< Tingtoeng 120 >

1 Tangtlaeng Laa Kamah kah citcai khuiah BOEIPA te ka khue tih kai n'doo.
En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.
2 BOEIPA aw ka hinglu he laithae hmuilai lamkah neh palyal ol lamloh huul lah.
Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.
3 Palyal ol te nang taengah bahamnim m'paek vetih bahamnim nang taengah hang koei eh?
Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?
4 Hlangrhalh kah thaltang khaw hlingcet alh bangla sum yipkip.
Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.
5 Meshek ah ka bakuep tih Kedar dap ah kho ka sak dongah kai ngawn tah ka tuisawih coeng!
Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.
6 Rhoepnah aka hmuhuet taengah ka hinglu loh kho puet a sak coeng.
Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.
7 Kai loh rhoepnah ka thui vaengah amih te caemtloek la thoouh.
Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

< Tingtoeng 120 >