< Zǝbur 126 >

1 «Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi» Pǝrwǝrdigar Ziondin sürgün bolƣanlarni ⱪayturup kǝlgǝndǝ, Biz qüx kɵrgǝndǝkla bolduⱪ;
Cantique graduel. Quand l'Éternel ramenait les captifs de Sion, c'était pour nous comme un songe.
2 Aƣzimiz külkigǝ, Tilimiz xadlinixⱪa toldi; Xu tapta ǝllǝr arisida ular: — «Pǝrwǝrdigar ularƣa zor ixlarni ⱪilip bǝrdi» — deyixti.
Alors nos bouches se remplirent de cris de joie, et notre langue, de chants d'allégresse. On disait parmi les nations: « L'Éternel a fait de grandes choses pour eux. »
3 Pǝrwǝrdigar dǝrwǝⱪǝ biz üqün zor ixlarni ⱪildi, Biz bulardin xadlinimiz.
Oui, l'Éternel a fait de grandes choses pour nous, c'est ce qui nous rend joyeux.
4 Jǝnubtiki ⱪuruⱪ eriⱪlar [xar-xar sularƣa] aylandurulƣandǝk, Biz tutⱪunlarnimu ɵz ǝrkimizgǝ ⱪayturƣaysǝn, i Pǝrwǝrdigar;
Éternel, ramène nos captifs, comme des ruisseaux dans la terre du midi.
5 Kɵz yaxlirini eⱪitip teriƣanlar xadliⱪ bilǝn orar;
Ceux qui sèment avec larmes, moissonneront avec des cris de joie:
6 Yiƣlap yürüp qaqidiƣan uruⱪni kɵtürgǝn kixi, Bǝrⱨǝⱪ, xadliⱪ-tǝntǝnǝ bilǝn oriƣan baƣlirini kɵtürüp ⱪaytip kelidu.
le semeur s'avance en pleurant, portant la semence qu'il jette; il revient tout joyeux chargé de ses gerbes.

< Zǝbur 126 >