Ezekiel 12
1 Avel in kahenga Pakai thusei ahung lhung kit e.
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
2 “Mihem chapa, mitni neija vet ding nom louva, doumah mah mite lah a chenga nahi. Nakhang ni neija khojah ding anom pouve. Hijeh a chu amaho hi doumah mah bol mite hiuva ahi.
Du menniskobarn, du bor ibland ett ohörsamt folk, hvilke väl ögon hafva, att de se måtte, och vilja dock intet se; öron, att de höra måtte, och vilja dock intet höra; utan äro ett ohörsamt folk.
3 Hijeh chun tun mihem chapa sohchang khat bangin um temin. Thilthem sohchang khat in akipoh bangin gong in lang munchom dang khat jon ding bangin nachen na in chu dalhan. Mipi hon amu theina diuvin, amasang tah uva adihtah chu bollin. Ijeh inem itile doumah bol mite ahi vanguva ijemtia ahin gel khoh maithei u ahi.
Derföre, du menniskobarn, skicka dig som du ville färdas, och drag din väg om ljusa dagen för deras ögon; du skall bortfara ifrå ditt rum till ett annat rum för deras ögon; om de tilläfventyrs märka vilja, att de ett ohörsamt folk äro.
4 Amahon namu theina dingun sunlai chang tah in nasoh chang pot chu kipoh inlang potdoh jengin. Hiti chun nilhah lang tengleh sohchang ho gamla tah jon ding kipatdoh ho bang khun amaho mitmu chang tah in nachenna chu dalhan.
Och du skall hafva din tyg framme, lika som du färdas ville om ljusa dagen för deras ögon; och du skall draga din väg om aftonen för deras ögon, lika som man bortfar, då man vandra vill.
5 Amaho navel jing laitah u khun bang chu vut hom jengin lang, hiche a kon chun potdoh'in.
Och du skall bryta dig genom väggena för deras ögon, och gack der ut igenom.
6 Hitia avet jing lai u hin, napot poh ding chu naleng kouva lehdoh inlang, jan laijin che mang jengin. Nadalhah nagam chu namu thei louna dingin namai chu kitom in. Ijeh inem itile, keiman nangma hi Israel mipi hetsah nadinga kasem nahi.
Och du skall tagat uppå dina skuldror, för deras ögon, och när mörkt ordet är, din väg draga; du skall binda om ditt ansigte, att du icke skall se landet; ty jag hafver satt dig Israels hus till ett vidunder.
7 Hijeh chun keima eikiseipeh bangin kabol tai. Sun chang laitah chun keiman ka sohchanna kakipoh ding bangin kapot asunga athilkeu kaki het dimset chu kahin podoh tai. Hichun nilhah lang mihon eivet jing laitah u chun kakhut in bang chu kavut hom in, kaleng kouva kapot chu kapon, jan lai chun kapot doh tai.
Och jag gjorde såsom mig befaldt var, och bar min tyg fram, lika som jag färdas skulle om ljusan dag, och om aftonen bröt jag genom väggena med handene; och som det var mörkt vordet, tog jag det på skuldrorna, och bar det ut för deras ögon.
8 Ajing jingkah in Pakaija konin hiche thuhi ahung lhunge.
Och om morgonen bittida skedde Herrans ord till mig, och sade:
9 “Mihem chapa, Israel mite doumah mah bol mite hin, hiche ho jouse hi ipi tina ham tia nadoh teng uleh.
Du menniskobarn, hafver Israels hus, det ohörsamma folket, icke sagt till dig: Hvad gör du?
10 Hiche hi thaneitah Pakai thusei chu ahi tin amaho khu seipeh in. hiche natoh hin Jerusalem a um leng Zedekiah leh Israel mipite thudola kiseina ahi.
Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Denne tungen gäller Förstan uppå i Jerusalem, och hela Israels hus, som der är.
11 Hiche natoh hin gangtah a sohchanga kaiding nakidel mang diu ahi, ti vetsahna ahi tin seichet peh in.
Säg: Jag är edart vidunder; lika som jag gjort hafver, alltså skall eder ske, att I måsten färdas och fångne förde varda.
12 Zedekiah jengin jan lai leh bang akivu hom a avon akipoh jou kham bep akipoh a Jerusalem adalhah ding ahi. Aman amai akitoma adalhahna gam chu amitna anungmu kit louhel ding ahi.
Deras Förste skall bortförd varda på skuldrom i mörkrena, och måste gå ut igenom väggena, den de bryta skola, att de skola draga derigenom; hans ansigte skall förskylas, att han icke med något öga ser landet.
13 Hitia chu keiman kalen kakhu khuma, kathanga kamat chom ding ahi. Babylon mite gam Babylon a chu keiman kapoh lut a hichenga amulou ding ahin, amavang hiche gam'a chu thiden ding ahi.
Jag skall ock kasta mitt nät öfver honom, att han i mine jagt fången varda skall; och jag vill låta honom komma till Babel uti de Chaldeers land, det han dock intet se skall och der måste han dö.
14 Keiman asohte chu kathethanga chuleh agalhang hou chu kolning li a kathethanga amaho nunga chu chemjam kalan sah ding ahi.
Och alle de som omkring honom äro, hans hjelpare och hans anhang, skall jag förströ i all väder, och draga ut svärdet efter dem.
15 Chule keiman amaho chu namtin vaipi ho lah a kathethang jou teng uleh, keima hi Pakai kitipa chu kahi ti ahet doh dingu ahi.
Alltså skola de förnimma, att jag är Herren, när jag bortdrifver dem ibland Hedningarna, och förstör dem i landen.
16 Ahin, keiman amaho lah a konna chu mi phabep khat galla kel lha a chuleh natna hisea thina a konna kakhen doh ding hijeh a chu amaho manna pang ho masanga kidah dah um chonsetna abol hou akidah uva alungu ahin hei diu ahi. Hitia chu amahon keima Pakai kahi ti ahet doh dingu ahi.
Men jag skall låta några få af dem igenblifva för svärdena, hungern och pestilentien, att de skola förtälja deras styggelse, ibland Hedningarna, dit de kommande varda, och skola förnimma, att jag är Herren.
17 Hichun Pakaija konna kahenga hiche thuhi ahung lhunge.
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
18 “Mihem chapa, kicha a kithing pum pumin an nen lang, kicha a kihot pum pumin natwi chu donin.”
Du menniskobarn, du skall äta ditt bröd med bäfvande, och dricka ditt vatten med darrande och sorg.
19 Hiche hi thanei tah Pakai thusei ahi tin mipiho chu seipeh in. Hiche hi Israel leh Jerusalem a cheng ho chung chang thudol ahi. Amahon kithing pum puma an aneh uva chuleh kinepna beija twi adon diu ahi. Ijeh inem itil agitlou jeh uva agam u hi aguoh keuva kikoi peh dingu ahi.
Och säg till folket i landena: Detta säger Herren om inbyggarena i Jerusalem i Israels land: De skola äta sitt bröd i sorg, och dricka sitt vatten i elände: ty landet skall öde varda ifrån allt det deruti är, för alla inbyggarenas ondskas skull.
20 Khopi hi kisumanga ahonlei hou jong ahomkeuva kikoi ding ahi. Hiteng chule nangman keima hi Pakai kahi nahin hetdoh dingu ahi.
Och de städer, som väl besatte äro, skola tomme, och landet öde varda. Alltså skolen I förnimma, att jag är Herren.
21 Kahengah avel in Pakai thusei ahung lhung kit e.
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
22 “Mihem chapa, phat lah ache joutan, gaothu kisei jong panna bei asoh tai, tia Israel thudolla thuchih kisei chu najah sa ahitai.
Du menniskobarn hvad hafven I för ett ordspråk uti Israels land, och sägen: Efter det dröjes så länge, så blifver nu intet mer af edra Prophetier?
23 Hiche thuchih kisei hi keiman kasuhbei ahitan, nangho lah a nahin seikit lou ding u ahi. Thuchih masapa kheldoh nading chun tun hiche thuchih thah hi kapeh nahiuve. Gao thu kisei jouse hi aban banna akisuh bulhing nading phat chu hung lhungah ahitai. Hichu thanei tah Pakai thusei ahi tin mipioho chu seipeh in.
Derföre säg till dem: Detta säger Herren Herren: Jag skall lägga det ordspråket neder, att man det intet mer bruka skall i Israel; och säg till dem: Tiden är hardt när, och allt det som propheteradt är.
24 Israel te lah a gaothilmu dihlou le alhema gaothu kisei kit talou ding ahi.
Ty I skolen nu härefter förnimma, att ingen syn fela skall, eller någon Prophetie ljuga emot Israels hus.
25 Keima Pakai kahi jeh chun, keiman hung lhung ding ahi tia kasei chu hijeng ding ahi. Vo Israel, doumah mah bol mite, khongaisot um talou ding ahi. Nangma hinlai sunga hi keiman suhmang dinga kagihsal ding nahi. Kasuhbulhit ding ahi tin, keima thaneitah Pakaiyin kaseidoh ahi.
Ty Jag är Herren; hvad jag talar, det skall ske, och intet länger fördröjdt varda; utan i edor tid, I ohörsamma folk, skall jag göra det jag talar, säger Herren Herren.
26 Hiti chun kahenga Pakai thusei ahung lhunge.
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
27 “Mihem chapa, aman khonung phat sottah nunga hung lhung ding thu asei ahibouve. Ama gao thilmu hohi khonung sottah jou jongle hung lhung ponte tia Israel mipi ten aseiju ahi.
Du menniskobarn, si, Israels hus säger: Den synen, som denne ser, dit är ännu långt, och propheterar om den tid, som ännu långt borto är.
28 Hijeh chun hiche hi thanei tah Pakai thusei ahi, Keiman kamigih salna jouse hi kakhongai sot tah louhel ding, tu tua hi imajouse kabol ding ahitai, tin thanei pen Pakaiyin aseije tin seipeh in.
Derföre säg till dem: Så säger Herren Herren: Det jag talar, det skall icke länger fördröjdt varda; utan skall ske, säger Herren Herren.
