Zǝkǝriya 6
1 Andin mana, mǝn yǝnǝ beximni kɵtürüp, ikki taƣ otturisidin tɵt jǝng ⱨarwisining qiⱪⱪanliⱪini kɵrdüm. Taƣlar bolsa mis taƣlar idi.
Och jag lyfte åter min ögon upp, och såg; och si, der voro fyra vagnar, som gingo ut emellan tu berg; och bergen voro af koppar.
2 Birinqi jǝng ⱨarwisidiki ⱪizil atlar idi; ikkinqi jǝng ⱨarwisidiki ⱪara atlar idi;
För första vagnen voro röde hästar; för den andra vagnen voro svarte hästar;
3 üqinqi jǝng ⱨarwisidiki aⱪ atlar, tɵtinqi jǝng ⱨarwisidiki küqlük qipar atlar idi.
För den tredje vagnen voro hvite hästar; för den fjerde vagnen voro brokote, starke hästar.
4 Mǝn jawabǝn mǝn bilǝn sɵzlixiwatⱪan pǝrixtidin: «Tǝⱪsir, bular nemǝ?» — dǝp soridim.
Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, ho äro desse?
5 Pǝrixtǝ manga jawabǝn: «Bular pütkül yǝr-zeminning Igisining ⱨuzuridin qiⱪⱪan asmanlarning tɵt roⱨi.
Ängelen svarade, och sade till mig: Det äro de fyra väder under himmelen, som utgå, att de framträda skola för honom, som råder öfver all land.
6 Ⱪara atlar ⱪetilƣan ⱨarwa ximaliy zeminlar tǝrǝpkǝ kiridu; aⱪlar ularning kǝynidin mangidu; qiparlar bolsa jǝnubiy zeminlar tǝrǝpkǝ mangidu.
Der de svarte hästarna före voro, de gingo norråt, och de hvite gingo efter dem; men de brokote gingo söderåt.
7 Andin muxu küqlük atlar qiⱪip yǝr yüzidǝ uyaⱪ-buyaⱪ kezixkǝ aldiraydu» — dedi. U ularƣa: «Menginglar, yǝr yüzidǝ uyaⱪ-buyaⱪ menginglar» — dedi; ular yǝr yüzidǝ uyaⱪ-buyaⱪ mangdi.
De starke gingo, och drogo omkring, så att de foro igenom all land; och han sade: Går åstad, och drager igenom landet. Och de drogo igenom landet.
8 Wǝ U manga ünlük awazda: «Ⱪara, ximaliy yǝr-zeminlar tǝrǝpkǝ mangƣanlar Mening Roⱨimdiki aqqiⱪni ximaliy zemin tǝrǝptǝ besiⱪturdi» — dedi.
Och han kallade mig, och talade med mig, och sade: Si, de som norråt draga, de låta min Anda hvilas i nordlandena.
9 Pǝrwǝrdigarning sɵzi manga kelip mundaⱪ deyildi: —
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
10 Sürgün bolup kǝlgǝnlǝrdin, yǝni Ⱨǝlday, Tobiya wǝ Yǝdayadin sowƣatlarni ⱪobul ⱪilƣin; xu küni ular Babildin kelip qüxkǝn ɵygǝ, yǝni Zǝfaniyaning oƣli Yosiyaning ɵyigǝ kirgin;
Tag af fångomen, nämliga af Heldai och af Tobia, och af Jedaja; och kom du, på den samma dagen, och gack in uti Josia, Zephania sons hus, hvilke af Babel komne äro.
11 xundaⱪ, kümüx wǝ altunni ⱪobul ⱪilƣin, bulardin qǝmbǝrsiman bir tajni toⱪup wǝ tajni Yǝⱨozadakning oƣli bax kaⱨin Yǝxuaning bexiƣa kiygüzgin;
Men tag silfver och guld, och gör ( två ) kronor, och sätt dem uppå Josua, dens öfversta Prestens, hufvud, Jozadaks sons;
12 wǝ Yǝxuaƣa: «Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: Ⱪaranglar, «Xah» dǝp atalƣan insan! U ɵz tüwidin ornida xahlinip, Pǝrwǝrdigarning ibadǝthanisini ⱪuridu» — degin.
Och säg till honom: Detta säger Herren Zebaoth: Si, der är en man, som heter Zemah; under honom skall det gro, och han skall bygga Herrans tempel.
13 «Bǝrⱨǝⱪ, Pǝrwǝrdigarning ibadǝthanisini ⱪurƣuqi dǝl xu bolidu; u xu xaⱨanǝ xan-xǝrǝpni zimmisigǝ elip, ɵz tǝhtigǝ olturup ⱨɵküm süridu; u tǝhtkǝ olturidiƣan kaⱨin bolidu; hatirjǝmlik-aramliⱪni elip kelidiƣan ⱨǝmkarliⱪ ular ikkisi arisida bolidu.
Ja, Herrans tempel skall han bygga; han skall bära skruden, och skall sitta och råda på sinom stol; skall också vara en Prest på sinom stol, och der skall frid vara emellan dem båda.
14 Muxu qǝmbǝrsiman taj Pǝrwǝrdigarning ibadǝthanisida Hǝlǝm, Tobiya, Yǝdayalarƣa wǝ Zǝfaniyaning oƣlining meⱨribanliⱪiƣa bir ǝslǝtmǝ üqün ⱪoyulidu.
Och kronorna skola vara Helem, Tobia, Jedaja, och Hen, Zephania sone, till en åminnelse i Herrans tempel.
15 Wǝ yiraⱪta turuwatⱪanlar kelip Pǝrwǝrdigarning ibadǝthanisini ⱪurux hizmitidǝ bolidu; xuning bilǝn silǝr samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarning Meni ǝwǝtkǝnlikini bilisilǝr; ǝgǝr Pǝrwǝrdigarning awazini kɵngül ⱪoyup anglisanglar bu ix ǝmǝlgǝ axurulidu».
Och de skola komma fjerranefter, som uppå Herrans tempel bygga skola. Så skolen I förnimma, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver; och det skall ske, så framt I hörande varden Herrans edars Guds röst.
