< Zǝbur 16 >

1 Dawut yazƣan «Mihtam» küyi: Meni saⱪliƣin, i Tǝngri, Qünki mǝn Sanga tayinimǝn.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 Mening jenim Pǝrwǝrdigarƣa: «Sǝn mening Rǝbbimdursǝn; Sǝndin baxⱪa mening bǝht-saaditim yoⱪtur» — dedi.
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 Yǝr yüzidiki muⱪǝddǝs bǝndiliring bolsa, Ular aliyjanablardur, Ular mening ⱨǝmmǝ huxalliⱪimdur.
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Kim baxⱪa ilaⱨni izdǝxkǝ aldirisa, Ularning dǝrdliri kɵpiyip ketidu. Ƣǝyriy ilaⱨlarƣa atap ⱨǝdiyǝ ⱪanlirini tɵkmǝymǝn, Ularning namlirini tilimƣimu almaymǝn.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Pǝrwǝrdigar bolsa mening mirasim ⱨǝm ⱪǝdǝⱨimdiki nesiwǝmdur; Qǝk taxlinip erixkǝn nesiwǝmni ɵzüng saⱪlaysǝn;
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 [Nesiwǝmni bǝlgiligǝn] siziⱪlar manga güzǝl yǝrlǝrni bekitkǝndur; Bǝrⱨǝⱪ, mening güzǝl mirasim bardur!
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Manga nǝsiⱨǝt bǝrgǝn Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ ⱪayturimǝn; Ⱨǝtta keqilǝrdimu wijdanim manga ɵgitidu.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Mǝn Pǝrwǝrdigarni ⱨǝrdaim kɵz aldimdin kǝtküzmǝymǝn; U ong yenimda bolƣaqⱪa, Mǝn ⱨǝrgiz tǝwrǝnmǝymǝn.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Xunga mening ⱪǝlbim xadlandi, Mening roⱨim tehimu kɵtürülidu, Mening tenim aman-esǝnliktǝ turidu;
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
10 Qünki jenimni tǝⱨtisarada ⱪaldurmaysǝn, Xundaⱪla Sening Muⱪǝddǝs Bolƣuqingni qirixtin saⱪlaysǝn. (Sheol h7585)
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
11 Sǝn manga ⱨayat yolini kɵrsitisǝn; Ⱨuzurungda tolup taxⱪan xad-huramliⱪ bardur; Ong ⱪolungda mǝnggülük bǝⱨrǝ-lǝzzǝtlǝrmu bardur.
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.

< Zǝbur 16 >