Tingtoeng 119
1 BOEIPA kah olkhueng bangla cuemthuek longpuei ah, aka pongpa tah a yoethen pai.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 A olphong aka kueinah tih lungbuei boeih neh Amah aka tlap rhoek tah a yoethen pai.
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 A thae a hu khaw saii uh pawt tih BOEIPA kah longpuei ah pongpa uh.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Na olrhi te rhep ngaithuen sak ham namah loh na uen coeng.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 Na oltlueh ngaithuen ham ka longpuei mah cikngae uh koinih.
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Na olpaek boeih te ka paelki vaengah ka yak mahpawh.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Na duengnah dongkah tiktamnah te ka awt vanbangla thinko dueng neh nang kan uem eh.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Na oltlueh te ka ngaithuen vetih kai he nan hnoo tlaih mahpawh.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Na olka bangla khosak ham khaw cadong loh a caehlong te ba nen lae a saelh?
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Ka lungbuei boeih neh nang kan tlap dongah na olpaek lamloh kai nan palang sak moenih.
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Nang taengah laihmuh pawt ham na olthui khaw ka lungbuei ah ka khoem coeng.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 BOEIPA nang tah na yoethen pai. Na oltlueh te kai n'cang puei lah.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Na ka lamkah laitloeknah boeih te ka hmui ka lai neh ka tae eh.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Boeirhaeng cungkuem dongkah vanbangla na olphong longpuei dongah ka ngaingaih.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Na olrhi dongah ka lolmang tih na caehlong te ka paelki.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Na khosing dongah ka naepnoi tih, na ol te ka hnilh pawh.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Na sal ham he ham phai lah, ka hing vetih na ol ka ngaithuen bitni.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Na olkhueng dongah khobaerhambae te ka paelki van ham khaw ka mik ham phen lah.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Kai he diklai hmanah yinlai la ka om cakhaw na olpaek te kai taeng lamloh na thuh moenih.
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Na laitloeknah dongah hnin takuem ah mueihuenah neh ka hinglu khaw mawth.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Na olpaek lamkah aka palang neh thaephoei thinlen rhoek khaw na tluung.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Na olphong te ka kueinah dongah kai sokah kokhahnah neh nueihbu he hang khoe lah.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Kai taengah mangpa rhoek loh ngolhlung uh tih ca uh cakhaw na sal tah na oltlueh dongah ni a lolmang eh.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Na olphong tah ka hlahmaenah neh ka cilsuep hlang rhoek la om.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Ka hinglu he laipi khuiah kol cakhaw na ol bangla kai n'hing sak.
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Ka longpuei he ka tae vaengah kai nan doo tih na oltlueh neh kai n'tukkil lah.
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Na olrhi kah a longpuei te kai n'yakming lamtah namah kah khobaerhambae dongah ni ka lolmang eh.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Ka hinglu he pha-ueknah neh yut cakhaw na ol bangla kai n'thoh lah.
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 A honghi kah longpuei te kai lamloh hoep lamtah na olkhueng neh kai n'rhen lah.
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Uepomnah longpuei te ka coelh tih na laitloeknah te ka mop.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 BOEIPA nang kah olphong dongah ka balak tih kai nan yah sak pawh.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Ka lungbuei na dangka sak tih na olpaek longpuei ah ka yong.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 BOEIPA aw na oltlueh longpuei te kai n'thuinuet lamtah a bawt due ka kueinah lah eh.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Kai n'yakming sak lamtah na olkhueng te ka kueinah eh. Te vaengah ka lungbuei boeih neh ka ngaithuen bitni.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Na olpaek a hawn dongah ka hmae vanbangla te nen te kai n'hoihaeng lah.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Mueluemnah ham pawt tih na olphong ham ka lungbuei ham maelh lah.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 A poeyoek la aka hmu lamloh ka mik hang hoi lamtah na longpuei ah kai hing sak.
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Nang hinyahnah ham te na sal taengah na olthui cak sak.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Namah kah laitloeknah he then tih kai loh ka rhih kokhahnah te m'poeng sak lah.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Na olrhi te ks hue coeng he, na duengnah dongah kai n'hing sak lah.
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 BOEIPA aw na olthui vanbangla na sitlohnah neh namah lamkah loeihnah he kai taengla pawk saeh.
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Na ol dongah ka pangtung coeng dongah kai aka veet kah olka te ka doo van eh.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Na laitloeknah dongah ka ngaiuep vanbangla oltak ol he ka ka lamloh rhap huul boel mai.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Te dongah na olkhueng ni kumhal duela ka ngaithuen taitu yoeyah eh.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Na olrhi te ka toem dongah a mungkung la ka pongpa van bitni.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Na olphong te manghai rhoek taengah ka thui bal vetih ka yak mahpawh.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Na olpaek dongah ka naepnoi tih ka lungnah.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Na olpaek rhoek te ka kut ka phuel. Te te ka lungnah dongah na oltlueh dongah ni ka lolmang eh.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Kai nan ngaiuep sak ham khaw na sal taengkah ol he thoelh lah.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Te tah kai kah phacipphabaem vaengah ka hloephloeinah la om tih na olthui long ni kai n'hing sak.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 Thinlen rhoek loh kai n'hnael uh cakhaw na olkhueng lamkah a voel la ka phael moenih.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 BOEIPA aw khosuen lamkah na laitloeknah te ka poek tih ko ka hlawt.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Na olkhueng aka hnoo halang rhoek kongah a ling a lai loh kai n'do coeng.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Na oltlueh te kai ham tah ka lampahnah im ah laa la om.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 BOEIPA aw, khoyin ah na ming ka poek tih na olkhueng te ka ngaithuen.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Te te kai taengah om coeng tih na olrhi te ka kueinah.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 BOEIPA ka hamsum la na ol ngaithuen ham ni ka thui.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Lungbuei boeih neh na mikhmuh ah ka nue coeng tih na olthui bangla kai n'rhen lah.
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Ka longpuei ka moeh tih na olphong taengla ka kho ka hoi.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Ka tawn uh vetih na olpaek ngaithuen ham ka uelh mahpawh.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 Halang kah rhuihet loh kai n'hih cakhaw na olkhueng te ka hnilh mahpawh.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Na duengnah neh tiktamnah dongah nang uem ham khoyin pathung ah ka thoo.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Kai tah nang aka rhih tih na olrhi aka ngaithuen rhoek boeih kah a hui la ka om.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 BOEIPA nang kah sitlohnah neh diklai khaw hah coeng tih na oltlueh neh kai n'tukkil lah.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Na ol bangla BOEIPA na sal taengah a then na saii coeng.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Na olpaek te ka tangnah dongah, omih thennah neh mingnah te kai n'tukkil lah.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Ka poeih uh hlanah ka taengphael cakhaw na olthui ni ka ngaithuen coeng.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Na then tih na voelphoeng dongah na oltlueh te kai n'tukkil lah.
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 A honghi kah thinlen loh kai n'coe thil cakhaw ka lungbuei boeih neh na olrhi ka kueinah coeng.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Amih lungbuei te maehtha bangla moelh cakhaw kai tah na olkhueng nen ni ka naepnoi.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Kai ham tah m'phaep te khaw hoeikhang mai. Te nen ni na oltlueh te n'tukkil eh.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Na ka dongkah olkhueng te kai ham tah sui neh ngun thawngkhat lakah then.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Na olpaek ka awt ham ni na kut loh kai n'saii tih, kai m'picai tih kai nan yakming sak.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 Na ol te ka ngaiuep dongah nang aka rhih rhoek loh kai m'hmuh uh vaengah a kohoe uh.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 BOEIPA nang kah laitloeknah tah duengnah la om tih uepomnah neh kai nan phaep te ka ming.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Na sal taengkah na olthui bangla na sitlohnah tah kai aka hloep la om laeh saeh.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Na haidamnah te kai taengla ha pawk saeh lamtah na olkhueng te ka hlahmaenah la ka hing puei eh.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Thinlen rhoek loh a honghi neh kai n'khun sak uh te yak uh saeh. Kai tah na olrhi dongah ni ka lolmang eh.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Nang aka rhih tih na olphong aka ming la aka ming rhoek tah kai taengla ha mael uh saeh.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Kai lungbuei he na oltlueh dongah cuemthuek la a om daengah ni ka yah pawt eh.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Namah kah loeihnah dongah ka hinglu a khum vaengah na ol dongah ka ngaiuep.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Na olthui te ka mik la kha coeng tih, “Me vaengah nim kai nan hloep eh?” ka ti.
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Hmaikhu dongkah tuitang bangla ka om dae na oltlueh te ka hnilh moenih.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Na sal kah khohnin tah mebang nim? Kai aka hloem rhoek soah me vaengah nim laitloeknah na saii ve?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 Thinlen rhoek loh kai hamla rhom a vueh uh te na olkhueng moenih.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Na olpaek boeih he uepomnah ni, a poeyoek la kai n'hloem he kai m'bom lah.
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 Pacilpahnai la diklai lamloh kai n'khah uh. Tedae na olrhi te ka hnoo moenih.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Na sitlohnah dongah ka hing vetih na ka dongkah olphong te ka ngaithuen bitni.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 BOEIPA namah kah ol tah vaan ah kumhal duela pai.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Na uepomnah tah diklai a soepboe lamloh thawnpuei neh cadilcahma duela cak.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Na laitloeknah bangla na sal boeih ham khaw tahae khohnin due cak.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Na olkhueng te ka hlahmaenah pawt koinih kamah kah phacipphabaem dongah ni ka paltham eh.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Te rhoek rhangneh kai nan hing sak dongah na olrhi te kumhal duela ka hnilh mahpawh.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Kai he namah ham ni. Na olrhi te ka toem dongah kai he n'khang lah.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 Kai phae ham halang rhoek loh kai n'lamtawn uh cakhaw na olphong ni ka yakming eh.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Boeih a soepnah he a bawtnah om dae na olpaek tah dangka tangkik tila ka hmuh.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Na olkhueng te hnin takuem ka thuepnah ham bahoeng ka lungnah.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Na olpaek te kai taengah kumhal duela om tih ka thunkha rhoek lakah kai n'cueih sak.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Na laipainah te ka thuepnah coeng dongah kai aka tukkil boeih lakah n'cangbam.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Na olrhi te ka kueinah dongah patong rhoek lakah khaw ka yakming.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Boethae caehlong boeih lamloh ka kho ka tuem daengah ni na ol te ka ngaithuen thai eh.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Namah loh kai nan thuinuet coeng dongah na laitloeknah lamloh ka phaelh moenih.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Na olthui he ka dang dong neh ka ka dongah khoitui lakah khaw bahoeng didip.
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Na olrhi lamloh ka yakming tangloeng dongah laithae kah caehlong tah boeih ka thiinah.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Na ol tah ka kho ham hmaithoi neh ka hawn ham vangnah la om.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Na duengnah dongkah laitloeknah te ngaithuen hamla ka toemngam tih ka cak sak coeng.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Mat ka phaep uh vaengah he BOEIPA aw na ol bangla kai n'hing sak.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 BOEIPA aw ka ka dongkah kothoh he doe mai lamtah na laitloeknah te kai n'tukkil lah.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Ka hinglu he ka kut khuiah om taitu dae na olkhueng te ka hnilh mahpawh.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 Halang rhoek loh kai hamla pael phoh cakhaw na olrhi lamloh kho ka hmang moenih.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Kumhal due ka lungbuei omngaihnah ham na olphong te ka pang coeng.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Na oltloek te kumhal a bawt bawt duela vai ham ni ka lungbuei ka maelh.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 Cikcoknah te ka hmuhuet tih, na olkhueng te ka lungnah.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Ka hlipyingnah neh ka photling tah namah tih, na ol dongah ka ngaiuep.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Thaehuet rhoek te kai lamloh nong lamtah ka Pathen kah olpaek te ka kueinah eh.
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Na olthui bangla kai nan talong daengah ni ka hing vetih ka ngaiuepnah lamloh kai nan yah sak pawt eh.
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Kai nan duel daengah ni ka daem vetih na oltloeh te ka mang thil taitu eh.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Amih kah a huep he a honghi la a om dongah na oltlueh lamloh aka palang rhoek boeih te suntlae.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Diklai halang boeih te aek la na kangkuen sak tangloeng dongah ni na olphong te ka lungnah.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Na taengah birhihnah neh ka saa khaw poeng hu tih na laitloeknah te ka rhih.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Tiktamnah neh duengnah ka saii dongah kai aka hnaemtaek rhoek taengla kai nan voei pawh.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Na sal kah a then te rhikhang lamtah thinlen loh kai hnaemtaek boel saeh.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Namah kah khangnah dong neh na duengnah olthui dongah ka mik kha coeng.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Na sitlohnah bangla na sal taengah saii lamtah na oltlueh te kai n'tukkil lah.
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Na sal kai he kamah nan yakming sak daengah ni na olphong te ka ming eh.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 BOEIPA aw, na olkhueng a phae uh dongah saii ham khaw a tue a pha coeng.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Te dongah na olpaek tah sui lakah khaw suicilh lakah khaw ka lungnah.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Olrhi boeih he boeih ka dueng sak tangloeng dongah laithae caehlong tah boeih ka thiinah.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Na olphong rhoek he khobaerhambae tangloeng dongah ni ka hinglu khaw a kueinah.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Na ol kah khohue loh a sae vaengah hlangyoe rhoek pataeng a yakming sak.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Ka ka te ka ang tih na olpaek te mam ham ka rhingda.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Na ming aka lungnah rhoek taengkah laitloeknah vanbangla kai taengla ha hooi lamtah kai n'rhen lah.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Na olthui bangla ka khokan he cikngae sak lamtah boethae boeih loh kai soah taemrhai boel saeh.
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Hlang kah hnaemtaeknah lamloh kai n'lat lamtah na olrhi te ka ngaithuen eh.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Na maelhmai te na sal taengah sae sak lamtah na oltlueh te kai n'cang puei lah.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Na olkhueng te a ngaithuen uh pawt dongah ka mik dongkah sokca tui loh long.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 BOEIPA nang na dueng dongah na laitloeknah khaw thuem.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Na olphong kah duengnah neh uepomnah tangkik te khaw na uen.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Ka rhal rhoek loh na ol a hnilh uh dongah ka thatlainah loh kamah n'thah.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Na olthui he a cae payik coeng dongah na sal long khaw a lungnah.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Kai canoi dongah n'hnaep cakhaw na olrhi te ka hnilh moenih.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Na duengnah tah kumhal ham duengnah la om tih na olkhueng khaw oltak la om.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Rhal neh a caeknah loh kai soah ha thoeng dae na olpaek tah kai kah hlahmaenah la om.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Na olphong kah duengnah te kumhal duela kai m'ming sak lamtah ka hing puei eh.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Lungbuei boeih neh kang khue vaengah kai n'doo lamtah BOEIPA nang kah oltlueh te ka kueinah eh.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Nang kang khue vaengah kai n'khang lamtah na olphong te ka ngaithuen eh.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Hlaemhmah hlanah ka kun tih ka pang he na ol dongkah na ol te ni ka ngaiuep.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Na olthui dongah lolmang hamla hlaemhmah ah ka mik ca.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Na sitlohnah bangla ka ol hnatun lamtah BOEIPA aw na laitloeknah bangla kai n'hing sak.
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 Khonuen rhamtat aka hloem rhoek te capit uh cakhaw na olkhueng lamloh lakhla uh.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 BOEIPA namah na yoei dongah na olpaek boeih khaw oltak la om.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Na olphong lamloh kumhal duela na suen te hlamat ah ni ka ming coeng.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Na olkhueng te ka hnilh pawt dongah kai kah phacipphabaem he hmu lamtah kai n'pumcum sak lah.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Kai kah tuituknah te rhoe laeh, na olthui bangla kai n'tlan lamtah kai n'hing sak lah.
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Halang taeng lamloh khangnah a hla te khaw na oltlueh a toem uh pawt dongah ni.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Na haidamnah he a len dongah BOEIPA aw na laitloeknah bangla kai n'hing sak.
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Kai aka hloem rhoek neh ka rhal khaw yet dae na olphong lamloh ka phaelh moenih.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Na olthui a ngaithuen uh pawt dongah hnukpoh te ka hmuh vaengah ka ko-oek.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Na olrhi ka lungnah te hmu lamtah BOEIPA aw na sitlohnah bangla kai n'hing sak.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Na ol tah oltak boeilu la om tih na duengnah dongkah laitloeknah boeih kumhal duela cak.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Mangpa rhoek loh lunglilungla la kai n'hloem uh cakhaw na ol phoeikah na ol dongkah ni ka lungbuei loh a rhih.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Na olthui dongah tah kutbuem muep aka dang bangla ka ngaingaih.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Na olkhueng ka lungnah dongah laithae he ka thiinah tih ka tuei.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Na duengnah dongkah laitloeknah dongah namah te hnin at ah voeirhih kan thangthen.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Na olkhueng aka lungnah rhoek ham ngaimongnah yet tih amih taengah hmuitoel khaw om pawh.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Namah kah khangnah te ka lamso dongah BOEIPA aw na olpaek te ka vai.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Na olphong te muep ka lungnah dongah ka hinglu te a ngaithuen.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Namah hmaikah ka longpuei boeih ham na olrhi neh na olphong ni ka ngaithuen.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Ka tamlung loh BOEIPA namah mikhmuh la ha pawk saeh lamtah na ol bangla kai n'yakming sak.
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Kai kah lungmacil loh na mikhmuh la ha pawk saeh lamtah na olthui bangla kai n'huul lah.
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Na oltlueh te kai nan cang puei dongah ka hmuilai kah koehnah he phuet saeh.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Namah kah duengnah olpaek boeih dongah na olthui te ka hmuilai loh doo saeh.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Na olrhi te ka coelh coeng dongah na kut te kaiaka bom la om saeh.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 BOEIPA nang kah khangnah te ka hue dongah na olkhueng ni ka hlahmaenah coeng.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Ka hinglu he a hing daengah ni nang n'thangthen vetih na laitloeknah loh kai n'bom eh.
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Tu bangla kho ka hmang tih ka milh dae, na sal he na olpaek ka hnilh pawt dongah n'tlap lah.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
