< La Bu 102 >

1 Yahweh Pakai kataona ngai in! Ka ngeh nahi neisanpeh in.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Kei a kon in kiheimang hih'in, kahahsat phatleh khohsah tah'in neingaipeh in, kangaichat phatleh neihin gelkhoh in,
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 Ajeh chu kahinkho hi meikhu bangin abeipai jitai, kagu kachang hi asadohji tai.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Kalungsung hi anadohjin hamhing bangin agolha jitai, chutengle chun kagilkel jong abeipaiji tai.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 Ajeh chu lunggim a kakhoisat sat jeh'in kavun le kagu hobou kahitai.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Keima neldi gam a sumbupi toh kabangtai, gamlatah gamthip gam a sumbupi noutoh kabangtai.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Keima kahah khovahjin, inting vumma vacha changkhat seh lunghel tah-a um kabange.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Kagal miten sun nilhum in eitaitom jingun, amahon eisamseuvin eitaitom jingun ahi.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Keima buneh jong vutvai jeng ahitai. Kadon na sunga jong kamitlhi alonglut tai.
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 Nalunghan na le nagimbol nachun eidom sang in eipaidoh tai.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Kahinkho hi nilhah lang nilep bangin achemang loijitai. Keima hampa bangin kagop lhaloi jitai.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Ahinla Yahweh Pakai nangvang nalaltouna a natoujing ding ahi. Naminthan na akhang khanga chelhajing ding ahi.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Nangma hung kipat in natin Jerusalem hi nahin khoto ding ahi. Tuahi nangnam na khohsah phat ahin, tuhi na kitepna dungjui a mi kithopi phat ahi.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 Ajeh chu namiten bang'a song jouse angailu uvin chuleh lamlenna vutvai hojeng jong angaisang'un ahi.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Chujouteng leh chitin namtin ten Yahweh Pakai ang-a kithing thingding ahi,
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 Ajeh chu Yahweh Pakai in Jerusalem ahin thahsem kitding chutengle Ama aloupina-a hung kilang ding,
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Aman tahlelte taona ahin sanding Aman angaichat hou asanpehding ahi.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Khonunga khangthahho dinga kijihlut pehding hitiachu tua pengloulai hon Yahweh Pakai chu ahin thangvah dingu ahi.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 Yahweh Pakai in van muntheng a kon a ahin vetsuh ding, Aman van a kon a leiset hi ahin vetsuh ding
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 songkul tangte khoisatna ajahding thidinga themmo kichanho alha doh dinga,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 hiteng chuleh Yahweh Pakai minthanna chu Zion a lopna umding, chule Jerusalem a kithangvah ding ahi.
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 Mihonpi tamtah chu ahung ki khopkhom teng leh leng gam hojouse chu Yahweh Pakai chibai boh a hungdiu ahi.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 Aman kaban thahat akim laitah avolhun kahinkho asuchomtai.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 Hinla keiman Ama kakouvin, Oh Yahweh Pakai tonsot a hingjing kakhandon laitah ahin kahinkho lahih'in.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Kum tamtah achetai, nangin hiche leiset leibul nana lhungdoh'in, vanhohi nakhut tah'in nanasemdoh in,
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 hihojouse hung mangthah ding ahinlah nang tonsotna nahinjing ding ahi, amaho ponlui bangin hungvui lhantin, Nangin amaho chu von banga nakhelding chujouteng napai mangdiu ahi.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 Hinla Yahweh Pakai nangvang abang chu nahijingin ahi.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Nangma mite chate jouse lungmong a umdiu ahi. Achate chateho chu na-anga hung khanglen diu ahi.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

< La Bu 102 >