Wǝⱨiy 9
1 Bǝxinqi pǝrixtǝ kaniyini qaldi; mǝn asmandin yǝrgǝ qüxüp kǝtkǝn bir yultuzni kɵrdüm. Tegi yoⱪ ⱨangƣa baridiƣan ⱪuduⱪning aqⱪuqi uningƣa berildi, (Abyssos g12)
Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn. (Abyssos g12)
2 U tegi yoⱪ ⱨangning ⱪuduⱪini aqti. Ⱪuduⱪtin yoƣan humdanning isidǝk tütün ɵrlǝp qiⱪti. Ⱨangning ⱪuduⱪining tütünidin ⱪuyax wǝ kɵkni ⱪarangƣuluⱪ basti. (Abyssos g12)
Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen, lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. (Abyssos g12)
3 Tütünning iqidin yǝr yüzigǝ qekǝtkǝ yaƣdi. Ularƣa yǝr yüzidiki qayanlardǝk qeⱪix küqi berilgǝnidi.
Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs samma makt som skorpionerna på jorden hava.
4 Ularƣa yǝr yüzidiki ot-qɵplǝrgǝ wǝ ⱨǝrⱪandaⱪ ɵsümlük yaki dǝl-dǝrǝhlǝrgǝ zǝrǝr yǝtküzmǝnglar, pǝⱪǝt pexanisidǝ Hudaning mɵⱨüri bolmiƣan adǝmlǝrgila zǝrǝr ⱪilinglar, dǝp eytildi.
Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de människor som icke hade Guds insegel på sina pannor.
5 Ularƣa adǝmlǝrni ɵltürüxkǝ ǝmǝs, bǝlki bǝx ayƣiqǝ ⱪiynaxⱪa yol ⱪoyuldi; ular yǝtküzidiƣan azab adǝmni qayan qaⱪⱪandikidǝk azab idi.
Och åt dem blev givet att, icke att döda dem, men att plåga dem i fem månader; och plågan, som de vållade var såsom den plåga en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.
6 Xu künlǝrdǝ, insanlar ɵlümni izdǝydu, lekin tapalmaydu; ɵlümni seƣinidu, lekin ɵlüm ulardin ⱪaqidu.
På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån dem.
7 Qekǝtkilǝrning ⱪiyapiti huddi jǝnggǝ ⱨazirlanƣan atlarƣa ohxaytti. Baxlirida bolsa altun tajⱪa ohxaydiƣan bir nǝrsǝ bolup, qirayi adǝmningkigǝ ohxaytti.
Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten.
8 Qaqliri ayallarning qeqiƣa, qixliri xirning qixiƣa ohxaytti.
De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom lejons.
9 Ularning kɵkrikidiki sawuti tɵmür sawutlarƣa ohxaytti; ⱪanatlirining awazi jǝnggǝ atlanƣan nurƣun at-ⱨarwilarning awaziƣa ohxaytti.
De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar störta fram till strid.
10 Qayanlarningkigǝ ohxax ⱪuyruⱪliri wǝ nǝxtǝrliri bar idi. Adǝmni bǝx ay azabⱪa salidiƣan küq bolsa ⱪuyruⱪlirida idi.
De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada människorna.
11 Ularni idarǝ ⱪilidiƣan padixaⱨi, yǝni tegi yoⱪ ⱨangning pǝrixtisi bar idi. Uning ibraniyqǝ ismi Awaddon; grekqǝ ismi Apoliyon idi. (Abyssos g12)
Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon. (Abyssos g12)
12 Birinqi «way» ɵtüp kǝtti. Mana, buningdin keyin yǝnǝ ikki «way» kelidu.
Det första ve har gått till ända; se, efter detta komma ännu två andra ve.
13 Altinqi pǝrixtǝ kaniyini qaldi; mǝn Hudaning aldidiki altun ⱪurbangaⱨning tɵt münggüzidin qiⱪⱪan bir awazni anglidim, bu awaz kanayni tutⱪan altinqi pǝrixtigǝ: — Qong Əfrat dǝryasining yenida baƣlaⱪliⱪ tɵt pǝrixtini boxat, dedi.
Och den sjätte ängeln stötte i sin basun. Då hörde jag en röst från de fyra hornen på det gyllene altare, som stod inför Guds ansikte,
säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: »Lös de fyra änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.»
15 Dǝl xu saǝt, xu kün, xu ay, xu yil üqün ⱨazirlap ⱪoyulƣan bu tɵt pǝrixtǝ insanlarning üqtin birini ⱨalak ⱪilix üqün baƣlaⱪtin boxitildi.
Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo att dräpa tredjedelen av människorna.
16 Bularning atliⱪ lǝxkǝrlǝr ⱪoxunining sani ikki yüz milyon idi. Ularning sanining jakarlanƣanliⱪini anglidim.
Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många.
17 Ƣayibanǝ kɵrünüxtǝ kɵzümgǝ kɵrüngǝn at wǝ üstigǝ mingǝnlǝr mana mundaⱪ idi: atliⱪlarning kɵkrikidiki sawuti qoƣdǝk ⱪizil, kɵk yaⱪuttǝk kɵk wǝ günggürttǝk seriⱪ idi. Atlarning baxliri xirning bexidǝk idi; ularning eƣizliridin ot, tütün wǝ günggürt qiⱪip turatti.
Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel.
18 Bu üq baladin, yǝni atlarning aƣzidin qiⱪⱪan ot wǝ tütün wǝ güngürttin insanlarning üqtin biri ɵltürüldi.
Av dessa tre plågor -- av elden och röken och svavlet som gick ut ur deras gap -- dödades tredjedelen av människorna.
19 Qünki atlarning küqi eƣizlirida wǝ ⱪuyruⱪlirida idi; ularning ⱪuyruⱪlirining yilanlarƣa ohxax bexi bolup, bular bilǝn adǝmni zǝhimlǝndürǝtti.
Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.
20 Ⱪalƣan insanlar, yǝni bu balayi’apǝtlǝrdin ɵltürülmǝy ⱪalƣanlar ɵz ⱪollirining ǝmǝllirigǝ towa ⱪilmidi, yǝni jinlarƣa, kɵrǝlmǝs, angliyalmas wǝ mangalmas altun, kümüx, tuq wǝ yaƣaq butlarƣa qoⱪunuxtin waz kǝqmidi.
Men de återstående människorna, de som icke hade blivit dödade genom dessa plågor, gjorde icke bättring; de vände sig icke ifrån belätena, som de hade gjort med egna händer, och upphörde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och trä, som varken kunna se eller höra eller gå.
21 Ular ⱪatilliⱪ, seⱨirgǝrlik, jinsiy buzuⱪluⱪ wǝ oƣriliⱪliriƣimu towa ⱪilmidi.
De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri. D. ä. fördärvaren.
