Wǝⱨiy 6
1 Andin Ⱪoza yǝttǝ peqǝtning birini aqⱪanda, mǝn ⱪarap turdum. Tɵt ⱨayat mǝhluⱪtin birining güldürmamidǝk awaz bilǝn: «Kǝl!» deginini anglidim.
Och jag såg Lammet bryta det första av de sju inseglen; och jag hörde ett av de fyra väsendena säga såsom med tordönsröst: »Kom.»
2 Kɵrdümki, mana bir aⱪ at kǝldi! Atⱪa mingüqining ⱪolida bir oⱪ-ya bar idi; uningƣa bir taj berildi. U ƣǝlibǝ ⱪilƣuqi süpitidǝ zǝpǝr ⱪuqux üqün jǝnggǝ atlandi.
Då fick jag se en vit häst; och mannen som satt på den hade en båge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut såsom segrare och för att segra.
3 Ⱪoza ikkinqi peqǝtni aqⱪanda, ikkinqi ⱨayat mǝhluⱪning: «Kǝl!» deginini anglidim.
Och när det bröt det andra inseglet, hörde jag det andra väsendet säga »Kom.»
4 Yǝnǝ bir at otturiƣa qiⱪti, uning rǝnggi ⱪipⱪizil idi. Atⱪa mingüqigǝ yǝr yüzidiki tinqliⱪni elip ketix wǝ insanlarni ɵzara ⱪirƣinqiliⱪⱪa selix ⱨoⱪuⱪi berildi. Uningƣa yǝnǝ qong bir ⱪiliq berildi.
Då kom en annan häst fram, en som var röd; och åt mannen som satt på den blev givet att taga friden bort från jorden, så att människorna skulle slakta varandra. Och ett stort svärd blev honom givet.
5 Ⱪoza üqinqi peqǝtni aqⱪanda, üqinqi ⱨayat mǝhluⱪning: «Kǝl!» deginini anglidim. Mǝn kɵrdümki, mana bir ⱪara at kǝldi. Atⱪa mingüqining ⱪolida bir taraza bar idi.
Och när det bröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje väsendet säga »Kom.» Då fick jag se en svart häst; och mannen som satt på den hade en vågskål i sin hand.
6 Tɵt ⱨayat mǝhluⱪning arisidin: — «Bir tawaⱪ buƣday bir dinarius pulƣa, Üq tawaⱪ arpa bir dinarius pulƣa setilidu. Əmma zǝytun yeƣiƣa wǝ xarabⱪa zǝrǝr yǝtküzmigin!» — degǝndǝk bir awazni anglidim.
Och jag hörde likasom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: »Ett mått vete för en silverpenning och tre mått korn för en silverpenning! Och oljan och vinet må du icke skada.»
7 Ⱪoza tɵtinqi peqǝtni aqⱪanda, tɵtinqi ⱨayat mǝhluⱪning: «Kǝl!» degǝn awazini anglidim.
Och när det bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: »Kom.»
8 Kɵrdümki, mana bir tatirang atni kɵrdüm. Atⱪa mingüqining ismi «Ɵlüm» idi. Uning kǝynidin tǝⱨtisara ǝgixip keliwatatti. Ularƣa yǝr yüzining tɵttin birigǝ ⱨɵkümranliⱪ ⱪilip, ⱪiliq, aqarqiliⱪ, waba wǝ yǝr yüzidiki yirtⱪuq ⱨaywanlar arⱪiliⱪ adǝmni ɵltürüx ⱨoⱪuⱪi berildi. (Hadēs g86)
Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden. (Hadēs g86)
9 Ⱪoza bǝxinqi peqǝtni aqⱪanda, Hudaning sɵz-kalami üqün wǝ izqil guwaⱨliⱪ bǝrgǝnliki wǝjidin ɵltürülgǝnlǝrning janlirini ⱪurbangaⱨning tegidǝ kɵrdüm.
Och när det bröt det femte inseglet, såg jag under altaret de människors själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull, som de hade.
10 Ular ⱪattiⱪ awaz bilǝn nida selixip: — Əy ⱨakimmutlǝⱪ Igimiz, muⱪǝddǝs wǝ ⱨǝⱪiⱪiy Bolƣuqi! Sǝn ⱪaqanƣiqǝ yǝr yüzidǝ turuwatⱪanlarni soraⱪ ⱪilmay, ulardin ⱪenimizning intiⱪamini almaysǝn? — deyixǝtti.
Och de ropade med hög röst och sade: »Huru länge, du helige och sannfärdige Herre, skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av jordens inbyggare?»
11 Ularning ⱨǝrbirigǝ birdin aⱪ ton berildi. Ularƣa, ɵzünglarƣa ohxax ɵltürülidiƣan ⱪul-buradǝrliringlar ⱨǝm ⱪerindaxliringlarning sani toxⱪuqǝ azƣinǝ waⱪit aram elixinglar kerǝk, dǝp eytildi.
Och åt var och en av dem gavs en vit, fotsid klädnad, och åt dem blev tillsagt att de ännu en liten tid skulle giva sig till ro, till dess jämväl skaran av deras medtjänare och bröder, som skulle bliva dräpta likasom de själva, hade blivit fulltalig.
12 Andin mǝn Ⱪoza altinqi peqǝtni aqⱪinida kɵrdümki, mana dǝⱨxǝtlik bir yǝr tǝwrǝx yüz bǝrdi, ⱪuyax bǝǝyni ⱪara yungdin toⱪulƣan bɵzdǝk ⱪapⱪara rǝnggǝ, tolun ay bolsa ⱪanning rǝnggigǝ kirdi.
Och jag såg Lammet bryta det sjätte inseglet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod;
13 Ənjür dǝrihining ⱪattiⱪ boranda silkinixidin ǝnjür ƣoriliri yǝrgǝ tɵkülgǝndǝk, asmandiki yultuzlarmu yǝr yüzigǝ tɵküldi.
och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind.
14 Asman huddi oram yazmining türülginidǝk ƣayib boldi, ⱨǝrbir taƣ wǝ aral ornidin yɵtkǝldi;
Och himmelen vek undan, såsom när en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och öar flyttades bort ifrån sin plats.
15 ⱨǝmdǝ dunyadiki padixaⱨlar, mɵtiwǝrlǝr, sǝrdarlar, baylar, küqlüklǝr, ⱪullar wǝ ⱨɵrlǝrning ⱨǝmmisi ɵngkürlǝrgǝ wǝ taƣlarning kamarliriƣa yoxurundi.
Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor.
16 Ular taƣlarƣa wǝ ⱪoram taxlarƣa mundaⱪ dǝp jar saldi: — «Üstimizgǝ qüxünglar! Bizni tǝhttǝ Olturƣuqining siymasidin ⱨǝm Ⱪozining ƣǝzipidin yoxurunglar wǝ saⱪlanglar!
Och de sade till bergen och klipporna: »Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede.
17 Qünki Ularning dǝⱨxǝtlik ƣǝzǝp küni kǝldi, ǝmdi kim put tirǝp turalisun?!».
Ty deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå?» Se Mått och Silverpenning i Ordförkl.
