Naⱨum 1

1 Ninǝwǝ xǝⱨiri toƣrisida yüklǝngǝn wǝⱨiy — Əlkoxluⱪ Naⱨum kɵrgǝn alamǝt kɵrünüx hatirilǝngǝn kitab.

Detta är tungen öfver Nineve, och Nahums Propheties bok af Elkos.

2 Pǝrwǝrdigar otluⱪ muⱨǝbbǝtlik, intiⱪam alƣuqi bir Hudadur; Bǝrⱨǝⱪ, Pǝrwǝrdigar bir intiⱪam alƣuqi, Dǝrƣǝzǝp Igisidur; Pǝrwǝrdigar yawliridin intiⱪam alidu, Düxmǝnliri üqün adawǝt saⱪlaydu.

Gud är nitisk, och Herren är en hämnare; ja, en hämnare är Herren, och grym. Herren är en hämnare uppå sina fiendar, och den der sina ovänner intet förgäter.

3 Pǝrwǝrdigar asanliⱪqǝ aqqiⱪlanmaydu, Küq-ⱪudrǝttǝ uluƣdur, Gunaⱨi barni ⱨeq aⱪlimaydu; Pǝrwǝrdigar — Uning yoli ⱪara ⱪuyunda wǝ borandidur, Bulutlar Uning ayaƣliri purⱪiratⱪan qang-tozangdur.

Herren är tålig, och af stora magt, och låter intet ostraffadt blifva. Han är Herren, hvilkens vägar äro uti väder och storm, och tjockt moln under hans fötter;

4 U dengizƣa tǝnbiⱨ berip uni ⱪuruⱪ ⱪilidu, Barliⱪ dǝryalarni ⱪurutiwetidu; Baxan ⱪaƣjirap ketidu, Karmǝlmu ⱨǝm xundaⱪ bolidu; Liwandiki gül-giyaⱨmu ⱪaƣjiraydu.

Den som näpser hafvet, och förtorkar det, och uttorkar alla floder; Basan och Carmel försmäkta, och hvad som blomstras på Libanons berg, det måste försmäkta för honom.

5 Taƣlar uning aldida titrǝp ketidu, Dɵnglǝr erip ketidu, Yǝr yüzi Uning ⱨuzuri aldiƣa kɵtürülidu, Jaⱨan ⱨǝm uningda barliⱪ yaxawatⱪanlarmu xundaⱪ bolidu.

Bergen bäfva för honom, och högarna förgås; jorden darrar för honom; dertill jordenes krets, och alle de som bo der uppå.

6 Kim Uning ƣǝzipi aldida tik turalisun? Kim Uning aqqiⱪining dǝⱨxitidǝ ⱪǝddini kerip turalisun? Uning dǝrƣǝzipi ottǝk tɵkülidu, Uning aldida taxlar yerilidu.

Ho kan blifva ståndandes för hans vrede? Och ho kan blifva för hans grymhet? Hans vrede brinner såsom en eld, och hällebergen remna för honom.

7 Pǝrwǝrdigar meⱨribandur, külpǝtlik kündǝ baxpanaⱨdur; Ɵzigǝ tayanƣanlarni U bilidu.

Herren är mild, och ett fäste uti nödenes tid; och känner dem som trösta uppå honom.

8 Biraⱪ exip taxⱪan kǝlkün bilǝn xu yǝrni pütünlǝy tügǝxtüridu, Ⱪarangƣuluⱪ uning düxmǝnlirini ⱪoƣlaydu.

När floden löper öfver, så gör han en ända med henne; men sina fiendar förföljer han med mörker.

9 Silǝr Pǝrwǝrdigar bilǝn ⱪarxilixip nemǝ oylawatisilǝr? U ixliringlarni pütünlǝy tügǝxtüridu; Yamanliⱪ silǝrdin ikkinqi ⱪetim qiⱪmaydu.

Hvad är då det, som I tagen eder före emot Herran? Han låter del dock intet af varda; ty bedröfvelsen skall icke vara evinnerliga.

10 Ular ⱪamƣaⱪtǝk bir-birigǝ qirmixiwalƣan bolsimu, Ɵz ⱨaraⱪliridin süzmǝ bolup kǝtkǝn bolsimu, Ular ⱪuruⱪ pahaldǝk pütünlǝy yǝp ketilidu.

Ty lika som när törne, de ännu om hvartannat växa, och bästa musten hafva, varda uppbränd såsom hel torr strå;

11 Sǝndin Pǝrwǝrdigarƣa rǝzillik oyliƣuqi qiⱪⱪanidi, U Iblisning bir nǝsiⱨǝtqisidur.

Alltså varder det skalkarådet, som af dig kommer, ondt tänkandes emot Herran.

12 Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — «Ularning tǝyyarliⱪliri toluⱪ, sani zor kɵp bolsimu, Ular ohxaxla üzüp taxlinidu, Xundaⱪla kǝlmǝskǝ ketidu; Mǝn sanga azar ⱪilƣinim bilǝn, [i hǝlⱪim], Ⱪaytidin sanga azar ⱪilmaymǝn.

Detta säger Herren: De komme så tillrustade och mägtige som de vilja, så skola de likväl omkullhuggne varda, och gå sin kos; ty jag vill ödmjuka dig, men dock icke platt förderfva dig;

13 Ⱨazir Mǝn uning boyunturuⱪini boynungdin sundurup eliwatimǝn, Wǝ asarǝtliringni bɵsüp taxlaymǝn.

Utan vill då kasta hans ok, som du drager, ifrå dig och slita din band sönder.

14 Pǝrwǝrdigar sǝn toƣruluⱪ pǝrman qüxürgǝnki, Sening naming ⱪaytidin terilmǝydu; Butungning ɵyidin Mǝn oyma ⱨǝykǝl, ⱪuyma ⱨǝykǝlni yoⱪitimǝn; Mǝn ⱪǝbrǝngni tǝyyarlawatimǝn, Qünki sǝn pǝsǝndidursǝn.

Men emot dig hafver Herren budit, att ingen dins namns säd mer blifva skall. Uti dins guds huse vill jag förgöra dig; jag skall gifva dig ena graf ibland afgudar och beläte, och du måste till skam varda.

15 Mana taƣlar üstidǝ, hux hǝwǝrni elip kǝlgüqining ayaƣliriƣa, Aram-hatirjǝmlikni jakarliƣuqining ayaƣliriƣa ⱪara! Ⱨeytliringni tǝbriklǝ, i Yǝⱨuda, iqkǝn ⱪǝsǝmliringni ada ⱪil; Qünki u rǝzil bolƣuqi zeminingdin ikkinqi ɵtmǝydu; U pütünlǝy üzüp taxlanƣan bolidu.

Si, på bergen komma ens god bådskaps fötter, den der god tiden de bär: Håll dina högtider, Juda, och betala din löfte; ty skalken skall icke mer komma öfver dig; det är platt ute med honom.