Rimliⱪlarƣa 8
1 Hulasilisaⱪ, Mǝsiⱨ Əysada bolƣanlar gunaⱨning jazasiƣa mǝⱨkum bolmaydu.
Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.
2 Qünki Mǝsiⱨ Əysada bolƣan ⱨayatliⱪni bǝhx etidiƣan Roⱨning ⱪanuniyiti adǝmni gunaⱨⱪa wǝ ɵlümgǝ elip baridiƣan ⱪanuniyǝttin silǝrni halas ⱪildi.
Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.
3 Qünki [gunaⱨliⱪ] ǝt elip kelidiƣan ajizliⱪ tüpǝylidin Tǝwrat ⱪanuni ⱪilalmiƣanni Hudaning Ɵzi [ⱪildi]; U Ɵz Oƣlini gunaⱨkar ǝtlik ⱪiyapǝttǝ gunaⱨni bir tǝrǝp ⱪilixⱪa ǝwǝtip, ǝttiki mǝwjut gunaⱨni [ɵlümgǝ] mǝⱨkum ⱪiliwǝtti;
Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.
4 buning bilǝn [muⱪǝddǝs] ⱪanunning ⱨǝⱪⱪaniy tǝlipi ǝtkǝ ǝgǝxmǝydiƣan, bǝlki Roⱨⱪa ǝgixip mangidiƣan bizlǝrdǝ ǝmǝlgǝ axurulidu.
Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.
5 Qünki ǝtkǝ boysunidiƣanlar ǝtkǝ has ixlarning oyida yüridu; Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa boysunidiƣanlar bolsa, xu Roⱨⱪa ait ixlarning oyida yüridu.
Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.
6 Əttiki oy-niyǝtlǝr adǝmni ɵlümgǝ elip baridu; Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa ait oy-niyǝtlǝr ⱨayatliⱪ wǝ hatirjǝm-amanliⱪtur;
Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.
7 qünki ǝttiki oy-niyǝtlǝr Hudaƣa düxmǝnliktur; qünki ǝt Hudaning ⱪanuniƣa boysunmaydu ⱨǝm ⱨǝtta uningƣa boysunuxi mumkin ǝmǝs;
Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.
8 ǝttǝ bolƣanlar Hudani hursǝn ⱪilalmaydu.
Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.
9 Əmma silǝrgǝ kǝlsǝk, pǝⱪǝt Hudaning Roⱨi dǝrwǝⱪǝ iqinglarda yaxawatⱪan bolsa, silǝr ǝttǝ ǝmǝs, bǝlki Roⱨta yaxaysilǝr. Əmma Mǝsiⱨning Roⱨiƣa igǝ bolmiƣan adǝm bolsa, u Mǝsiⱨkǝ mǝnsuplardin ǝmǝs.
I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.
10 Lekin Mǝsiⱨ ⱪǝlbinglarda bolsa, teninglar gunaⱨ tüpǝylidin ɵlümning ilkidǝ bolsimu, ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ tüpǝylidin roⱨinglar ⱨayattur.
Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.
11 Ⱨalbuki, ɵlgǝn Əysani ɵlümdin Tirildürgüqining Ɵzidiki Roⱨ silǝrdǝ yaxisa, Mǝsiⱨni ɵlümdin tirildürgüqi ⱪǝlbinglarda yaxawatⱪan Roⱨi arⱪiliⱪ ɵlidiƣan teninglarnimu ⱨayati küqkǝ igǝ ⱪilidu.
Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.
12 Xuning üqün, ⱪerindaxlar, biz ǝtkǝ ⱪǝrzdar ǝmǝs, yǝni uningƣa ǝgixip yaxaxⱪa ⱪǝrzdar ǝmǝsmiz.
Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.
13 Qünki ǝtkǝ ǝgixip yaxisanglar, ⱨalak bolisilǝr; lekin Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa tayinip ǝttiki ⱪilmixlarni ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilsanglar, yaxaysilǝr.
Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.
14 Qünki kimlǝrki Hudaning Roⱨining yetǝkqilikidǝ yaxisa, xularning ⱨǝmmisi Hudaning pǝrzǝntliridur.
Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.
15 Qünki silǝr ⱪobul ⱪilƣan roⱨ ⱪulluⱪⱪa ait ǝmǝs, xundaⱪla silǝrni ⱪayta ⱪorⱪunqⱪa salƣuqi birhil roⱨ ǝmǝs, bǝlki silǝr oƣulluⱪⱪa elip baridiƣan Roⱨni ⱪobul ⱪilƣansilǝr; U arⱪiliⱪ «Abba, ata!» dǝp nida ⱪilimiz.
I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»
16 Roⱨ bizning ɵz roⱨimiz bilǝn billǝ bizning Hudaning baliliri ikǝnlikimizgǝ guwaⱨliⱪ beridu.
Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.
17 Hudaning baliliri ikǝnmiz, ǝmdi mirashorlarmu bolimiz — Hudaning mirashorliri ⱨǝmdǝ Mǝsiⱨ bilǝn tǝng mirashor bolimiz — pǝⱪǝtla uning bilǝn tǝng azab-oⱪubǝt tartsaⱪla, uning bilǝn xan-xǝrǝptin tǝng bǝⱨrimǝn bolimiz.
Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.
18 Qünki mǝn ⱨazirⱪi azab-oⱪubǝtlǝrning kǝlgüsidǝ bizdǝ axkarilinidiƣan xan-xǝrǝplǝrgǝ ⱨeq selixturƣuqiliⱪi yoⱪ dǝp ⱨesablaymǝn.
Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.
19 Qünki pütkül kainat Hudaning oƣullirining ayan ⱪilinixini intizarliⱪ bilǝn kütmǝktǝ.
Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.
20 Qünki yaritilƣan kainat [Hudaning] [lǝniti astida ⱪelip], bimǝnilikkǝ qɵktürüldi. Bu, kainatning ɵz ihtiyari bilǝn ǝmǝs, bǝlki uni qɵktürgüqining iradisi bilǝn boldi wǝ xundaⱪ ümidi bilǝn boldiki, kainat ɵzimu qirixtin bolƣan ⱪulluⱪtin ⱪutⱪuzulup, Hudaning pǝrzǝntlirigǝ beƣixlinidiƣan xan-xǝrǝpkǝ tǝwǝ bolƣan ⱨɵrlükkǝ erixtürülüxtin ibarǝt idi.
Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,
att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.
22 Qünki pütkül kainatning ⱨazirƣiqǝ nalǝ-pǝryad kɵtürüp, tuƣut tolƣiⱪining azabini birliktǝ tartiwatⱪanliⱪini bilimiz.
Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.
23 Yalƣuz kainat ǝmǝs, ⱨǝtta bizmu, yǝni [muⱪǝddǝs] Roⱨning tunji qiⱪarƣan mewisidin bǝⱨrimǝn bolƣan bizlǝrmu dilimizda nalǝ-pǝryad kɵtürmǝktimiz ⱨǝmdǝ [Hudaning] oƣulliri süpitidǝ ⱪobul ⱪiliniximizni, yǝni tenimizning nijatning ⱨɵrlükigǝ qiⱪirilixini intizarliⱪ bilǝn kütmǝktimiz.
Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.
24 Biz ümidkǝ baƣlanƣaqⱪa tⱪuzulƣanikǝnmiz. Lekin ümid ⱪilinƣan nǝrsǝ kɵrülgǝn bolsa, u yǝnǝ ümid bolamdu? Kimmu kɵz aldidiki nǝrsini ümid ⱪilsun?
Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?
25 Biraⱪ, tehi kɵrmiginimizgǝ ümid baƣliƣanikǝnmiz, uni sǝwrqanliⱪ bilǝn kütüximiz kerǝktur.
Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.
26 Xuningdǝk, insaniy ajizliⱪimizda [Muⱪǝddǝs] Roⱨ kelip bizgǝ yardǝm ⱪilidu; qünki ⱪandaⱪ dua ⱪiliximiz kerǝklikini bilmǝymiz. Lekin Roⱨning Ɵzi ipadiligüsiz nalǝ-pǝryad bilǝn biz üqün [Hudaning aldida] turup dua-tilawǝt ⱪilmaⱪta.
Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.
27 Insanlarning ⱪǝlbini inqikilǝp kɵzitip Ⱪariƣuqi bolsa, [Muⱪǝddǝs] Roⱨning oy-niyǝtlirining nemǝ ikǝnlikini bilidu; qünki U Hudaning iradisi boyiqǝ muⱪǝddǝs bǝndiliri üqün [Hudaning aldida] dua ⱪilip ɵtünmǝktǝ.
Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.
28 Xundaⱪla xuni bilimizki, pütkül ixlar Hudani sɵyidiƣanlarning, yǝni uning mǝⱪsǝt-muddiasi boyiqǝ qaⱪirilƣanlarning bǝht-bǝrikitigǝ birliktǝ hizmǝt ⱪilmaⱪta.
Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.
29 Qünki Huda aldin kɵngligǝ pükkǝnkixilǝrni, ularning kǝlgüsidǝ Ɵz Oƣlining obraziƣa ohxax bolidiƣinini, Oƣlining nurƣun ⱪerindaxliri arisidiki tunji oƣli bolidiƣinini aldin bǝlgiligǝn.
Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.
30 Aldin bekitkǝn kixilǝrni U qaⱪirdi, qaⱪirƣan kixilǝrni U ⱨǝⱪⱪaniy ⱪildi; ⱨǝⱪⱪaniy ⱪilƣanlarƣa U xan-xǝrǝp ata ⱪildi.
Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.
31 Undaⱪta, bu ixlarƣa yǝnǝ nemǝ dǝyli? Huda biz tǝrǝptǝ turƣanikǝn, kimmu bizgǝ ⱪarxi qiⱪalisun?!
Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?
32 Ɵz Oƣlinimu ayimay, Uni ⱨǝmmimiz üqün pida yoliƣa tapxurƣan [Huda], Uningƣa ⱪoxup ⱨǝmmini bizgǝ xǝrtsiz ata ⱪilmay ⱪalarmu?
Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
33 Kimmu Hudaning talliƣanliri üstidin xikayǝt ⱪilalisun?! Huda ⱨǝⱪⱪaniy ⱪilƣan yǝrdǝ,
Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.
34 kimmu gunaⱨⱪa mǝⱨkum ⱪilalisun? Ɵlgǝn, xundaⱪla tirilgǝn wǝ Hudaning ong yenida turuwatⱪan, ⱨǝmdǝ biz üqün [Hudaning aldida] turup dua-tilawǝt ⱪiliwatⱪan Mǝsiⱨ xundaⱪ ⱪilarmu?!
Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss.
35 Kim bizni Mǝsiⱨning meⱨir-muⱨǝbbitidin ayriwetǝlisun? Japa-muxǝⱪⱪǝtmu, dǝrd-ǝlǝmmu, ziyankǝxlikmu, aqarqiliⱪmu, yalingaqliⱪmu, heyim-hǝtǝrmu yaki ⱪiliqmu?
Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?
36 [Muⱪǝddǝs yazmilarda] eytilƣinidǝk: — «Seni dǝp kün boyi ⱪirilmaⱪtimiz, Boƣuzlinixni kütüp turƣan ⱪoylardǝk ⱨesablanmaⱪtimiz».
Så är ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»
37 Biraⱪ bizni Sɵygüqigǝ tayinip bularning ⱨǝmmisidǝ ƣaliplarning ƣalipi bolmaⱪtimiz;
Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.
38 Xuningƣa ⱪǝt’iy ⱪayil ⱪilindimki, mǝyli ɵlüm bolsun ⱨayatliⱪ bolsun, pǝrixtilǝr bolsun jin-xǝytan ⱨɵkümranlar bolsun, ⱨazirⱪi ixlar yaki kǝlgüsidiki ixlar bolsun, ⱨǝrⱪandaⱪ roⱨiy küqlǝr bolsun,
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,
39 pǝlǝk bolsun ⱨang bolsun, xundaⱪla pütkül kainatta yaritilƣan ⱨǝrⱪandaⱪ baxⱪa bir xǝy’i bolsun, bizni Rǝbbimiz Mǝsiⱨ Əysada bolƣan Hudaning meⱨir-muⱨǝbbitidin ⱨeqⱪaqan ayriwǝtküqi bolalmaydu.
varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
