Ezekiel 11

1 Hichun lhagao chun eidom sangin chuleh Pakai houin solam kelkot phung khopi sunga milal cheh mi somnile nga ho kanamu namun a chun eipuilut e. Amaho lah a chun Azzur chapa Jaazaniah le Beniah chapa Pelatiah, mipiho lamkai teni jong chu ana um lhone.

Och ett väder lyfte mig upp, och förde mig inför porten åt Herrans hus, hvilken österut är; och si, i den porten voro fem och tjugu män; och jag såg ibland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benaja son, som Förstar voro i folkena.

2 Lhagao chun kakomah “Mihem chapa, hiche mihem ho hi khopi sunga thildihlou gonga, chuleh thuhil dihlou jeng hilho chu ahiuve.

Och han sade till mig: Du menniskobarn, desse män hafva de tankar som vilja illa lyktas, och de anslag som denna stadenom skada skola.

3 Amaho chu mipi jah a chun insah phat hilou ham? Hiche khopi hi thihbel tobang ahin, eihohi belsunga umsa bang kihong bit ihiuve tin amaho chun aseipeh uve tin kajah a aseije.

Ty de säga: Det är intet så när, låt oss man bygga hus; han är grytan, vi äre köttet.

4 Hijeh chun mihem chapa amaho dounan ging tah leh kicheh tah in gau thu seijin.

Derföre skall du menniskobarn prophetera emot dem.

5 Hichun Pakai lhagao kachungah ahung um'in kajah a hiche thuhi seijin eiti. Hiche Israel mipite koma Pakai thusei ahi, keiman nathusei u chu kahenai, ijeh inem itile nalungsung uva hung lut a lunggel jouse chu keiman kahet ahi.

Och Herrans Ande föll öfver mig, och sade till mig: Säg, detta säger Herren; I af Israels hus hafven talat rätt, edra tankar känner jag väl;

6 Nangman khopi sunga mi tamtah nathat in lamlen ho chu mithi nadip set e.

I hafven dräpit alltför många i denna stadenom, och hans gator ligga fulla med döda.

7 Hijeh a chu thaneitah Pakai chun hitia hi asei ahi, aphai hiche khopi hi thihbel chu ahi. Ahinlah asahal ho chu nanghon thudih louva natha hou sa chu ahi. Ahin nanga dingin vang keiman hiche bel sunga kona khu kaloidoh ding nahi.

Derföre säger Herren Herren alltså: De som I derinne dräpit hafven, de äro köttet, och han är grytan; men I måsten härut.

8 Keiman nachunga kichat umtah chemjama kidouna nachunga kahin pohlut khum ding nahi tin thanei tah Pakai chun aseije.

Svärdet, som I frukten, det skall jag låta komma öfver eder, säger Herren Herren.

9 Jerusalema kona keiman kadeldoh ding, nadouna a kathutanna mangcha a thu hin tanding, gamdang miho khut a kapeh doh ding nahi.

Jag skall drifva eder derut, och gifva eder främmandom i händer, och skall göra eder edran rätt.

10 Israel gamgi dung, nalampi dunga chu nakisat chap diu hitia chu keiman nachunga thutanna kahin bolla chutah le nangin keima hi Pakai kahi tihi nahin hetdoh ding ahi.

I skolen falla genom svärd; i Israels gränsor skall jag döma eder, och I skolen förnimma, att jag är Herren.

11 Ahipoi hiche khopi hi nang ding thihbel chu hilou ding, chule sable sunga umsa tobang jong chu nehilou ding ahi. Keiman Israel gamgi chin geija nathu kahin tanding ahi.

Men staden skall intet vara edor gryta, ej heller I köttet derinne; utan i Israels gränsor skall jag döma eder.

12 Chutia chu nangin keima hi Pakai kiti chu nahin hetdoh ding ahi ati. Ijeh inem itile nangin kadan thupeh hole kachondan ho jui ding nanom pon, nakim vella nam mite chondan joh najui jin ahi.”

Och I skolen förnimma, att jag är Herren; ty I hafven icke vandrat efter min bud, och intet hållit mina rätter; utan gjort efter Hedningarnas sätt, som omkring eder äro.

13 Hitia gaothu kasei jing laihin Beniah chapa Pelatiah chu athitai. Hichun keiman tolla chun kamai kasulut in kakap doh tai. “O thaneipen Pakai, nangin Israel sunga mi jouse natha gam ding hitam?”

Och då jag så propheterade, blef Pelatja, Benaja son, död. Och jag föll uppå mitt ansigte, och ropade med höga röst, och sade: Ack! Herre Herre, du gör platt en ända med de igenlefda af Israel.

14 Hichun Pakaija thusei chu kahenga ahung lhunge.

Då skedde Herrans ord till mig, och sade:

15 “Mihem chapa, Jerusalem kidalha nalai chengsen, nangma leh Israel mi akidal mangsa miho thu jeng bou asei jiuve”. Amahon mipiho chu “Pakaija konna agamlat tah jeh uva tua hi agam u chu eiho eiki peuvah ahitai” tin asei uve.

Du menniskobarn, dine bröder och närskylde fränder, och hela Israels hus, som ännu i Jerusalem bo, säga väl emellan sig: De andre äro långt bortflydde ifrå Herranom; men vi hafve landet inne.

16 Hijeh chun soh chang ho chu seipeh un, hiche hi thaneitah Pakai thusei chu ahi. Keiman nangho vannoi gam jousea sohchanga kathemang jeng vangun, keima hi nasoh chan phat sunga jong namun theng u kahi jinge.

Derföre säg du: Detta säger Herren Herren: Ja, jag hafver låtit drifva dem långt bort ibland Hedningarna, och förstrött dem i landen; så vill jag dock snarliga vara deras hjelp i de land, dit de komne äro.

17 Keima thaneitah Pakaiyin kathethang nau namtin vaipi ho lah a konna kahin le khop tup kit uva, chuleh Israel gamsung chu khatvei kalepeh kit ding nahiuve.

Derföre säg du: Detta säger Herren Herren: Jag skall församla eder ifrå folken utu de land, dit I förströdde ären, och gifva eder Israels land.

18 “Mipiho chu achennau gamsunga ahung kile kit teng ule, amahon kidah um milim hole, kidah dah um milim doi ho melchih jouse alahdoh diu ahitai.

Dit skola de komma, och taga derut all styggelse och vämjelse.

19 Chule keiman amaho chu alungchang uva lung ngaitona khatseh kapeh uva, chuleh asung uva lhagao thah khat kakhum peh diu ahi. Keiman alung tah nau song tobang chu kalah mang peh uva, chuleh lungnem nachu alungchang uva kakhum peh dingu ahi.

Och jag vill gifva eder ett endrägtigt hjerta, och en ny Ända ingifva uti eder, och skall borttaga det stenhjertat utur edar kropp, och gifva eder ett kötthjerta;

20 Hitia amahon kathupeh leh kachondan ho ajui diu ahi. Amaho chu kamite dihtah hiuvin tin, keima a Pathen u kahi ding ahi.”

På det de skola vandra i min bud, och hålla mina rätter, och göra derefter; och de skola vara mitt folk, så vill jag vara deras Gud.

21 Ahinlah kidah um milim leh kidah dah um milim doi ngaicha jing nalai ho chu achonset nau jeh a bulhingsetna lethuhna kapeh dingu ahi tin keima thaneitah Pakaiyin kasei ahi.

Men dem som vandra efter sin hjertas styggelse och grufvelse, dem skall jag lägga deras väsende uppå deras hufvud, säger Herren Herren.

22 Hiti chun Cherubim ho chun alhaving u ajah un, apangpeh uva akang ho chutoh huilah a chun aleng tou tauve.

Då fläktade Cherubim med sinom vingom, och hjulen gingo bredovid dem, och Israels Guds härlighet var ofvanuppå dem.

23 Hichun Pakai loupina chu khopi chunglanga alengtou vin, solam mol chunga akingan ahi.

Och Herrans härlighet uppfor utu staden, och satte sig uppå det berget, som ligger östan för stadenom.

24 Hicheng jou nung chun Pathen lhagao chun Babylon gam'a sohchang ho koma chun eilepui kit tai. Chuleh chuti chun lhagao thilmu na chu akichai tai.

Och ett väder upptog mig, och förde mig, i ene syn och i Guds Anda, in uti Chaldee land, till fångarna; och den synen, som jag sett hade, försvann för mig.

25 Chule ken sohchang ho chu Pakaiyin keima eimusah ho jouse chu kaseipeh tai.

Och jag sade fångamen all Herrans ord, som han mig vist hade.