Zǝbur 120

1 «Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi» Beximƣa kün qüxkǝndǝ mǝn Pǝrwǝrdigarƣa nida ⱪildim; U manga jawab bǝrdi.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 I Pǝrwǝrdigar, jenimni yalƣan sɵzlǝydiƣan lǝwlǝrdin, Aldamqi tildin ⱪutuldurƣaysǝn.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Sanga nemǝ berilidu, Sanga nemǝ ⱪoxuluxi kerǝk, Əy aldamqi til?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 — Palwan atⱪan ɵtkür oⱪlar, Arqa qoƣliri sanga tǝgsun!

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Mǝxǝk diyarida musapir bolup yaxiƣinimƣa, Kedar qedirliri arisida turƣinimƣa ⱨalimƣa way!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Mǝn tinqliⱪⱪa ɵqlǝr arisida uzundin buyan turuwatimǝn;

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Mǝn tinqliⱪpǝrwǝrmǝn; Biraⱪ gǝp ⱪilsam, ular uruximizla, dǝydu.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.