kabol ho thilse jengin eilethuh'un, kangailutna hi vetda nan eithuh'un ahi.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Amahon asei un, “Ama doudin miphalou khat hintungdoh un, achungthu kitan theina dinga athepmo sahding hinsol'un” atiuve.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Achungthu akitan teng amahi thepmosah uhitin, ataona chu chonsetnin simmu hite,
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Akum lhomsah uhite, michomkhat ama munna dinsah'u hite,
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 achate paneilou hisah uhitin aji meithai hisah'u hite,
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 achate khutdo a moh vahlele hiu henlang, inn gem in vah mang jeng uhen.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Bat le tham houvin a in alou chuleh anei agou kichom u hen, kholgam mihon asum lodoh jouse lahpeh uhen,
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 koimachan lungset dauhen; koimachan paneilouva um achate chu khoto dauhen.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Ason apah jouse thisoh hen. A inn sung pumpiu min jong akhang cheh a din lah doh in um mai hen.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Yahweh Pakai in apateu chonsetna ngaidam hihbeh hen, anu-u chonsetna jong lekhabua kon in kikahdoh hihbeh hen,
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Yahweh Pakai in achonsetnau geldoh jinghen, chuleh aminjong mihemten geldoh hihbeh hen.
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Ajeh chu mi koima ngailut aneipoi, aman mivaichaho leh tahlelte abol genthei e, chuleh lung gentheite thina a adellut e.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Ama mi samset athanom in; tun nang ama sugoi tan. Aman midang phatthei aboh khapoi; tun nangman ama jong phatthei boh hih in.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Mi sapset hi amadinga aponsil, atwidon, abuneh tobang a angaito ahitai.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Tun amisapsetna chu hung kile henlang ama chunga pon bangin behdoh henlang angonga kong gah bangin kikhit chah hen,
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Tun hiche sapsetna hochu eiseise hole eidem demho chungah Yahweh Pakai engbolna chujohen.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Hinla O thaneipen Yahweh Pakai neidin pi in, nangma min khoto najal chun! Neihuh doh in ajeh chu nangma hi chutobangtah a pha le kitah nahi.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Ajeh chu keimahi mivaicha le tahlel tah kahin kalungthim hi ana behseh jenge.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Nilhah langa nisa lim achemang bang a mangthah ding kahi, min khaokhopi apaidoh banga eikipaidoh ahitai,
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Ka ann ngol na-a kon in kakengpah ho kisan atha aumtapon kavunleh kagu keubou kahitai.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Keima hi muntin a mi totnopna bep kahitan amahon eimu tenguleh noisena'in alu-u eiheikhum jiuvin ahi.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Nei kithopin O Yahweh Pakai, ka Pathen Elohim! Nami ngailutna longlou chun neihuhdoh'in.
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Yahweh Pakai nangin ka chung ahi nangma natoh mong ahiti ahetchet nadiuvin musah'in.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Hiteng chuleh amahon eisapset nom u jongleh eisamseuhen ajeh chu nangman phatthei neiboh ding ahinai. Amahon eihin delkhum tenguleh jumna akimudiu ahi. Ahinla nasoh keimavang kipah a kagalkai ding ahi.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Eitaitom jingho vang jumna ponbanga akikhu khumdiu ahin, suhnem a aum nao chun ponbanga atomkhudiu ahi.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Ahinla kenvang Yahweh Pakai kom a kipathu kasei jingding mijouse kom a kasei choile ding ahi.
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Ajeh chu Aman tahlelte adinpi jingin suhmang ding gohoa kon in ahuhdoh jingin ahi.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

< La Bu 109 >