< Zǝbur 7 >

1 Dawutning «Xiggaon»i: — Kux isimlik bir Binyaminliⱪning sɵzliri toƣruluⱪ eytⱪan küyi: — I Pǝrwǝrdigar, mening Hudayim, mǝn Sanga tayandim; Ulardin biri xirdǝk meni titma-titma ⱪiliwǝtmisun, Ⱪutⱪuzƣuqi yoⱪluⱪidin paydilinip meni eziwǝtmisun, Meni barliⱪ ⱪoƣliƣuqilardin ⱪutⱪuzƣin, Ulardin halas ⱪilƣin;
Ein Gedicht Davids, das er Jahwe sang wegen der Reden des Benjaminiten Kusch.
2
Jahwe, mein Gott, bei dir such ich Schutz, / Hilf mir von all meinen Drängern und rette mich,
3 I Pǝrwǝrdigar Hudayim, ǝgǝr ⱪolumda ⱪǝbiⱨlik ⱪilƣan bolsam, Əgǝr xundaⱪ ⱪilƣan bolsam: —
Daß sie mich nicht wie Löwen zerfleischen, / Mich nicht zermalmen, weil niemand mich rettet!
4 Əgǝr mǝn bilǝn inaⱪ ɵtküqigǝ yamanliⱪ ⱪayturƣan bolsam, — (Əksiqǝ mǝn bilǝn bikardin-bikar düxmǝnlǝxkǝnnimu ⱪutⱪuzdum) —
Jahwe, mein Gott, hab ich solches verübt, / Findet sich Unrecht an meinen Händen;
5 — Undaⱪta, düxmǝn meni ⱪoƣlap tutuwalsun, U jenimni qǝylǝp yǝr bilǝn yǝksan ⱪilsun, Xɵⱨritimni tupraⱪⱪa kɵmsun!
Hab ich meinem Freunde Böses getan, / Und meinen Gegner grundlos geplündert:
6 I Pǝrwǝrdigar, ƣǝziping bilǝn ornungdin turƣin, Meni ǝzgǝnlǝrning ⱪǝⱨrigǝ taⱪabil turuxⱪa ⱪǝddingni rusliƣin, Wǝ mening üqün oyƣanƣin; Sǝn sot wǝ ⱨɵkümni bekitkǝnidingƣu!
So verfolge der Feind mich und hole mich ein, / Er trete mein Leben zu Boden / Und leg in den Staub meine Ehre! (Sela)
7 Hǝlⱪlǝrdin bolƣan jamaǝt ǝtirapingƣa olixidu; Sǝn ular üqün pǝlǝktiki ornungƣa ⱪaytip barƣaysǝn.
Jahwe steh auf in deinem Zorn, / Steh auf wider meiner Dränger Grimm, / Wach auf, mir zur Hilfe, du hast ja Gericht verordnet!
8 Pǝrwǝrdigar hǝlⱪlǝrning üstidin ⱨɵküm qiⱪiridu; I Pǝrwǝrdigar, ɵz ⱨǝⱪⱪaniyliⱪim boyiqǝ, Wǝ ɵzümdǝ bolƣan durusliⱪim boyiqǝ, Manga ⱨɵküm qiⱪarƣaysǝn.
Die Schar der Völker laß dich umringen, / Und über ihr kehre zur Höhe zurück!
9 Aⱨ, rǝzillǝrning yamanliⱪi ahirlaxsun! Ⱨǝⱪⱪaniy adǝmni qing turƣuzƣaysǝn; I, adǝm ⱪǝlblirini ⱨǝm iqlirini siniƣuqi ⱨǝⱪⱪaniy Huda!
Jahwe richtet die Völker: / Schaffe mir Recht, o Jahwe, / Nach meiner Gerechtigkeit und Unschuld!
10 Mening ⱪalⱪinim bolsa, Durus niyǝtliklǝrni ⱪutⱪuzƣuqi Hudadidur;
Laß doch enden der Frevler Bosheit / Und stärke die Frommen! / Du prüfest ja Herzen und Nieren, / Gerechter Gott!
11 Huda adil sotqidur, U kün boyi gunaⱨtin rǝnjiydiƣan Ilaⱨtur;
Meinen Schild hält Gott, / Der den redlichen Herzen hilft.
12 Birsi [yaman] yolidin yanmisa, U ⱪiliqini bilǝydu, Ya oⱪini tartip bǝtlǝp ⱪoyidu.
Ein gerechter Richter ist Elohim / Und ein Gott, der täglich zürnt.
13 Xundaⱪ adǝmlǝr üqün U ɵlüm ⱪorallirini tǝyyarlidi; U oⱪlirini kɵydürgüqi oⱪ ⱪildi.
Bekehrt sich der Sünder nicht, so schärft er sein Schwert, / Hält seinen Bogen gespannt und zielt;
14 Mana, muxundaⱪ kixilǝr tolƣaⱪta ⱪǝbiⱨlik tuƣmaⱪqi, Uning boyida ⱪalƣini yamanliⱪtur; Uning tuƣⱪini bolsa sahtiliⱪtur.
Er richtet gegen ihn Todesgeschosse, / Seine Pfeile macht er zu Feuerbränden.
15 U bir orini kolap, uni qongⱪur ⱪildi; U ɵzi koliƣan oriƣa yiⱪilip qüxti.
Sieh, Frevel empfängt der Böse: / Dann geht er schwanger mit Unheil und wird Trug gebären.
16 Ɵzining yamanliⱪi bexiƣa ⱪaytip kelidu, Ɵz zorawanliⱪi bolsa ɵz üstigǝ ⱪaytip qüxidu.
Er hat eine Grube gegraben und ausgehöhlt / Und sinkt in den Abgrund, den er gemacht.
17 Mǝn Pǝrwǝrdigarni ⱨǝⱪⱪaniyliⱪi bilǝn mǝdⱨiyǝlǝymǝn, Ⱨǝmmidin yuⱪiri turƣuqi Pǝrwǝrdigarning namini yangritip, küy ⱪilip eytimǝn.
Das Unheil, das er geplant, fällt auf sein Haupt zurück, / Und auf seinen Scheitel stürzt sein Frevel. Danken will ich Jahwe für sein gerechtes Walten / Und lobsingen dem Namen Jahwes, des Höchsten.

< Zǝbur 7 >