Zǝbur 126

1 «Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi» Pǝrwǝrdigar Ziondin sürgün bolƣanlarni ⱪayturup kǝlgǝndǝ, Biz qüx kɵrgǝndǝkla bolduⱪ;

En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

2 Aƣzimiz külkigǝ, Tilimiz xadlinixⱪa toldi; Xu tapta ǝllǝr arisida ular: — «Pǝrwǝrdigar ularƣa zor ixlarni ⱪilip bǝrdi» — deyixti.

Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»

3 Pǝrwǝrdigar dǝrwǝⱪǝ biz üqün zor ixlarni ⱪildi, Biz bulardin xadlinimiz.

Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

4 Jǝnubtiki ⱪuruⱪ eriⱪlar [xar-xar sularƣa] aylandurulƣandǝk, Biz tutⱪunlarnimu ɵz ǝrkimizgǝ ⱪayturƣaysǝn, i Pǝrwǝrdigar;

HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

5 Kɵz yaxlirini eⱪitip teriƣanlar xadliⱪ bilǝn orar;

De som så med tårar skola skörda med jubel.

6 Yiƣlap yürüp qaqidiƣan uruⱪni kɵtürgǝn kixi, Bǝrⱨǝⱪ, xadliⱪ-tǝntǝnǝ bilǝn oriƣan baƣlirini kɵtürüp ⱪaytip kelidu.

De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.