Lamentations 3
1 Èmi ni ọkùnrin tí ó rí ìpọ́njú pẹ̀lú ọ̀pá ìbínú rẹ.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Ó ti lé mi jáde ó sì mú mi rìn nínú òkùnkùn ju ti ìmọ́lẹ̀.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Nítòótọ́, ó ti yí ọwọ́ rẹ̀ padà sí mi síwájú àti síwájú sí i ní gbogbo ọjọ́.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Ó jẹ́ kí àwọ̀ mi àti ẹran-ara mi gbó ó sì tún ṣẹ́ egungun mi.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Ó ti fi mí sí ìgbèkùn, ó sì ti yí mi ká pẹ̀lú ìkorò àti làálàá.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Ó mú mi gbé nínú òkùnkùn, bí ti àwọn tó ti kú fún ìgbà pípẹ́.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Ó ti tì mí mọ́ ilé, nítorí náà n kò le è sálọ; ó ti fi ẹ̀wọ̀n mú mi mọ́lẹ̀.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Pàápàá nígbà tí mo ké fún ìrànlọ́wọ́, ó kọ àdúrà mi.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Ó fi ògiri òkúta dí ọ̀nà mi; ó sì mú ọ̀nà mi wọ́.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Bí i beari tí ó dùbúlẹ̀, bí i kìnnìún tí ó sá pamọ́.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Ó wọ́ mi kúrò ní ọ̀nà, ó tẹ̀ mí mọ́lẹ̀ ó fi mi sílẹ̀ láìsí ìrànlọ́wọ́.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Ó fa ọfà rẹ̀ yọ ó sì fi mí ṣe ohun ìtafàsí.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Ó fa ọkàn mí ya pẹ̀lú ọfà nínú àkọ̀ rẹ̀.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Mo di ẹni yẹ̀yẹ́ láàrín àwọn ènìyàn mi; wọn yẹ̀yẹ́ mi pẹ̀lú orin ní gbogbo ọjọ́.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Ó ti kún mi pẹ̀lú ewé kíkorò àti ìdààmú bí omi.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Ó ti fi òkúta kán eyín mi; ó ti tẹ̀ mí mọ́lẹ̀ nínú eruku.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Mo ti jìnnà sí àlàáfíà; mo ti gbàgbé ohun tí àṣeyege ń ṣe.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Nítorí náà mo wí pé, “Ògo mi ti lọ àti ìrètí mi nínú Olúwa.”
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Mo ṣe ìrántí ìpọ́njú àti ìdààmú mi, ìkorò àti ìbànújẹ́.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Mo ṣèrántí wọn, ọkàn mi sì gbọgbẹ́ nínú mi.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Síbẹ̀, èyí ni mo ní ní ọkàn àti nítorí náà ní mo nírètí.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Nítorí ìfẹ́ Olúwa tí ó lágbára ni àwa kò fi ṣègbé, nítorí ti àánú rẹ kì í kùnà.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Wọ́n jẹ́ ọ̀tún ní àárọ̀; títóbi ni òdodo rẹ̀.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Mo wí fún ara mi, ìpín mi ni Olúwa; nítorí náà èmi yóò dúró dè ọ́.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Dídára ni Olúwa fún àwọn tí ó ní ìrètí nínú rẹ̀, sí àwọn tí ó ń wá a.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Ó dára kí a ní sùúrù fún ìgbàlà Olúwa.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Ó dára fún ènìyàn láti gbé àjàgà nígbà tí ó wà ní èwe.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Jẹ́ kí ó jókòó ní ìdákẹ́ jẹ́ẹ́, nítorí Olúwa ti fi fún un.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Jẹ́ kí ó bo ojú rẹ̀ sínú eruku— ìrètí sì lè wà.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Jẹ́ kí ó fi ẹ̀rẹ̀kẹ́ fún àwọn tí yóò gbá a, sì jẹ́ kí ó wà ní ìdójútì.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Ènìyàn kò di ìtanù lọ́dọ̀ Olúwa títí láé.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Lóòtítọ́ ó mú ìbànújẹ́ wá, yóò fi àánú hàn, nítorí títóbi ni ìfẹ́ rẹ̀.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Nítorí kò mọ̀ ọ́n mọ̀ mú ìpọ́njú wá tàbí ìrora wá fún ọmọ ènìyàn.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Láti tẹ mọ́lẹ̀ lábẹ́ ẹsẹ̀ gbogbo àwọn ẹlẹ́wọ̀n ní ilẹ̀ náà.
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Láti ṣẹ́ ọmọ ènìyàn fún ẹ̀tọ́ rẹ̀ níwájú Ọ̀gá-ògo jùlọ,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 láti yí ìdájọ́ ènìyàn padà, ǹjẹ́ Olúwa kò rí ohun bẹ́ẹ̀.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Ta ni yóò sọ̀rọ̀ tí yóò rí bẹ́ẹ̀ tí Olúwa kò bá fi àṣẹ sí i.
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Ǹjẹ́ kì í ṣe láti ẹnu Ọ̀gá-ògo jùlọ ni rere àti búburú tí ń wá?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Kí ló dé tí ẹ̀dá alààyè ṣe ń kùn nígbà tí ó bá ń jìyà ẹ̀ṣẹ̀ rẹ̀?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Ẹ jẹ́ kí a yẹ ọ̀nà wa, kí a sì dán an wò, kí a sì tọ Olúwa lọ.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Ẹ jẹ́ kí a gbé ọkàn àti ọwọ́ wa sókè sí Ọlọ́run ní ọ̀run, kí a wí pé,
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 “Àwa ti ṣẹ̀ a sì ti ṣọ̀tẹ̀ ìwọ kò sì fi ẹ̀ṣẹ̀ wa jì wá.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 “Ìwọ fi ìbínú bo ara rẹ ìwọ sì ń lépa wa; ìwọ ń parun láìsí àánú.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Ìwọ ti fi àwọsánmọ̀ bo ara rẹ pé kí àdúrà wa má ba à dé ọ̀dọ̀ rẹ.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Ó ti sọ wá di èérí àti ààtàn láàrín orílẹ̀-èdè gbogbo.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 “Gbogbo àwọn ọ̀tá wa ti la ẹnu wọn gbòòrò sí wa.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Àwa ti jìyà àti ìparun, nínú ìbẹ̀rù àti ewu.”
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Omijé ń sàn ní ojú mi bí odò nítorí a pa àwọn ènìyàn mi run.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Ojú mi kò dá fún omijé, láì sinmi,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 títí ìgbà tí Olúwa yóò síjú wolẹ̀ láti òkè ọ̀run tí yóò sì rí i.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Ohun tí mo rí mú ìbẹ̀rù wá ọkàn mi nítorí gbogbo àwọn obìnrin ìlú mi.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Àwọn tí ó jẹ́ ọ̀tá mi láìnídìí dẹ mí bí ẹyẹ.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Wọ́n gbìyànjú láti mú òpin dé bá ayé mi nínú ihò wọ́n sì ju òkúta lù mí.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Orí mi kún fún omi, mo sì rò pé ìgbẹ̀yìn dé.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 Mo pe orúkọ rẹ, Olúwa, láti ọ̀gbun ìsàlẹ̀ ihò.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Ìwọ gbọ́ ẹ̀bẹ̀ mi, “Má ṣe di etí rẹ sí igbe ẹ̀bẹ̀ mi fún ìtura.”
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 O wá tòsí nígbà tí mo ké pè ọ́, o sì wí pé, “Má ṣe bẹ̀rù.”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Olúwa, ìwọ gba ẹjọ́ mi rò, o ra ẹ̀mí mi padà.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 O ti rí i, Olúwa, búburú tí a ṣe sí mi. Gba ẹjọ́ mi ró!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Ìwọ ti rí ọ̀gbun ẹ̀san wọn, gbogbo ìmọ̀ wọn sí mi.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Olúwa ìwọ ti gbọ́ ẹ̀gàn wọn àti ìmọ̀ búburú wọn sí mi,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 ohun tí àwọn ọ̀tá mi ń sọ sí mi ní gbogbo ọjọ́.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Wò wọ́n! Ní jíjòkòó tàbí ní dídìde, wọ́n ń ṣẹlẹ́yà mi nínú orin wọn.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Olúwa san wọ́n lẹ́san ohun tí ó tọ́ sí wọn fún ohun tí ọwọ́ wọn ti ṣe.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Fi ìbòjú bò wọ́n ní ọkàn, kí o sì fi wọ́n ré.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Ni wọ́n lára kí o sì pa wọ́n run pẹ̀lú ìbínú, lábẹ́ ọ̀run Olúwa.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
