Hosea 8

1 “Pakai mite douna-a, galmite muvanlai banga hung ding ahi. Ajeh chu amahon kakitepna asukehun ahi. Chule ka danthu dounan asukhel taove.

Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag;

2 Ka Pathen keihon nangma kaheuve, tia Israel chu kaheng lama hungpeng ding ahi.

Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel.

3 Ahinlah tun ageisangtai, kami Israelten thilpha adeipouve.

Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem.

4 Keimaa kon hilouvin, amahon lengho akitun dohuvin, apipui ho akisemun, hichu keiman kahephapoi. Paidoha aum nadiuvin, adangka le a sana houvin, milim akisemun ahi.

De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola.

5 Vo Samaria nabong nouvin nangma napampai ahitan, Kalung hanna nangma douna-a koudoh ahitai. Monabei ahina dingu chu itihchan hinalai dingham?

Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda.

6 Ajeh chu Israel a kona jong chuti ahi, khutthem miho thilsem ahin, Hijeh chun Pathen ahipoi, chuleh Samaria bongnou chu ahal halla kisuchip ding ahi.

Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda.

7 Amahon hui chu muchi tua atu-u ahin, chimpei akiat dingu ahi. Hichun kung aneipon, adon jong chun nehding agadoh sah theilou ahi.

Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp.

8 Israel mite vallhumin aumtai, tun amaho chu vannoiya chiding namdang ho lah-a lunglhaina umloubeh tobang hiding ahitauve.

Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile;

9 Ejeh inem itile amaho gamlaha sangan chang lhat bangin Assyria mite heng lama achetouvun ahi. Ephraim in kideipi din aki thalahe. Israel mite hi amale ama kijoh ahiuvin, angailut miho koma kijoh ahiuve.

Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom;

10 Ahinlah mi tamtah ho koma kijoh jongleu, nikhatle ka puikhom ding ahi.

Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga.

11 Israel in chonset pomang dingin maicham tampi asem jeh'in, maicham ho chu ama dinga chonsetna ding joh ahung hitai.

Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd.

12 Dan tamtah kapeh vang'in, hiche ho chu hepha lou bangin angaitoi.

Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri.

13 Israel miten gan-kilhaina thilto angailuvin, ahinlah hichu keidin pannabei ahi.

Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända.

14 Israel in asempa asumilin, in thupitah tah asan, chule Judan kulpi nei khopi apunsah in ahi. Hijeh a chu keiman khopi ho chunga mei kasol ding, hichun, aleng inpihou akah chai ding ahi.

Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus.