Mark 11
1 Mu thangu bafikama ku Yelusalemi, buna beka nduka tula ku Betifange ayi ku Betani ku ndambu mongo minti mi Olive; Yesu wutuma minlonguki miandi miodi ayi
När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
2 wuba kamba: —Yendanu ku buala bobo buidi ku ntualꞌeno, beno tula, buna ma lumona muana phunda wukangama, kadi mutu kawudiatidi ko. Lunianguna wawu ayi lutuala wawu.
och sade till dem: "Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.
3 Vayi enati mutu wuluyuvudi: “Bila mbi lumvangila bobo e?”, buna lunkamba: “Pfumu mfunu kawuvuidi”. Buna wela kuwufila nsualu vava.
Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit."
4 Bayenda, bamona muana phunda beni buna wukangimini va ndambu muelo, ku nganda, mu yenda nzila. Bawu nianguna.
Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.
5 Batu bankaka baba vana bayuvula: —A mbi biobi lumvana e? A mu diambu di mbi luniangunina muana phunda wowo e?
Och några som stodo där bredvid sade till dem: "Vad gören I? Varför lösen I fålen?"
6 Bavutula banga boso Yesu kabatumina. Batu beni bababika benda kuawu.
Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
7 Banata muana phunda beni kuidi Yesu; bayala minledi miawu vambata muana phunda beni, ayi, Yesu wuvuanda va mbata muana phunda beni.
Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
8 Batu bawombo bayala minledi miawu mu nzila, bankaka bayala matafi maminti momo bazenga mu zitsola.
Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.
9 Batu bobo baba ku ntuala ayi bobo baba ku mbusa baba yamikinanga: Ozana! Bika kasakumunu mutu wowo wunkuizila mu dizina di Pfumu!
Och de som gingo före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
10 Bika kisakumunu Kipfumu kioki kinkuiza, kipfumu ki nkuluꞌeto Davidi Ozana mu bibuangu binzangama.
Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!"
11 Yesu bu kakota ku Yelusalemi, wuyenda mu Nzo Nzambi. Bu kazungisa thalu andi mu bima bioso, wuyenda ku Betani va kimosi ayi kumi minlonguki miandi miodi mu diambu di thangu yeka kielo.
Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
12 Mu lumbu kilanda, bu batotuka mu Betani, Yesu wumona nzala.
När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig.
13 Buna wukidi thama, wumona nti wumosi wu figi wuba meza mamboti. Wufikama mu tala kani lenda mona muna makundi. Vayi bu kafikama vaba nti, meza na meza kaka kamona, bila yisia ba tsungi yi makundi ma figi ko.
Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid.
14 Buna Yesu wukamba nti wu figi: —Kadi mutu kalendi buela dia dikundi di nti aku ko. Minlonguki miandi miwa bu katuba mambu momo. (aiōn g165)
Då talade han och sade till trädet: "Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig." Och hans lärjungar hörde detta. (aiōn g165)
15 Buna bayetula ku Yelusalemi, Yesu wukota ku luphangu lu Nzo Nzambi, ayi wukuka batu bobo baba sumbisa bima ayi bobo baba sumba bimamuna luphangu lu Nzo Nzambi. Wusengubula zimeza zi batu bobo baba sienzanga zimbongo ayi bikundu bi bobo baba sumbisanga mabembi.
När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
16 Ayi wukandika ti kadi mutu wumosi kabika buela viokisila mimfuna mu Nzo Nzambi.
han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen.
17 Buna wutona longa ti: —Tala Disia sonama ko ti bela tedilanga nzo ama Nzo yi lusambulu mu diambu di batu boso e? Vayi beno lukitudi yawu nsuku wu mivi.
Och han undervisade dem och sade: "Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
18 Bapfumu zi zinganga Nzambi ayi minlongi mi Mina bu bawamambu momo kavanga, batomba nzila yi kumvondila. Bila boma baba kummonamu diambu di nkangu wu batu boso simina wuba simina mu diambu di malongi mandi.
Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
19 Bu batula va masika, Yesu ayi minlonguki miandi batotuka mu divula.
När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.
20 Mu nsuka wu lumbu kilanda bu baba viokila vana, bamona nti wufigi wumeni yuma nate muna mianzi.
Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten.
21 Piela wutebuka moyo mu mambu mavioka, wukamba Yesu: —A Nlongi! Tala nti wu figi wowo wusingidi wuyumini!
Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat."
22 Yesu wuvutula: —Bika minu kieno kiba mu Nzambi.
Jesus svarade och sade till dem: "Haven tro på Gud.
23 Bukiedika ndikulukamba, enati mutu kembi kuidi mongo wawu: “botuka vava, wukilozi mu mbu” ayi enati kakadi memeta mu ntimꞌandivayi wilukidi ti mambu momo kakembi mafueti kaka vangama, buna diambu beni difueti kaka vangama.
Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
24 Diawu ndikulukambila ti dioso kuandi diambu di lunlomba mu lusambulu, luwilukila ti lutambudi diawu, ayi, luela mona ti divangimini.
Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
25 Vayi mu thangu lutidi sambila enati mutu beki ndiandi diambu, bikakanlemvukila muingi dise dieno didi ku Diyilu niandi mamvandi kalulemvukila mu zinzimbala zieno. [
Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser."
26 Vayi enati lumengi lemvukila, buna dise dieno didi ku Diyilu kalendi kululemvukila ko mu zinzimbala zieno.]
27 Bosi batula diaka ku Yelusalemi. Yesu bu kaba ndiengila mu luphangu lu nzo Nzambi, bapfumu zi zinganga Nzambi, minsoniki ayi bakulutu ba batu bayiza kuidi niandi.
Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom;
28 Banyuvula: —Mu lulendo mbi wulembo vangila mambu momo e? Ayi nani wuveni lulendo beni e?
och de sade till honom: "Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?"
29 Yesu wuba vutudila: —Thidi ku luyuvula kiuvu kimosi; enati lupheni mvutu, buna bosi minu mamvama ndieka kulukamba mu lulendo lu nani ndilembo vangilanga mambu momo.
Jesus svarade dem: "Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta.
30 Nani wuvana Yowani minsua mu botika, Nzambi voti batu e? Luphana mvutu.
Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå."
31 Bayindula, bawu na bawu ayi bakamba: —Enati tukembi ti “Nzambi” buna maka tuyuvula: “Vayi buna bila mbi lukambu kunwilukila e?”
Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
32 Vayi enati tuvutudi ti “Batu”… Batu baba mona boma bilabatu boso bawilukila ti Yowani wuba mbikudi wukiedika.
Eller skola vi svara: 'Från människor'?" -- det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
33 Buna bavutudila Yesu ti: —Tuisi zaba ko. Yesu mamvandi wuba vutudila: —Minu mamvama ndilendi kulukamba ko kani mu lulendo lu nani ndilembo vangila mambu mama.
De svarade alltså Jesus och sade: "Vi veta det icke." Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
