< Qɵl-bayawandiki sǝpǝr 24 >
1 Balaam Pǝrwǝrdigarning Israillarƣa bǝht-bǝrikǝt ata ⱪilixni muwapiⱪ kɵrgǝnlikini kɵrüp yetip, aldinⱪi [ikki] ⱪetimⱪidikidǝk seⱨir ixlitixkǝ barmidi, bǝlki yüzini qɵl-bayawan tǝrǝpkǝ ⱪaratti.
Då nu Bileam såg, att Herranom täcktes, att han skulle välsigna Israel, gick han intet, såsom tillförene, bort till att söka trolldom, utan vände sitt ansigte rätt emot öknena;
2 Balaam bexini kɵtürüp Israillarning ⱪǝbilǝ boyiqǝ qedirlarda olturaⱪlaxⱪanliⱪini kɵrdi, Hudaning Roⱨi uning üstigǝ qüxti.
Hof sin ögon upp, och såg Israel såsom de lågo efter deras slägter; och Guds Ande kom öfver honom.
3 Xuning bilǝn u aƣziƣa kalam sɵzini elip mundaⱪ dedi: — «Beorning oƣli Balaam yǝtküzidiƣan kalam sɵzi, Kɵzi eqilmiƣan adǝmning eytidiƣan kalam sɵzi,
Och han hof upp sitt tal, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Detta säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;
4 Yǝni Tǝngrining sɵzlirini angliƣuqi, Ⱨǝmmigǝ Ⱪadirning alamǝt kɵrünüxini kɵrgüqi, Mana ǝmdi kɵzi eqilip düm yiⱪilƣan kixi yǝtküzgǝn kalam sɵzi: —
Detta säger den som hörer Guds tal; den som dens Allsmägtigas uppenbarelse ser, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:
5 Aⱨ Yaⱪup, qedirliring nǝⱪǝdǝr güzǝl, Turalƣuliring nǝⱪǝdǝr güzǝl, aⱨ Israil!
Huru skön äro din tjäll, Jacob, och din boning, Israel!
6 Goya kengǝygǝn dǝrya wadiliridǝk, Huddi dǝrya boyidiki baƣlardǝk, Goya Pǝrwǝrdigar tikip ɵstürgǝn ud dǝrǝhliridǝk, Dǝrya boyidiki kedir dǝrǝhliridǝk;
Såsom bäcker utvidga sig, såsom örtagårdar vid vatten, såsom tjäll de Herren uppsätter, såsom cedreträ vid vatten.
7 Sular uning soƣiliridin eⱪip qiⱪidu, Əwladliri süyi mol jaylarda bolidu; Padixaⱨi Agagdin exip ketidu, Uning padixaⱨliⱪi üstün ⱪilinip güllinidu.
Vatten skola flyta utu hans ämbar, och hans säd skall varda till ett stort vatten. Hans Konung skall varda högre än Agag, och hans rike skall upphäfva sig.
8 Tǝngri uni Misirdin elip qiⱪⱪan, Uningda yawa buⱪining küqi bardur; Düxmǝn ǝllǝrni u yǝp ketidu, Ustihanlirini ezip taxlaydu, Oⱪya etip ularni texip taxlaydu.
Gud hafver honom fört utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings; han skall uppfräta sina motståndare Hedningarna, och deras ben sönderkrossa, och med sina pilar sönderbråka.
9 U baƣirlap yatsa, ǝrkǝk xirdǝk, Yatsa ⱨǝm qixi xirdǝk, Kim uni ⱪozƣitixⱪa petinar? Kim sanga bǝht-bǝrikǝt tilisǝ, bǝht-bǝrikǝt tapidu. Kim seni ⱪarƣisa, ⱪarƣixⱪa ketidu».
Han hafver sig nederlagt såsom ett lejon, och såsom ett ungt lejon. Ho vill sätta sig emot honom? Välsignad vare den som dig välsignar, och förbannad den dig förbannar.
10 Balaⱪ Balaamƣa aqqiⱪlinip, ⱪolini ⱪoliƣa urup kǝtti; Balaⱪ Balaamƣa: — Mǝn silini düxminimni ⱪarƣap berixkǝ ⱪiqⱪirtⱪanidim wǝ mana, sili üq ⱪetim pütünlǝy ularƣa amǝt tilidilǝ!
Då förgrymmade sig Balak i vrede emot Bileam, och slog händerna tillsamman, och sade till honom: Jag hafver kallat dig, att du skulle förbanna mina fiendar; och si, du hafver nu tre gånger välsignat dem.
11 Əmdi tezdin yurtliriƣa ⱪeqip kǝtsilǝ; mǝn ǝslidǝ silining izzǝt-ⱨɵrmǝtlirini katta ⱪilay degǝnidim, mana Pǝrwǝrdigar silini bu katta izzǝt-ⱨɵrmǝtkǝ nail boluxtin tosup ⱪoydi, — dedi.
Far nu hem till ditt. Jag tänkte, att jag skulle ärat dig; men Herren hafver den ärona förtagit dig.
12 Balaam Balaⱪⱪa: — Mǝn ǝslidǝ ɵzlirining ǝlqilirigǝ:
Bileam svarade honom: Hafver jag ock icke talat med din sändningabåd, som du sände till mig, och sagt:
13 «Balaⱪ manga ɵzining altun-kümüxkǝ liⱪ tolƣan ɵz ɵyini bǝrsimu, Pǝrwǝrdigarning buyruƣinidin ⱨalⱪip, ɵz mǝylimqǝ yahxi-yaman ix ⱪilalmaymǝn; Pǝrwǝrdigar manga nemǝ desǝ, mǝn xuni dǝymǝn» degǝn ǝmǝsmidim?
Om Balak gåfve mig sitt hus fullt med silfver och guld, så kunde jag dock icke gå utöfver Herrans ord, antingen till att göra ondt eller godt efter mitt sinne; utan hvad som Herren sägandes vorde, det skulle jag ock säga?
14 Əmdi mǝn ɵz hǝlⱪimgǝ ⱪaytimǝn; kǝlsilǝ, mǝn ɵzlirigǝ bu hǝlⱪning künlǝrning ahirida silining hǝlⱪlirigǝ ⱪandaⱪ muamilǝ ⱪilidiƣanliⱪini eytip berǝy, — dedi.
Och nu, si, när jag far till mitt folk, så kom, jag skall råda dig, hvad detta folk med dino folke göra skall, på yttersta tiden.
15 U kalam sɵzini aƣziƣa elip mundaⱪ dedi: — Beorning oƣli Balaam yǝtküzidiƣan kalam sɵzi, Kɵzliri eqilmiƣan kixi eytⱪan kalam sɵzi,
Och han hof sitt tal upp, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Det säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;
16 Tǝngrining sɵzlirini angliƣuqi, Ⱨǝmmidin Aliyning wǝⱨiylirini bilgüqi, Ⱨǝmmigǝ Ⱪadirning alamǝt kɵrünüxini kɵrgüqi, Mana ǝmdi kɵzi eqilƣan düm yiⱪiliƣan kixi yǝtküzidiƣan kalam sɵzi: —
Det säger den som hörer Guds tal, och den som dens Högstas kunskap hafver; den som ser dens Allsmägtigas uppenbarelse, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:
17 Mǝn Uni kɵrimǝn, lekin ⱨazir ǝmǝs; Mǝn Uningƣa ⱪaraymǝn, lekin yeⱪin yǝrdin ǝmǝs; Yaⱪuptin qiⱪar bir yultuz, Kɵtürülǝr Israildin bir xaⱨanǝ ⱨasa; Qeⱪiwetǝr u Moabning qekisini, Barliⱪ Xetlǝrning bexini yanjiydu.
Jag skall få se honom, men icke nu; jag skall skåda honom, men icke när: En stjerna skall uppgå utaf Jacob, och en spira uppkomma af Israel, och skall sönderkrossa de Moabiters Förstar, och ödelägga all Seths barn.
18 Edom uningƣa tǝwǝ bolidu, Yǝnǝ tehi düxmini Seirlar uningƣa tǝwǝ bolidu; Israil bolsa baturluⱪ ⱪilidu.
Han skall intaga Edom, och Seir skall komma under sina fiendars våld, men Israel skall vinna seger.
19 Yaⱪuptin qiⱪⱪan biri sǝltǝnǝt süridu, Xǝⱨǝrdǝ ⱪalƣan ⱨǝmmǝylǝnni yoⱪitidu».
Utur Jacob varder kommandes den som råda skall, och omkullslå hvad igen är af städerna.
20 Andin Balaam Amalǝkni kɵrüp, mundaⱪ kalam sɵzini eytti: — «Amalǝk idi ǝsli ǝllǝr arisida bax, Əmdi ⱨalakǝttur tǝⱪdir-ⱪismiti».
Och då han såg de Amalekiter, hof han upp sitt tal, och sade: Amalek de förste ibland Hedningarna; men på sistone blifver du platt borta.
21 Andin Balaam Keniylǝrni kɵrüp mundaⱪ kalam sɵzini eytti: — «Sening makaning mustǝⱨkǝm bolup, Qanggang ⱪoram tax iqidǝ bolsimu,
Och då han såg de Keniter, hof han upp sitt tal, och sade: Fast är din boning, och du hafver lagt ditt näste, i hällebergena.
22 Lekin silǝr Keniylǝr ⱨalak ⱪilinip turisilǝr; Taki Axur silǝrni tutⱪun ⱪilip kǝtküqǝ».
Men du, Kain, skall varda förbränd, när Assur dig fångnan bortförer.
23 Balaam yǝnǝ kalam sɵzini dawam ⱪilip mundaⱪ dedi: — «Aⱨ, Tǝngri bu ixlarni ⱪilƣan qeƣida, Kim tirik ⱪelixⱪa ⱪadir bolar?
Och han hof åter upp sitt tal, och sade: Ack! ho må lefva, när Gud detta göra skall?
24 Kittim tǝrǝpliridin kemilǝr kelip, Zulum-zǝhmǝt salidu Axurƣa, Zulum-zǝhmǝt salidu Ebǝrgǝ; Lekin [Kittimdin kǝlgüqi] ɵzimu ⱨalakǝtkǝ yüzlinǝr.
Och skepp utu Chittim skola förderfva Assur och Eber; men han skall ock förgås.
25 Xuning bilǝn Balaam ornidin ⱪopup ɵz yurtiƣa ⱪaytti; Balaⱪmu ɵz yoliƣa mangdi.
Och Bileam stod upp, och drog sina färde, och kom igen till sitt rum; och Balak for sin väg.