< Zǝbur 114 >

1 Israil Misirdin, Yaⱪup jǝmǝti yat tilliⱪ ǝllǝrdin qiⱪⱪanda,
Då Israel ut ur Egypten drog, Jacobs hus ifrå främmande folk.
2 Xu qaƣda Yǝⱨuda [Hudaning] muⱪǝddǝs jayi, Israil uning sǝltiniti boldi,
Då vardt Juda hans helgedom, Israel hans välde.
3 Dengiz buni kɵrüp bǝdǝr ⱪaqti, Iordan dǝryasi kǝynigǝ yandi;
Hafvet såg det, och flydde; Jordanen vände tillbaka.
4 Taƣlar ⱪoqⱪarlardǝk, Dɵnglǝr ⱪozilardǝk oynaⱪlidi.
Bergen sprungo såsom lamb; högarna såsom ung får.
5 Əy dengiz, sǝn nemǝ boldung, ⱪaqⱪili? Iordan dǝryasi, yolungdin yanƣili?
Hvad var dig, du haf, att du flydde; och du Jordan, att du tillbakavände?
6 Taƣlar ⱪoqⱪarlardǝk, Dɵnglǝr ⱪozilardǝk oynaⱪliƣili?
I berg, att I sprungen såsom lamb; I högar, såsom ung får?
7 I yǝr yüzi, Rǝbning jamalidin, Yaⱪupning Hudasining jamalidin tǝwrǝn;
För Herranom bäfvade jorden, för Jacobs Gud;
8 U ⱪoram taxni kɵlqǝkkǝ, Qaⱪmaⱪ texini mol bulaⱪ suliriƣa aylanduridu.
Den bergsklipporna förvandlar uti vattusjöar, och stenen i vattukällor.

< Zǝbur 114 >