Rimliⱪlarƣa 9
1 Mǝn Mǝsiⱨtǝ ⱨǝⱪiⱪǝtni sɵzlǝymǝn, yalƣan gǝp eytmaymǝn, wijdanim Muⱪǝddǝs Roⱨning ilkidǝ bolup ɵzǝmgǝ guwaⱨliⱪ ⱪilmaⱪta —
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
2 Ⱪǝlbimdǝ zor dǝrd-ǝlǝm wǝ tügimǝs azab bar.
när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
3 Qünki mening buradǝrlirim, yǝni jismaniy jǝⱨǝttiki ⱪerindaxlirim bolƣan Israillarni [nijat tapⱪuzalisam] [Hudaning] lǝnitigǝ ⱪelip Mǝsiⱨtin mǝⱨrum ⱪiliniximni tilǝxkǝ razi idim; ular Israillar! — ularƣa oƣulluⱪ ⱨoⱪuⱪi, [Hudaning] xan-xǝripining ayan ⱪilinixi, ǝⱨdiliri, Tǝwrat ⱪanunining amanǝt boluxi, ibadǝt hizmǝtliri wǝ [Tǝwrat] wǝdiliri nesiwǝ ⱪilindi.
Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
5 Uluƣ [ibraniy] ata-bowiliri ularningkidur; jismaniy jǝⱨǝttǝ Mǝsiⱨ ularning ǝjdadidur. U barliⱪ mǝwjudat üstidin ⱨɵküm sürgüqi, mǝnggü mubarǝk Hudadur. Amin! (aiōn g165)
Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen. (aiōn g165)
6 — Biraⱪ Hudaning [Israilƣa bolƣan] sɵzi bikar boldi, demǝymǝn; qünki Israildin bolƣanlarning ⱨǝmmisila ⱨǝⱪiⱪiy Israil ⱨesablanmaydu;
Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
7 xuningdǝk, Ibraⱨimning ǝwladliri bolsimu, ⱨǝmmisila uning pǝrzǝntliri ⱨesablanmaydu. Qünki [muⱪǝddǝs yazmilarda Ibraⱨimƣa]: «Isⱨaⱪtin tɵrǝlgǝnlǝrla sening nǝsling ⱨesablinidu» — deyilgǝn.
Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
8 Demǝk, jismaniy jǝⱨǝttin [Ibraⱨimdin] tɵrǝlgǝn pǝrzǝntlǝr Hudaning pǝrzǝntliri boliwǝrmǝydu, bǝlki [Hudaning] wǝdisi arⱪiliⱪ tɵrǝlgǝnlǝr [Ibraⱨimning] ⱨǝⱪiⱪiy nǝsli ⱨesablinidu.
Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
9 Qünki Hudaning bǝrgǝn wǝdisi mundaⱪ idi: «[Kelǝr yili] muxu qaƣda ⱪaytip kelimǝn, Saraⱨ bir oƣulƣa ana bolidu».
Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
10 Uning üstigǝ, Riwkaⱨ bir ǝrdin, yǝni ǝjdadimiz Isⱨaⱪtin [ⱪoxkezǝkgǝ] ⱨamilidar bolƣanda,
Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
11 Pǝrzǝntliri tehi tuƣulmiƣanda, ⱨeqⱪandaⱪ yahxi yaki yaman ixnimu ⱪilmasta, Huda Ɵzining adǝmlǝrni tallaxtiki muddiasining ularning ⱪilƣan ix-ǝmǝllirigǝ ǝmǝs, pǝⱪǝt Qaⱪirƣuqi bolƣanning iradisigǝ asaslanƣanliⱪini kɵrsitix üqün, Riwkaⱨƣa: «Qongi kiqikining hizmitini ⱪilidu» — deyilgǝnidi.
Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
13 Huddi yǝnǝ muⱪǝddǝs yazmilarda eytilƣinidǝk: «Yaⱪupni sɵydüm, Əsawdin nǝprǝtlǝndim».
Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
14 Undaⱪta, bularƣa nemǝ dǝyli? Hudada adalǝtsizlik barmu? Ⱨǝrgiz yoⱪ!
Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
15 Qünki Huda Musaƣa mundaⱪ degǝn: — «Kimgǝ rǝⱨim ⱪilƣum kǝlsǝ, xuningƣa rǝⱨim ⱪilimǝn, Kimgǝ iq aƣritⱪum kǝlsǝ, xuningƣa iq aƣritimǝn».
Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
16 Demǝk, bu ix insanning iradisigǝ yaki ularning tirixqanliⱪiƣa ǝmǝs, bǝlki rǝⱨimdilliⱪ kɵrsǝtküqi Hudaƣa baƣliⱪtur.
Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
17 Qünki Huda muⱪǝddǝs yazmilarda Pirǝwngǝ mundaⱪ degǝn: — «Mening seni tikliximdiki mǝⱪsǝt dǝl xuki, ⱪudritimni üstüngdǝ kɵrsitix ⱨǝmdǝ namimning pütkül jaⱨanƣa jakarlinixi».
Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
18 Demǝk, Huda haliƣiniƣa rǝⱨim ⱪilidu, haliƣinini tax yürǝk ⱪilidu.
Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
19 Əmdi bǝlkim sǝn manga: «Hudaning iradisigǝ ⱨeqkim ⱪarxi qiⱪalmaydiƣan tursa, undaⱪta Huda nemǝ üqün insanni ǝyiblǝydu?» — deyixing mumkin.
Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
20 Biraⱪ, ǝy insan, Huda bilǝn takallaxⱪudǝk kimsǝn? Ⱪelipta xǝkillǝndürüliwatⱪan nǝrsǝ ɵzini xǝkillǝndürgüqigǝ: — «Meni nemǝ üqün bundaⱪ yasiding?» — deyǝlǝmdu?
O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
21 Humdanqining ohxax bir kallǝk laydin esil orunƣa ixlitidiƣan ⱪaqimu, xundaⱪla adǝttiki orunƣa ixlitidiƣan ⱪaqimu yasax ⱨoⱪuⱪi yoⱪmu?
Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
22 Huda Ɵz ƣǝzipini kɵrsitixni wǝ küq-ⱪudritini tonutuxni niyǝt ⱪilƣan bolsa, ƣǝzipigǝ layiⱪ bolƣan, ⱨalakǝtkǝ tǝyyarlanƣan «ⱪaqilar»ƣa adǝttin taxⱪiri sǝwrqanliⱪ bilǝn kɵksi-ⱪarnini kǝng ⱪilip kǝlgǝn bolsa, uningƣa nemǝ boptu?
Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
23 Wǝ xuning bilǝn Ɵzining rǝⱨim-xǝpⱪitining nixani ⱪilƣan wǝ xan-xǝrǝpkǝ muyǝssǝr boluxⱪa aldin’ala tǝyyarliƣan «ⱪaqilar»da, yǝni Ɵzi Yǝⱨudiylar arisidinla ǝmǝs, bǝlki ǝllǝr arisidinmu qaⱪirƣan bizlǝrdǝ xan-xǝripining qǝksizlikini namayan ⱪilix üqün xundaⱪ ⱪilixni haliƣan bolsa, buningƣa nemǝ boptu?
Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
25 Bu huddi Hudaning Ⱨoxiya pǝyƣǝmbǝr arⱪiliⱪ eytⱪinidǝk: — «Əsli hǝlⱪim ⱨesablanmiƣan hǝlⱪni hǝlⱪim, Əsli sɵymigǝnlǝrni sɵygǝnlirim dǝymǝn»;
Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
26 wǝ yǝnǝ: — «Burun ularƣa: «Silǝr Mening hǝlⱪim ǝmǝssilǝr» deyilgǝn jayda, Kǝlgüsidǝ dǝl xu jayda ularƣa «Tirik Hudaning oƣulliri!» degǝn nam berilidu».
Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
27 Yǝxaya pǝyƣǝmbǝrmu Israil toƣruluⱪ mundaⱪ jakarliƣanidi: — «Israillarning sani dengiz saⱨilidiki ⱪumdǝk kɵp bolsimu, lekin pǝⱪǝt birla «ⱪaldi» ⱪutⱪuzulidu;
Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
28 qünki, Pǝrwǝrdigar Ɵz ixini tügitiwetip, ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ bilǝn tezdin uni ijra ⱪilidu; qünki U yǝr yüzidǝ ⱨɵkümini tǝltɵküs wǝ tez ijra ⱪilidu».
Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
29 Yǝxaya pǝyƣǝmbǝr yǝnǝ aldin eytⱪinidǝk: — «Əgǝr samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar bizgǝ bir nǝsil ⱪaldurmiƣan bolsa, Sodom xǝⱨiridǝk, Gomorra xǝⱨiridǝk [yoⱪalƣan] bolattuⱪ».
Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
30 Undaⱪta, bularƣa nemǝ deyiximiz kerǝk? Ⱨǝⱪⱪaniyliⱪⱪa intilmigǝn ǝlliklǝr ⱨǝⱪⱪaniyliⱪⱪa, yǝni etiⱪadⱪa asaslanƣan birhil ⱨǝⱪⱪaniyliⱪⱪa erixti.
Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
31 Lekin Israil ⱨǝⱪⱪaniyliⱪni kɵrsǝtkǝn Tǝwrat ⱪanuniƣa intilgini bilǝn ⱪanunning tǝlipigǝ yetǝlmidi.
under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
32 Nemǝ üqün? Qünki ularning [ⱨǝⱪⱪaniyliⱪⱪa] intilixi etiⱪad bilǝn ǝmǝs, bǝlki «sawabliⱪ ixlar» bilǝn idi. Ular «putlikaxang tax»ⱪa putlixip yiⱪilip qüxti;
Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
33 huddi [muⱪǝddǝs yazmilarda] yezilƣinidǝk: «Hǝlⱪni putlixidiƣan putlikaxang taxni, Adǝmni yiⱪitidiƣan ⱪoram taxni Zionƣa ⱪoydum, Uningƣa etiⱪad ⱪilƣuqi ⱨǝrgiz yǝrgǝ ⱪaritilip ⱪalmas».
såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»
