Pǝnd-nǝsiⱨǝtlǝr 9
1 Danaliⱪ ɵzigǝ bir ɵy selip, Uning yǝttǝ tüwrükini ornatti.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 U mallirini soyup, Esil xarablirini arilaxturup tǝyyarlap, Ziyapǝt dastihinini yaydi;
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Dedǝklirini [meⱨman qaⱪirixⱪa] ǝwǝtti, Ɵzi xǝⱨǝrning ǝng egiz jaylirida turup:
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 «I saddilar, bu yǝrgǝ kelinglar, — dǝp qaⱪiriwatidu; Nadanlarƣa:
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Ⱪeni, nanlirimdin eƣiz tegip, Mǝn arilaxturup tǝyyarliƣan xarablardin iqinglar;
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Nadanlar ⱪataridin qiⱪip, ⱨayatⱪa erixinglar, Yoruⱪluⱪ yolida menginglar», — dǝwatidu.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Ⱨakawurlarƣa tǝnbiⱨ bǝrgüqi aⱨanǝtkǝ uqraydu, Ⱪǝbiⱨlǝrni ǝyibligüqi ɵzigǝ daƣ kǝltüridu.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Ⱨakawurlarni ǝyiblimǝ, qünki u sanga ɵq bolup ⱪalidu; Ⱨalbuki, dana kixini ǝyiblisǝng, u seni sɵyidu.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Dana adǝmgǝ dǝwǝt ⱪilsang, ǝⱪli tehimu toluⱪ bolidu; Ⱨǝⱪⱪaniy adǝmgǝ durus yol kɵrsǝtsǝng, Bilimi tehimu axidu.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 Pǝrwǝrdigardin ǝyminix danaliⱪning baxlinixidur, Muⱪǝddǝs bolƣuqini tonux yoruⱪluⱪtur.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Mǝn [danaliⱪ] sǝndǝ bolsam, künliringni uzartimǝn, Ɵmrüngning yilliri kɵpiyǝr.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Sǝndǝ danaliⱪ bolsa, paydini kɵridiƣan ɵzüngsǝn, Danaliⱪni mazaⱪ ⱪilsang ziyan tartidiƣanmu ɵzüngsǝn.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Nadan hotun aƣzi bisǝrǝmjan, ǝⱪilsizdur, Ⱨeqnemǝ bilmǝstur.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 U ixik aldida olturup, Xǝⱨǝrning ǝng egiz jaylirida orun elip,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 Udul ɵtüp ketiwatⱪanlarƣa:
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 «Kimki sadda bolsa, bu yǝrgǝ kǝlsun!» — dǝwatidu, Wǝ ǝⱪilsizlǝrni:
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 «Oƣriliⱪqǝ iqkǝn su tatliⱪ bolidu, Oƣrilap yegǝn nan tǝmlik bolidu!» — dǝp qarⱪiwatidu.
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
