Job 9

1 Unya si Job mitubag ug miingon:

Job svarade och sade:

2 Sa pagkamatuod ako nasayud nga kini mao man: Apan unsaon sa tawo aron mamatarung sa atubangan sa Dios?

Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

3 Kong siya buot magpakiglalis kaniya, Siya dili makatubag kaniya bisan makausa sa usa ka libo.

Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

4 Siya manggialamon sa kasingkasing ug makagagahum sa kusog: Kinsa ang nagpagahi sa iyang kasingkasing batok kaniya, ug nga nagmauswagon?

Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

5 Kaniya nga magabalhin sa mga kabukiran, ug sila wala managpanghibalo niana, Sa diha nga sa iyang kapungot siya magalungkab kanila;

Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

6 Nga magauyog sa kalibutan gikan sa iyang himutangan, Ug ang mga haligi niana magakurog;

Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

7 Nga magasugo sa adlaw, ug kini dili mosilang, Ug magatak-om sa mga kabitoonan;

Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

8 Nga mao lamang ang magabuklad sa kalangitan, Ug magatamak sa ibabaw sa kabaluran sa dagat;

Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

9 Nga maoy nagbuhat sa Oso, ug sa Orion, ug sa mga Pleyadas, Ug sa mga tagoanan sa habagatan;

Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

10 Nga nagabuhat sa mga butang nga dili matukib, Oo, mga butang katingalahan nga dili maisip.

Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

11 Ania karon, siya milabay kanako, ug wala ko siya makita: Siya mipadayon usab, apan wala ko himatngoni.

Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

12 Ania karon, siya nagasakmit sa tulokbonon, kinsa ang makapugong kaniya? Kinsa ang moingon kaniya: Unsa ang imong gibuhat?

Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

13 Dili kuhaon sa Dios ang iyang kasuko, Ang magatabang kang Rahab nanagyukbo sa ilalum niya.

Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

14 Daw unsa ka diyutay ang akong igatubag kaniya, Ug pagpili sa akong mga igsusulti aron sa pakigpulong uban kaniya?

Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

15 Nga kaniya, bisan ako matarung pa unta, apan dili ako motubag; Adto ako magpakilooy sa akong maghuhukom.

Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

16 Kong ako nagtawag pa unta, ug kanako siya mitubag, Apan dili pa gayud ako motoo nga siya sa akong tingog nagpatalinghug.

Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

17 Kay gipukan ako niya sa usa ka unos, Ug sa walay hinungdan ang mga samad gidaghan.

Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

18 Dili ako niya tugotan sa pagginhawa, Apan gipuno niya ako sa kapaitan.

Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

19 Kong kita magasulti bahin sa kusog, ania karon, siya makagagahum! Kong sa katarungan: Kinsa, ang magapatawag kanako?

Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

20 Bisan kong ako matarung pa, ang akong kaugalingong baba magahukom kanako: Bisan kong ako hingpit pa, kana magapadayag nga ako dautan.

Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

21 Ako hingpit; ako wala magtagad sa akong kaugalingon; Gibiay-biay ko ang akong kinabuhi

Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

22 Natingub ang tanan; busa ako nagaingon: Siya naglaglag sa maayo ug sa dautan.

Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

23 Kong ang hampak magalaglag sa kalit, Siya mobiay-biay sa paghusay sa mga walay sala.

När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

24 Ang kalibutan gitugyan ngadto sa kamot sa mga dautan; Siya nagatabon sa mga nawong sa mga maghuhukom niini: Kong ugaling dili mao siya, kinsa man diay kana?

Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

25 Ang akong mga adlaw karon labi pang matulin kay sa usa ka sinugo nga nagadala sa mga sulat: Sila nagadalagan, walay kaayohan nga ilang makita.

Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

26 Sila nangagi ingon sa mga sakayang matulin; Ingon sa agila nga magasakdap sa dalagiton.

De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

27 Kong moingon ako: Kuhaon ko sa akong panumduman ang akong kaguol, Ang masulob-on ko nga panagway ako nga isalikway, ug magsadya;

När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

28 Ako nahadlok sa tanan ko nga mga kasub-anan, Ako nasayud nga dili mo ako pagailhong walay sala.

Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

29 Ako pagahukman; Ngano man diay nga ako manlimbasog sa walay kapuslanan?

Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

30 Kong ako sa akong kaugalingon magahugas sa tubig sa nieve, Ug ayohon gayud paghinlo ang akong mga kamot;

Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

31 Apan ikaw magaunlod kanako sa kalapukan, Ug ang akong kaugalingon nga mga bisti makapaluod kanako.

Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

32 Kay siya dili tawo ingon kanako, aron ako motubag kaniya, Aron nga kanako siya mokuyog sa hukmanan.

Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

33 Walay maghuhusay sa taliwala namo, Nga arang makapahamutang sa iyang kamot sa ibabaw namong duha.

Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

34 Ipakuha gikan kanako ang iyang baras, Ug ayaw ako pahadloka sa iyang pagkamakalilisang:

Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

35 Unya ako mosulti, ug kaniya dili mahadlok: Kay dili ako ingon niana sa akong kaugalingon.

Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.