< Qɵl-bayawandiki sǝpǝr 9 >

1 Misir zeminidin qiⱪⱪandin keyinki ikkinqi yili birinqi ayda, Pǝrwǝrdigar Sinay qɵlidǝ Musaƣa buyrup: —
Le Seigneur parla à Moïse dans le désert de Sinaï, à la seconde année après qu’ils furent sortis de la terre d’Egypte, au premier mois, disant:
2 Israillar bekitilgǝn waⱪitta ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzsun;
Que les enfants d’Israël fassent la Pâque en son temps,
3 yǝni muxu ayning on tɵtinqi küni gugumda, bekitilgǝn waⱪitta, barliⱪ bǝlgilimǝ wǝ ⱪaidǝ-tǝrtip boyiqǝ ⱨeytni ɵtküzünglar, — dedi.
Au quatorzième jour de ce mois, vers le soir, selon toutes ses cérémonies et ses ordonnances.
4 Xuning bilǝn Musa Israillarƣa sɵz ⱪilip ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzüxni buyrudi.
Et Moïse ordonna aux enfants d’Israël qu’ils feraient la Pâque.
5 Ular birinqi ayning on tɵtinqi küni gugumda, Sinay qɵlidǝ ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzdi; Pǝrwǝrdigar Musaƣa ⱪandaⱪ buyruƣan bolsa, Israillar xundaⱪ ⱪildi.
Ils la firent en son temps, au quatorzième jour du mois, sur la montagne de Sinaï. Les enfants d’Israël firent selon tout ce qu’avait commandé le Seigneur à Moïse.
6 Bir nǝqqǝylǝn bir ɵlükkǝ tegip ketip napak bolup ⱪalƣanliⱪi üqün, ular xu küni ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzǝlmidi-dǝ, ular xu küni Musa bilǝn Ⱨarunning aldiƣa kelip Musaƣa: —
Or voici que quelques-uns, impurs à cause de l’âme d’un homme, et qui ne pouvaient faire la Pâque en ce jour-là, s’approchant de Moïse et d’Aaron,
7 Biz ɵlüp ⱪalƣan adǝmgǝ tegip ketip napak bolup ⱪalƣan bolsaⱪmu, lekin nemixⱪa Israillarning ⱪatarida, bekitilgǝn waⱪitta Pǝrwǝrdigarƣa sunuxⱪa kerǝk bolƣinini elip kelixtin rǝt ⱪilinimiz? — deyixti.
Leur dirent: Nous sommes impurs à cause de l’âme d’un homme: pourquoi sommes-nous frustrés de pouvoir offrir l’offrande au Seigneur en son temps parmi les enfants d’Israël?
8 — Tohtap turunglar, mǝn berip Pǝrwǝrdigar silǝr toƣranglarda nemǝ buyruydikin, anglap baⱪay, — dedi Musa ularƣa.
Moïse leur répondit: Attendez que je consulte le Seigneur sur ce qu’il ordonnera de vous.
9 Pǝrwǝrdigar Musaƣa sɵz ⱪilip mundaⱪ dedi: —
Et le Seigneur parla à Moïse, disant:
10 Sǝn Israillarƣa mundaⱪ degin: «Silǝr wǝ silǝrning ǝwladliringlar iqidǝ bǝzilǝr ɵlüklǝrgǝ tegip ketip napak bolup ⱪalƣan bolsa yaki uzaⱪ sǝpǝr üstidǝ bolsa, ular yǝnila Pǝrwǝrdigar üqün ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzüxkǝ bolidu.
Dis aux enfants d’Israël: Qu’un homme dans votre nation qui sera impur à cause d’une âme, ou en voyage au loin, fasse la Pâque du Seigneur
11 Undaⱪ kixilǝr ikkinqi ayning on tɵtinqi küni gugumda ⱨeytni ɵtküzsun; [ⱨeyt taamini] petir nan wǝ aqqiⱪ kɵktatlar bilǝn billǝ yesun;
Au second mois, au quatorzième jour du mois, vers le soir; c’est avec des azymes et des laitues sauvages qu’il la mangera;
12 ulardin ǝtigǝ azraⱪmu ⱪaldurmisun wǝ [ⱪozisining] ustihanliridin birǝrsinimu sundurƣuqi bolmisun; ular ⱨeytni ɵtüp ketix ⱨeytining barliⱪ bǝlgilimiliri boyiqǝ ɵtküzsun.
Il n’en laissera rien jusque au matin et il n’en rompra point les os: il observera tout le rite de la Pâque.
13 Ⱨalbuki, pak bolƣan, sǝpǝr üstidimu bolmiƣan ǝmma ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzüxkǝ etibar bǝrmigǝn kixi bolsa ɵz hǝlⱪidin üzüp taxlinidu; qünki bekitilgǝn waⱪitta Pǝrwǝrdigarƣa sunux kerǝk bolƣinini sunmiƣanliⱪi üqün, u ɵz gunaⱨini ɵz üstigǝ alidu.
Mais si quelqu’un est même pur, et n’est point en voyage, et que cependant il ne fasse point la Pâque, cette âme sera exterminée du milieu de ses peuples; parce qu’il n’a pas offert de sacrifice au Seigneur en son temps: il portera lui-même son péché.
14 Əgǝr aranglarda turuwatⱪan yat ǝllik bir musapir Pǝrwǝrdigar üqün ɵtüp ketix ⱨeytini ɵtküzüxni halisa, u ɵtüp ketix ⱨeyti toƣrisidiki bǝlgilimǝ wǝ ⱪaidǝ-tǝrtip boyiqǝ ɵtküzsun; yat ǝllik musapirlar üqün wǝ zeminda tuƣulƣanlar üqünmu aranglarda xu birla nizam bolsun.
Un voyageur aussi et un étranger, s’ils se trouvent chez vous, feront la Pâque du Seigneur selon ses cérémonies et ses ordonnances. Ce sera un précepte parmi vous, tant pour l’étranger que pour l’indigène.
15 Ibadǝt qediri tiklǝngǝn küni, bulut ibadǝt qedirini, yǝni ⱨɵküm-guwaⱨliⱪ qedirini ⱪaplap turdi; kǝqtin taki ǝtigǝngiqǝ, bulut huddi ottǝk ibadǝt qedirining üstidǝ turdi.
Donc au jour que fut dressé le tabernacle, la nuée le couvrit. Mais depuis le soir, il y eut sur la tente comme une espèce de feu jusqu’au matin.
16 Daim xundaⱪ bolatti; [kündüzi] bulut ibadǝt qedirini ⱪaplap turatti, keqisi u otⱪa ohxaytti.
Ainsi arrivait-il toujours: pendant le jour la nuée couvrait le tabernacle, et pendant la nuit, comme une espèce de feu.
17 Ⱪaqaniki bulut jamaǝt qedirining üstidin kɵtürülsǝ, Israillar yolƣa qiⱪatti; bulut ⱪǝyǝrdǝ tohtisa, Israillar xu yǝrdǝ bargaⱨ tikǝtti.
Et lorsque la nuée qui couvrait le tabernacle était enlevée, les enfants d’Israël partaient; et dans le lieu où elle s’arrêtait, là ils campaient.
18 Israillar Pǝrwǝrdigarning buyruⱪi boyiqǝ mangatti, Pǝrwǝrdigarning buyruⱪi boyiqǝ bargaⱨ tikǝtti; bulut ibadǝt qedirining üstidǝ ⱪanqǝ uzaⱪ tohtisa, ular bargaⱨta xunqǝ uzaⱪ turatti.
Au commandement du Seigneur ils partaient, et à son commandement ils dressaient le tabernacle. Pendant tous les jours que la nuée se tenait sur le tabernacle, ils demeuraient dans le même lieu.
19 Bulut ibadǝt qedirining üstidǝ heli künlǝrgiqǝ tohtap tursa, Israillarmu Pǝrwǝrdigarning kɵrsitmisini tutup sǝpǝrgǝ qiⱪmaytti;
Et s’il arrivait qu’elle demeurât longtemps sur lui, les enfants d’Israël étaient en observation du Seigneur, et partaient pas,
20 mubada bulut ibadǝt qedirining üstidǝ pǝⱪǝt birnǝqqǝ künla tohtisa, ular Pǝrwǝrdigarning buyruⱪi boyiqǝ xu waⱪitta bargaⱨ ⱪurup yatatti, andin yǝnǝ Pǝrwǝrdigarning buyruⱪi boyiqǝ sǝpǝrgǝ atlinatti.
Autant de jours que la nuée était sur le tabernacle. Au commandement du Seigneur, ils dressaient les tentes, et à son commandement, ils les enlevaient.
21 Wǝ mubada bulut pǝⱪǝtla kǝqtin ǝtigǝngiqǝ tohtap, ǝttigǝndǝ bulut yǝnǝ kɵtürülsǝ, ular yǝnǝ yolƣa qiⱪatti; mǝyli kündüzi yaki keqisi bulut kɵtürülsila, ular sǝpǝrgǝ qiⱪatti.
Si la nuée restait depuis le soir jusqu’au matin, et qu’aussitôt le point du jour elle quittât le tabernacle, ils partaient: et si après un jour et une nuit elle se retirait, ils détendaient les tentes.
22 Bulut ibadǝt qedirining üstidǝ uzunraⱪ tursa, mǝyli ikki kün, bir ay, bir yil tursimu, Israillar yolƣa qiⱪmay bargaⱨta turuwerǝtti; lekin bulut kɵtürülüp mangsila ular sǝpirini dawamlaxturatti.
Mais si elle était deux jours, ou un mois ou plus longtemps sur le tabernacle, les enfants d’Israël demeuraient dans le même lieu et ne partaient pas; mais dès qu’elle s’était retirée, ils levaient le camp.
23 Pǝrwǝrdigarning buyruⱪi bilǝn ular bargaⱨ ⱪuratti, Pǝrwǝrdigarning buyruⱪi bilǝn ular sǝpǝrni dawamlaxturatti; ular Pǝrwǝrdigarning Musaning wastisi bilǝn bǝrgǝn ǝmri boyiqǝ, Pǝrwǝrdigarning kɵrsitmisini tutatti.
C’était sur la parole du Seigneur qu’ils plantaient les tentes, et sur sa parole qu’ils partaient: et ils étaient en observation du Seigneur, selon son commandement par l’entremise de Moïse.

< Qɵl-bayawandiki sǝpǝr 9 >